Usch, vad har hänt med min hund!

Från att ha varit en hyfsat balanserad och mycket kontaktsökande liten skrutta så har hon de senaste veckorna förvandlats till sin raka motsats. Kan inte slappna av, piper och gnäller, betydligt svårare att få kontakt med och hattar runt som en skållad råtta. Måtte det vara löp som är på g med hormonknäpp i hjärnan som följd, och måtte det gå över efteråt. Stessiga piphundar är det absolut värsta jag vet! Ett under att hon kan vara så samlad i skyddet Uuuuurk!

I går var det kursstart på antijaktkursen och deltagarna bestod av en hispig belgare (Heidi), en betydligt mindre hispig belgare (grönisen Izla) och några allt annat än hispiga eurasier. Snacka om att känna sig som gruppens svarta får! Vi körde kravinkallningar och specialsök (välja rätt doft framför viltvittring). Mycket behövligt! 

I kväll är det skydds igen, kanske något mindre behövligt men något roligare. Nytta och nöje!

Kuba får äntligen, äntligen följa med ut tillsammans med oss andra i skog och mark, rusa runt som hon vill och latja med Heidi. Hela hon är en enda stor lyckobubbla. Håll nu tummarna för att örat fortsätter vara platt och fint!

En härlig dag har tillbringats på Krokasmedens kennelträff. Heidi busade hej villt med de valpar hon kom åt, hon är helt galen i allt smått , och tjingade på galet Heidivis på de stora hon kom åt. Efter att ha umgåtts ett par timmar med valpar och krokiga ägare gick vi ner till plan för att träna lite lydnad Heidi och jag. Det var väl inte så himla välplanerat precis. Ingen leksak att lösa upp henne med som jag brukar efter några godisbelöningar, och bara tråkiga frolic i fickan. Efter att ha latjat runt med valparna var hon väl inte heller på topp så det var sannerligen inte mycket att visa upp. Inte alls den fart och glädje som jag är van vid. Nåja, vi har ju inte kommit så långt i lydnaden ändå... Desto bättre gick det när vi körde lite skydds senare för Stefan. Det var ju hennes andra skyddspass och han provade på lite allt möjligt med henne. Hon har väldigt mycket naturligt och var balanserad och fin. Det besvärligaste är nog att lära matte allt som hör till men det ska nog gå det med. Men sannerligen är Heidi betydligt talangfullare än jag i dagsläget

Tack Lollo, Stefan och alla trevliga mattar och hussar för idag!

Min mamma tycker den här bloggen är dum, hon får skrolla fram och tillbaks för att se allt. Hur är det för er? Var den gamla bättre (om ni bortser från reklamen)?

I dag blir förresten Heidi 9 månader. Jag kan bara inte förstå hur det har gått så snabbt, hon var ju liten bebis nyss. På dagen 54 cm hög och 20,2 kg "tung"

På natten mellan söndag och måndag vaknade jag utav att jag hade ont i magen. Somnade om och gick sedan till skolan på förmiddagen. Fick ännu ondare och gick hem. Lade mig på sängen och sedan blev det bara värre och värre. Vid halv 6-tiden så gjorde det rejält ont i hela buken med stötar som knivhugg. Efter ytterligare 5 timmar gick det inte längre, då var det så illa att min mamma fick ringa ambulansen och det blev akut in till sjukhuset. Väl där kom smärtan från helvetet. Fick en spruta med voltaren i baken men den gjorde varken till eller från. När smärtan var så outhärdlig att jag bara skrek med tårarna trillandes så pumpade de i mig morfin och de värsta smärttopparna försvann, sedan dalada smärtan mer och mer. Spydde som en gris av morfinet men vad gjorde det! De röntgade mig då misstanke om gallstensanfall fanns med det visade sig vara tarmvred. Det brukar man få operera men jag hade sådan sagolik tur att det rättade till sig själv. Jag fick stanna under natten med dropp och nästa dag mådde jag riktigt bra, lite öm bara. Åkte hem på eftermiddagen, duschade och åkte vidare till GMBK

Dags för första passet skydds...varför säger man skydds och inte bara skydd föresten? Nåväl, helt nytt var det inte då Heidi faktiskt hade fått ett litet minipass på en kennelträff några månader innan. Skulle hon minnas något? Det var väldigt längesedan jag tränade skydd själv och har glömt både termer och inlärning men jag tyckte det gick jättebra och hon förvånade mig med att lära sig blixtsnabbt. Från att ha pipit, skrikit, slängt och kastat sig fram under första omgången så kunde hon vid andra omgången vara tyst, koncentrera sig, gå transport med halter och vänta på kommando från mig eller aktivitet från Jörgen. Hon släpper fort vid passivitet och biter utan någon större tvekan (fasttagande?) men kanske lite slarvigt nu så här i början. Mer kan jag inte säga ännu, vi är ju så gott som nybörjare båda två. Jörgen tyckte i alla fall det såg lovande ut och gillade hennes livliga och pigga blick Jag och Heidi tyckte det var ruskigt kul så det här fortsätter vi med!

Annars så har Heidi kommit in i en halvjobbig period nu. Vild och galen kan väl sammanfatta den ganska bra. Svårare att slappna av, bångstyrigare, ljudligare och allmänt stissig.  Jag vet ju att de får sådana perioder och jag vet ju att de brukar gå över, men lite tröttsamt är det under tiden. Hon är trots det en hyfsat "lätt" hund, lyhörd och lättstyrd. Ja det tycker i alla fall jag, andra tycker kanske hon är pain in the ass, men uppenbarligen fungerar vi bra ihop ändå

Kubas öra är så gott som bra, kan ni tänka er! Snart får hon vara med och härja igen och slipper tråkiga koppelpromenader. Älskade mule

Heidi har badat idag som vanligt och det är inte bara på marken hon letar sten. De finns ju på havsbotten också....

Jaha, så då var dagens sök avklarat. Vad ska man säga...ibland blir man lite matt!

Vi var bara tre stycken idag så det gällde att ensam hålla koll på stig, radio, snitselmarkerade figgar, rullar och hund-så-in-i-helsicke-i-gasen. För det mesta brukar jag, förutom att värma upp, låta henne springa av sig det värsta innan men den här gången blev det inte så vilket innebar att hon var halvt hysterisk när vi äntrade rutan. Hon flög ut till första figgen, skällde, tog rullen, in till mig, tappade rullen (men kastade sig runt och plockade upp den igen), ut på påvis och skällde igen bara för att figgen var lite sen med belöningen (som fastnade i dragkedjan ). Du milde tid! Jag har ju fnulat lite på att köra skallmerkering med henne eftersom vi ska börja med skyddet och fnulat lite till på hur jag ska lära henne just att skälla. Det verkar ju inte vara några problem. Men, nu är det ju rulle som gäller och övriga skick fixade hon fint...och tyst *haleluja* Däremot var jag tvungen att hålla henne kopplad mellan skicken för att gå vid sidan (utan tjafs och ständiga påminnelser) var inte aktuellt *pust*. Efteråt var hon uppvarvad och något stressad och Heidis stress tar sig lite olika uttryck. Nu för tiden blir hon sten- och grävmanisk. Gräva, plocka, bära osv. Då får man ta tag i henne och sätta eller lägga henne ner för att bryta manin.

Så, en sammanfattning av dagen: lite för mycket temperament och stress, lite för lite mognad och rutin.

Kubas blodöra verkar ge med sig. Fortsätter det så här så slipper hon operation igen. Tack gode värld för det, måtte det bli så! Hon ska äta kortison ytterligare en tid för att få ur den sista vätskan och endast gå koppelpromenader. Stackars mule

Det är tur att hon är så söt den lilla galenpannan

Första skolveckan på nya terminen är avklarad och jag är så hiskeligt trött! Men mineralogi är bland det roligaste jag vet att läsa så jag klagar inte, det är det bara knoppen som gör. Det är mycket som ska tryckas in på kort tid, som vanligt på universitetet.

Sitter och planerar höstens hundträning och som det ser ut nu så blir det för Heidis del kravinkallnings- antijakt- och specialsökkurs för Karin på måndagar, skydds för Köster på tisdagar, brukslydnad för Mette på torsdagar och så sök med Git & co på söndagar. Fullt upp med andra ord! Det blir en kalasrolig höst men nu vill det till att ha pluggkaraktär. Nytta och nöje Kuba har jag inga tävlingsplaner för så med henne blir det spår, lydnad och uppletande endast för aktiveringens skull. Hon är inte den som kräver att få jobba på samma sätt som Heidi, men så är det ju också milsskillnad på ras.

Aska ska få stanna hos sin nya matte i Stockholm och arbeta som väktarhund. Allt går toppen och de trivs jättebra tillsammans. Med rätt förare till rätt hund så blir det precis så bra som man hoppas på. Jag är så innerligt glad för bådas skull, och min egen. Det var inte helt lätt att släppa taget när jag fick hem henne igen och så klart man är orolig för att något inte ska gå bra och hunden ska behöva hatta fram och tillbaks. Nu ska jag skicka in ägarändringen och för första gången på många år har jag ingen schäfer i ägo. Märkligt

Stackars Lina och Johan som ligger i svininfluensa Jag tillbringade ju hela söndagen tillsammans med henne och under dagen blev hon sämre och sämre. Jag började också känna mig krasslig men uppenbarlign har jag så sunkigt immunförsvar att den inte riktigt biter på mig men jag vågar inte riktigt ropa hej ännu. Jag har sjukt ont i huvudet och lite ont i halsen så vi får väl se vad som händer.

I dag har jag varit i skolan hela dan och det är så jäkla kul med geologi! Däremot har jag ju blivit totalslö efter tre månaders sommarlov så nu är jag en aning pömsig. Husse jobbar kväll så hundarna har inte behövt vara ensamma men Heidi är lite rastlös. Tränade lite lydnad när jag kom hem men hon är en aning ofokuserad över lag för tillfället. Kanske hormonerna börjar spela allan inför löp? Nåväl, nästa vecka börjar vi med skyddsträning för Jörgen Köster så blir det lite mer aktivitet för lillstrumpan.

Kubas öra ja, det har inte skett någon förändring åt något håll så jag vet inte hur det blir. Veterinären skulle ringa idag, om hon inte gjorde det när jag var i skolan, så jag får se vad hon säger.

Jag har ju gnällt om att jag vill byta blogg då bilderna här blir sunkiga och dessutom mindre än vad jag önskar. Troligtvis flyttar vi HIT

Vad tror ni om det? Störs man av reklamen på sidan?

I dag började jag skolan igen och detta läsår är det frivilliga kurser i programmet. Jag kommer enbart att läsa Geovetenskap och det är så skönt att slippa kulturgeografin som vi tyvärr inte får välja bort de övriga åren på kanditatprogrammet i geografi. Jag är vetenskapsman och inte filosof, naturgeograf och inte kulturgeograf. Nu känner jag mig hemma :-)

Kuba får ta det superlugnt men vare sig kortisonet eller det verkar hjälpa. Det lutar åt operation igen. Heidi och jag åkte till havet i dag, men nu vet jag inte om jag ska sätta in bilder här eller i den nya bloggen. Jag kan inte riktigt bestämma mig.

I dag fick vi åka till veterinären igen med Kubas öra för att se om det skulle opereras igen eller inte. Blodörat är tillbaks men var ganska litet än så länge så veterinären ville pröva först med tömning och kortison på det. Kuba var jättesnäll och satt så stilla när vetten tömde örat på blod. Efteråt fick hon en spruta med cortison  och nu ska hon fortsätta med tabletter i två veckor. Förhoppningsvis driver cortisonet ut vattnet så pass att det inte kommer tillbaks i örat. Gör det det så blir det operation igen. Stackars Kubis!

Kärlek