Jag har fått tinnitus. Som om inte jag har nog med skit. IBS, RLS, dubbla diskbrock, sviter efter cancer, migrän, stressrelaterad astma, nackont och nu detta. En tunn, ljus ton i ena örat som aldrig tar slut. Än så länge är den inte så hög, men det kanske bara är början. Min kropp är verkligen helt värdelös!

Vi har köpt en pytteliten fläkt till bilen, en sådan där man stoppar i cigarettuttaget. Den ger inte någon värme att tala om, men ett litet hål i imman på framrutan i alla fall. Så, igår bar det iväg till Stormvallen för första skyddspasset sedan lägret. Järnspikars vad kallt det var, men jag fick låna en kupévärmare att ha i bilen under tiden så Heidi hade det varmt och gott och det var uppvärmt när jag skulle hemåt. Tack söta Karin och Jörgen   

Vi jobbade vidare på Heidis bett och inhopp som fick sig en dipp och det såg riktigt fint ut nu. "Nu är hon som vanligt igen" sa Jörgen. Vi ska fortsätta att jobba med lina på både henne och ärmen för att hon ska glömma bort att kasta sig in i den, ja inuti alltså, och gnaga sig fast där så fort hon får den. Det där sorkandet måste vi få bort. Men hon har börjat backa ut i bevakning i alla fall och även om jag var tvungen att påminna henne både en och två gånger vad transport var så kändes det jättebra.

I dag skulle jag iväg till sjukhuset för min zoladexspruta. Spårvagnen var försenad så jag fick stå och vänta i 35 minuter innan den behagade komma. Fy fabulund vad jag hann bli trött på vintern under tiden. Väl framme så var jag förstås toksen, men jag har världens bästa sköterska som lindade in mitt frusna jag med värmedyna och varm choklad. Nu kommer jag må halvkasst i ett par dagar, det gör jag alltid efteråt. Tur att det finns semlor att trösta sig med   

                    Livselexir 1

Livselexir 2

Fast de bästa livselexiren i världen är förstås jyckarna