Båda mina hundar är krassliga, men mest Heidi. Kuba spydde ner hela köksgolvet i natt och sedan i går kväll har Heidi varit ruskigt dålig i magen. Det bara rinner ur henne. Hon dricker bra och är hungrig som en varg stackarn men har bara fått lite A-fil. Hela dagen har hon velat vara nära, nära och legat i soffan hos mig och gosat. Trevligt visserligen, jag kan ju avfärda tankegången om att hon inte är bekväm med att ligga nära längre stunder och inse att den andra tanken var riktig, hon har inte haft ro till det, men jag tycker lite synd om henne....och om mig som måste gå ut hela tiden. Det är helt otroligt vad mycket bajs det kan produceras i en sådan liten kropp    Hon är väldigt duktig i alla fall och kniper stenhårt tills hon kommer ut.

Här går jag och väntar på löp och så händer det, men då är det Kuba som börjar löpa    Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig, hon går ju fortfarande med tratt stackarn. Nåväl, hon löper med 8-9 månader emellan så jag ska verkligen inte klaga. Hon löpte i april sist. Nu blir det att dra ner maten något så hon slipper så mycket skendräktighet som möjligt. Det var ju tänkt att hon skulle kastrerats innan detta löp, men 6-8 tusen är ganska mycket pengar att försöka skramla ihop när man lever på csn. Nu kanske hon drar med sig Heidi också, vi får väl se, hon får gärna vänta ett tag till.

Hon har lite udda sovstil den lilla röda

Jag har äntligen lyckats lära Heidi att skälla. Efter att ha testat det mesta så fick jag inse att enda sättet var att göra henne lite förbannad (skojbråk är väl bäst att tillägga). Hon har inga problem med att växla och det räckte med två pass, sedan satt det. Det är gött när man hittar den rätta knappen! Hon har även lärt sig att backa i bevakning. Huruvida det sitter när vi väl tränar för figurant igen återstår att se, men med mig går det rätt fint. Ytterligare en knapp lokaliserad!

I dag var det sök och hon var lika mycket i gasen som alltid när det gäller söket. Ett litet skall när hon närmade sig första figgen, men för övrigt var hon tyst och fin. Snabb som vinden och en outusinlig arbetslust. Nästa gång lägger vi in skallmarkering och se om det fungerar och så ska jag tänka på att inte slarva med retningarna. Hon har en rejäl drivkraft utåt men det blir alldeles för mycket snurr om jag går för fort fram och kör utan. Hon ger inte upp utan letar tills hon hittar figuranten, men raka skicka vill man ju ha.

Hon är som jag brukar säga, jäkligt kul att träna med. I skyddet och lydnaden är hon superbalanserad, i söket snabb som en vessla, i spåret intensiv och utan tugg, i uppletandet...ja jag får väl erkänna att vi inte varit så aktiva där men hon är duktig när det gäller att komma med saker i alla fall   

I dag får Heidi vara enblogghund även om figuranterna nästan blir nersprungna när hon kommer farande på första skicken   

Heidi 1 år idag

Hipp hipp hurra!

Från att ha varit en vilding som slog över här och var, pep som gnisslig gammal dörr och visade en hel del humör har hon utvecklats till en rätt tyst och stabil hund som finner sig i det mesta utan protest. Hon har blivit extremt miljöstark och reagerar inte på några underlag. Hon har tills i förrgår    inte visat några större spökerier och är fortfarande lika snäll och trevlig mot andra hundar. Hon är lyhörd, lättstyrd och som den malle hon är, mycket lättlärd. Gosig, matteälskande, lätthanterlig, arbetsglad och välanpassad. En riktigt trevlig hund med de flesta bitarna bitarna på plats med andra ord. Att hon dessutom är fantastiskt fin är en trevlig bonus    56 cm och 22 kg.

Två och en halv vecka gammal, mörkast och luddigast i kullen.

7 veckor gammal

Efter 5 minuter hemma 

9 veckor

12 veckor

4 månader 

5 månader, på hundkurs

6 månader och hoppar från bryggor

7 månader och byter allt!

8 månader

10 månader, fritt följ

11 månader, miljöträning

1 år och vacker som en dag!

Jösses vad den lilla är lydnadshet. Det är bara att glida fram på vågen och köra. Hej vad det går! Farten börjar bli riktigt fin, men som vanligt så blir det lätt lite slarv i början när farten kommer igång. Men det är sådant där jag tycker är roligt att peta i. Finliret! Våra lydnadspass har väl inte varit så himla organiserade, det har mest varit skojlydnad. Det blir lätt så när man förväntar sig en vanlig promenad och lillstrumpan tigger om att få jobba i stället   

I kväll har hon och jag gått elljusspåret i Sisjön. Mörkt, tyst, folktomt och en hund som hade stenkoll på mig och höll sig i närheten hela tiden. Jag ska nog klaga lite mer på henne här i bloggen, hon brukar alltid motbevisa mig då   

Stackars Kuba, det sliter i mattehjärtat att hela tiden behöva lämna henne hemma. Men hon börjar läka ihop och tröstar sig med märben i långa banor. Men ledsen blir hon när vi åker och tokglad blir hon när vi kommer hem.

Båda hundarna småharklar lite. Vilse i sökgruppen har kennelhosta och hostade en del på söket sist. Jag vet inte om de har blivit smlittade men det återstår väl att se. Hoppas inte, det räcker med Kubas elände tycker jag allt.

I går var jag och husse på Liseberg. Det är verkligen helt underbart fint där inne med allt juligt. Fem miljoner smålampor har de satt upp och det är sååå fint! Som en egen liten julsagovärld där de till och med ordnat så det var snö lite här och var. Granarna var alldeles vita. Vi mumsade renskav, knäckäpplen, åh jag älskar knäckäpplen, brända mandlar och vi provsmakade lax, honung, ostar, korvar och marsipan. Vi drack glögg, björksaft och varm choklad med grädde och köpte med lite allt möjligt hem. Bland annat torkat renkött. Det är nästan det godaste jag vet!

Heidi är gosig, det är bara det att hon inte är riktigt bekväm eller har riktigt ro i kroppen för att vara nära mer än en liten stund. Jag tror hormonerna rusar mer än vanligt nu dessutom, hon är lite hetsigare och spattigare än vanligt. Nu vill jag att hon ska börja löpa. Nu!! Men hon växer ju fortfarande så det är väl inte riktigt på g ännu.

I går kväll när vi gick och lade oss stelnade Heidi till. Hon ställde sig i dörröppningen till köket, stel och kaxig med rest ragg och öronen framåt. Hon morrade djupt och lade till med ett par djupa, dova skall *impad*   Hon kikade mot fönstret och jag blev nästan lite orolig. Va fan, har vi fönstertittare!? Tillsammans smög vi fram, beredda på det läskiga. Det läskiga visade sig vara en kruka persilja som jag tidigare på dan ställde vid förnstret för att den stackarn skulle få lite ljus och hålla lite längre innan den blev uppäten. Nu avtecknade den sig som ett suspekt huvud mot fönstret. Tokmaja! Hon är inte den som varit spökig, så det är lite kul när det väl händer *skratt*

Farligt farligt!

Heidi har klivit över den magiska 56-centimetersgränsen   

Nu ska bara hennes yttepyttelilla huvud växa lite också. Hon ser i dag...hmm, något märklig ut som sökgänget uttryckte det *skratt*

I dag har det i alla fall blivit lite lydnad med minilungan (hennes bror är uppenbarligen lika flåsig han och kallas därför för lillungan   ) och maken till lydnadssugen hund får man ju leta efter. Det märks att det var någon vecka sedan för när jag kände att nu räcker det, ja då var hon som klistrad i fotposition och ville inte alls lägga av. Fort gick det och rätt bra gick det. Vi koncentrerade oss på positionsträning, vänster- och högersvängar, läggande under gång och inkallning med ingång. Inte så mycket att klaga på och inte så mycket att säga om det. Hon är en riktigt pärla att träna lydnad med!

Kuba är lite deppig men annars ok. Hon haltar förstås och tycker det är pest att gå ut. Första dagarna var ett sjå att överhuvudtaget få henne att kissa. I dag ska jag ta bort dränaget och resten av såren ser ut att läka fint. Hon har alltid haft ett jättebra läkekött. Ingen led och inga senor är skadade.

I dag var det sök med Heidi och det gjorde ont i mattehjärtat när Kuba stog och tittade ut genom fönstret när vi åkte. Hon visste ju precis var vi skulle när sökryggsäcken var packad och vi pös i väg. Tack och lov för märgben! Heidi skötte sig i alla fall fint även om hon är allmänt skogstokig så fort vi kommer ut i skogen. Man kan i alla fall inte klaga på vare sig fart, energi eller arbetslust. Hujedamig vilken kondition hon har, där ligger man i lä!

Heidi är på månadens bild på Alfa hundcenter. Bilden tog Karin första gången Heidi träffade sökgänget och är min favoritbild på lilla rödräven. Så himla söt    Den ska så smånigom bli en stor canvastavla här hemma.