Dagens EFIT*-bilder finns HÄR

Häromdagen ville lilla fröken inte alls gå in men det ville jag. Jag tror jag jagade henne runt här inne på gården 18 varv innan jag fick tag i den lilla usligen och bar hem henne. Inte direkt en metod jag skulle rekomenderat andra men ibland tar envisheten över förnuftet. Heidi är av naturen en riktigt följsam och fin liten flicka, men gården är hennes lekplats och hon bryr sig inte över huvud taget om jag rusar iväg eller går in och lämnar henne helt allena. Inte för att hon brydde sig så mycket över att bli haffad i språnget heller med det är ju en annan femma. Ingen vek sak där inte!

Efter denna incident har vi jobbat än mer på kontakt och inkallning för så där går ju inte att hålla på. Jäkla tokfasoner (och då syftar jag inte på valpen utan på mig själv)! Träningen har givit strålande resultat på så kort tid och nu är matte bäst och vi tittar hellre på henne än springer fram till kreti och pleti som råkar ha vägarna förbi eller grannar som kommer ut för att blossa på gården. Vi följer också snällt med även när det är dags att gå in!

Vi har även redan nu börjat med "vänta ut och ignorera"-träning då jag ser (eller snarare hör) tendens till förväntanspip. Är det verkligen en malle och inte en schäfer jag har fått? Nåväl, jag är som sagt en enveten jäkel jag med så det ska vi nog få bukt med! Liten valp har i alla fall lärt sig att slappna av och somna på rygg i mattes knä och inte sprattla mer än nödvändigt vid kloklippning. Vidare så kan vi numera slappna av vid instängning i bur och sitta fint utanför dörren i väntan på tasstork (Göteborg är en lepöl). Att inte i bita i handuken har man dock inte lärt sig utan matte fuskar och stoppar in en seg frolic i bitsk valpkäft under tiden.

Minimallen håller på att förvandlas till en minikopia av sin far. Samma grova nacke, samma korta, grova och kompakta kropp, samma svans och samma typ av päls. Till och med öronen är likadana. Blir hon likadan mentalt så har vi en rolig men intensiv framtid att se fram emot. Vi får väl se vem som är envisast i längden!

Pappa Åskar:

Bilden är stulen från Kroka!

Det var då tusan till enveten valp!

Jag har säkert lyft bort henne från vardagsrumsbordet 20 gånger i dag! Nu har hon, förutom att gå runt på soffans rygg- och armstöd, även börjat balansera på ryggstödet till datorstolen den galna byrackan. Matte får morgonkaffet i halsen och ser brutna ben framför sig. När vi var ute försökte hon klättra upp på en hög och mycket spetsig snötopp som ståtade på den för övrigt blaskgröna gräsmattan i Stlottskogen och trots att den var superbrant och hon rullade flera varv när hon halkade så försökte hon om och om igen.

Man kanske skulle börja fundera på räddning :-)

I dag har hon även försökt att bli kompis med en av husets katter. En stor svartvit hane som inte var det minsta intresserad av kompisskap, tvärtom. Den slank in under väggen till sophuset och låg där och morrade och fräste i högan sky. Heidi försökte kravla efter innan jag fick tag i svansen och drog ut henne. Jag tror inte det hade varit så lyckat med båda dessa inne i det där lilla huset! 

Orädd i alla ära, men var är självbevarelsedriften? :-))

Den ynka decimeter snö som kom varade inte så länge. Dagen efter var det plusgrader och snön smälte till sörja och slask. Givetvis blev det sedan minusgrader så sörjan och slasket fryste till isknöggel. Nu tinar det igen vilket innebär sörjigt och slaskigt isknöggel som gör att man riskerar att bryta både ben och armar när man skå gå någonstans där det är hundvänligt. Bah!

Annars så finns det inte så mycket att skriva om för tillfället. Jag går i skolan ett par timmar, tre dagar i veckan, och övrig tid spenderas på hundar och plugg. Valpen växer så det knakar och blir personligare och roligare för var dag :-) Jag är mycket nöjd med den lilla och nu känns familjen komplett!

Åhej..

Åhå!

Periskåp...åskledare...?

Stor och liten röd!

*uff* förbenade halsband!

Ge mig en hjälpande tass då din luspudel!

Shyrre benmuskler, där ligger matte i lä!

Man ska vara försiktig med vad man önskar, för visst tusan kom det snö till slut!

I går var det som husse sa "snöstorm" :-) Vilket innebär att det kom circus en decimeter under eftermiddagen och kvällen. Rått och jäkligt var det men blåste gjorde det inte så mycket. Urk! Kalla, klara och framförallt torra vinderdagar med strålande sol och gnistrande snö kan ju vara underbart. Men det är Göteborg vi talar om! I dag töar det så härlig slask är att se fram emot *böl*

Det var roligt så länge det varade och jag har aldrig sett en hund njuta av snö så mycket som Heidi. Hon rullar, plogar och ålar sig och myser så mycket att hon gömmer av att kissa t o m. Efter ett tag får hon fnatt och springer runt runt runt! Kuba tycker också det är lite latjo men vill gärna in i värmen efter en stund när det är så rått ute.

I går träffade vi Lina, Johan och schäferflickan Bestha Elsa. Jäklar i min låda vad de sprang! Vi vill att dessa tre töser ska fungera ihop och Elsa är lika snäll och undergiven som Heidi verkar vara så det blir nog inga problem. Kuba är lite mer dominant men det gick jättebra där med. Hoppas det håller i sig även när Elsa blir lite större, hon är 6 månader nu.

Man blir trött av att härja!

Ska vi leka?

Heidi är en filosof!

När vi är ute och det inte händer något alls, det händer något spännande på håll eller brötar till lite extra ute så sätter sig Heidi ner och tittar. Lugnt och fint kan hon sedan sitta där helt lös och filosofera, kika på omgivningen, några ungar som på håll åker pulka i Slottskogen eller på Kuba som snosar på något. Hon ser hemskt filosofisk ut och kan sitta stilla ett bra tag. Hade hon inte visat sina vildare Åskar-sidor så hade jag nog undrat vad i hela fridens dar jag hade fått för en konstig mallevalp. Nu ser jag i stället en fin Zaga-sida :-)

Redan i valplådan såg man denna egenskap. Hon kunde sitta lite utanför de andra valparna som härjade runt och bara lugnt titta på. Det ska bli mycket mycket spännande och se hur hon blir som stor.

Många börjar träna sin valp redan när den kommer. Jag brukar fastna i smekmånaden och därför vänta en månad eller två innan börjar leka in små lydnadsmoment. Tills dess blir det vardagssaker, miljöträning, inkallning och kontaktövningar. Detta fungerar däremot toppen och hon är hemskt lätt att få kontakt med. Ja förutom när hon vet att vi är på väg in, då blir hon både blind och döv! Selektiv hörsel som det så fint heter ;-)

Vi har anmält till valpkurs! Det var många år sedan jag gick en sådan och det var många år sedan jag kände att jag behövde det, men jag minns ju hur kul det var! Ett ypperligt tillfälle att lära känna lite mer folk på klubben där jag inte är allt för ofta, lydnaden sker ofta hemma och söket i skogen, bra social träning för Heidi och förstås att lära sig nya saker.

I dag har lillsnörplan varit ensam (med Kuba) i nästan 2,5 timmar. Jag var nämligen tvungen att åka i väg och skriva tenta på skolan. Inte ett pip när jag gick, inte ett pip när jag kom och inte en endaste liten kissefläck. Duktiga lilla ludd!

 Usch, det var en saftig tenta! 4 böcker varav två på engelska, 21 föreläsningar, 7 kompendium och två grupparbeten på det. Huvva! Men det har faktiskt gått riktigt bra att plugga med lilla Heidi här hemma. Ytterligare ett G bör vara i hamn.

I går var vi till Blå stjärnan med Heidi. Nej, det har inte hänt något alls, vi var bara där och handlade i butiken :-) I butiken träffade vi Krokasmedens Galens matte Jeanette. Himla trevligt! Dessa två hjälpte till som lockande reklam innan jag bokade valp från kenneln *skratt* 

Heidi var som vanligt där inne, nyfiken och glad. Vi passade på att väga henne och vågen stannade på 6,3 kilo. Jag hoppas att hon blir en ganska liten malle, men när jag får den minsta valpen i kullen så har de en förmåga att bli störst ändå till sist så vi får väl se hur det blir med den saken!

Det är så himla mysigt med en liten valp i huset, trots att hon läcker som ett såll och biter på allt, men det är ju så det ska vara. Kuba har också blivit en mycket gladare hund överlag då hon inte trivs lika bra som ensamhund. Jag längtar som en tok till sommaren när man kan gå längre promenader i solvarm skog med två ystra hundar som rusar runt. Sol och bad och allt som hör till med valp som orkar lite mer. 

I söndags var vi och åkte en liten sväng med bilen och passade på att säga tjing till sökgänget. Ett par mil inåt landet bara och det var snö!! Heidi blev överförtjust, ålade sig och lekte plog. Hon fick också umgås lite med Karins grönis Kata och Gits grönis Lyra, två valpsnälla tikar.

Karin tog jättefina bilder med sin snitsiga kamera. Här är ett par smakprov:

Resten av bilderna finns att beskåda här.