Även om man ibland blir lite småtrött på Heidis unghundsfasoner och extremt pigga mentalitet, så är hennes egenskaper suveräna i skyddet. Vaken, fokuserad och enormt lyhörd och på det en attityd och kamplust så det står härliga till. Hon älskar att bevaka och är så fokuserad och sitter så stilla att hon knappt andas och sedan biter hon snabbt som en kobra. Duktig flicka

I morgon börjar brukslydnaden för Mette, det ska bli riktigt kul!

Redan hos uppfödaren märkte jag att Heidi var av det mer bångstyriga hållet. Inte en valp som som avlappnat lät sig lyftas utan snarare var sprattlig, stel och, ja bångstyrig. Varje dag sedan hon kom så har vi tränat avslappning, passivitet och hantering. Ni vet, ligga i knät tills man slappnar av och gärna somnar och sådana grejjer. Numera bråkar hon inte utan ligger relativt lugnt kvar även om hon flåsar som en tok ett bra tag innan hon börjar slumra lite. Men, så fort jag tror att hon nästan har somnat och släpper, så är hon alert som en myra igen. Hon är ingen hund som sömnigt kommer och lägger sig och sussar och gosar. Gosar gör hon gärna och ligger gärna i knät, men aldrig riktigt avslappnat. Jag har faktiskt sällan sett henne sömnig och så där mysigt slapp och sussig. Det är antingen riktig sömn eller också riktigt vaket. Hade Heidi varit människa hade hon varit scout. Alltid redo!

Livet för tillfället består av plugg och hundpromenader, inte mycket mer. Men idag har jag faktiskt shoppat lite. Jag läser Kellys blogg. Ha, det trodde ni inte om en skogsmulla och hundnörd som mig va Men jag gillar den även om den är i mångt och mycket är långt ifrån jag. I alla fall, där blev jag påmind om de här som jag har gått och trånat över i ett par år så när jag ändå var tvungen att köpa en häftapparat till alla mina tusen anteckninger så gjorde jag äntligen slag i saken. Det är ganska trivsamt att sitta vid vårt med tiden slitna allmogebord i vårt mysiga kök med blodröda väggar och plugga med en fiiin kopp kaffe och några kakor samtidigt som man lyssnar på hundar som knaprar på märgben. Man kan ha det sämre om man säger så!

Då jag var riktigt tursam så hittade jag även skinnstövlar helt i min stil som var nedsatta från 1000 kronor till endast en hundring Det tackar man för som fattig student!

Så här ser det för resten ut några dagar efter Zoladex-sprutan. Fint ingångshål och ett läckert blåmärke! Vilken ful navel jag har förresten! Tatuering, blindtarmsärr, titthålsärr, blåmärke, putmage och deformerad navel...mycket sexigt!

I går var jag och Heidi på GMBK och kikade på deras kvälltävling i lydnad. Träffade en hel hög med trevligt folk. Bland annat några från valpkursen som jag saknat. Förhoppningsvis kommer vi att träna lydnad till sammans när deras träning sammanfaller med dagar jag inte tränar på annat håll.

Heidi skötte sig alldeles utmärkt och idag var vi ute hela familjen och gick i trakterna runt klubben och det måste ha varit mycket viltvittring i faggorna för hon plockade inte en endaste sten!! På vägen hem laddade vi förrådet av märgben och leversnittar. Alltså leversnittar, så himla dumt egentligen. Det är ju bara hundmat, Doko, som de lassar över i påsar och säljer kilovis. Inte en tillstymmelse till lever i men däremot en hiskeligt massa spannmål så det inte duger till foder för den som är lite upplyst. Snacka om att de måste tjäna pengar på det då en hel säck inte tillhör det dyraste av foder precis! Dumma, lata hundägare som inte orkar göra eget godis och går på den lätta 

Efter gårdagens gnäll behövs det vägas upp med Heidis positiva bitar. Så idag får hon vara lite blogghund, oavsett om hon förtjänar det eller ej En lista som jag ska återgå till de dagarna jag spyr galla över odräglig unghund med tetiga beteenden!

• Hon är balanserad i lydnaden, går att träna med både godis och leksak utan att slå över åt något håll och samtidigt pigg och glad.
• Så fort hon vet vad hon ska göra är hon oerhört fokuserad, stabil och framför allt tyst.
• Lär sig blixtfort och vissa saker verkar hon kunna utan inlärning.
• Tyst och fin i bilen och kan ligga lugnt och avslappnat och vänta.
• Miljöstark som tusan. Klättrar på allt. Under, i, över och igenom!
• Otroligt fin med andra hundar. Märker hon att de andra hunden är lite osäker eller putt så lägger hon sig platt ner. Hjälper inte det så visar hon magen eller inbjuder till lek.
• Har en enorm kamplust men är samtidigt lätt att bryta. Växlar finfint mellan aktivitet och passivitet.
• Har ett naturligt spårintresse på alla underlag.
• Är över lag väldigt lättstyrd.
• Apporterar det mesta.
• En naturbegåvning i skyddet.
• Har en enorm arbetslust.
• Liten och smidig med härligt röd och fluffig päls och små öron

Nu har vi även fått lite tips på att få bukt med stenmanin så nu jäklar! Tänk att en sådan simpel sak som lite sten kan få en på fall!

Heidi har stenmani, det har jag skrivit om innan, men nu står jag rådvill! Vi var nere vid nya varvet i dag en timma och i en timma försökte jag få Heidi att bryta sin mani. Hon blir ofta helt fokuserad när vi är ute och gör inget, och då menar jag verkligen inget annat än att leta och plocka sten (om vi inte är i skogen för då är det även viltletning). Varje meter, varje sekund. Hon är svår att bryta, ja näst intill omöjlig. Jag har provat mycket så som vatten, kort koppel så hon inte når marken, avledning....det enda som fungerar för att få kontakt är att ta tag i henne, men så fort jag släpper så är det samma visa igen. När vi skulle åka hem var jag så trött, arg och ledsen så när hon inte ville hoppa in i bilen ville jag bara åka därifrån utan hund. För varför vill hon inte längre hoppa in i bilen, jo för att hon har blivit rädd för vindrutetorkaren där bak!

Tips tas tacksamt emot!

Jag hoppas och tror att hon lugnar ner sig över lag när hon har löpt eller blir äldre, och då släpper en del av sina överslagsgrejer, manier och tetigheter. När hon landar något och blir mognare och stabilare.

Nu har vi i alla fall fort bukt med hennes så kallade dominansrelaterade aggressivitet. Vi har fått kämpa en del med den biten, framför allt gentemot husse, men nu kan även han hantera henne utan att hon blir arg. Jippi, 1-0 till oss!

Jag som trodde jag hade stor hundvana efter ett gäng bångstyriga schäfrar. Men en liten Heidi bjuder på nya beteenden som är helt nya för mig. 

54,5 cm, 20,5 kg. Sakta men säkert!

Vi lever men här händer inte mycket. Förkylningen var den minsta kortaste tänkbara och jag känner inte av den alls längre. Ett par dagar med snor, lite feber och halsont, sen var det borta lika fort som den kom. Skönt!

Det är väldigt mycket nu med skolan så det blir inte så jättemycket träning av närmaste veckan. Sen så blir det lugnare hoppas jag och då blir det också träning var och varannan dag. Spår, skydd, lydnad, upplet och antijakt med Heidi. I söket kommer jag att köra Kuba ett tag nu framöver. Vi behöver också göra saker på tu man hand och hon älskar söket och är så rolig att träna med.

Jag är sjuk, förkyld, och dessutom har vi ingen bil nu då den är på verkstad. Så, här händer inte mycket för tillfället. Det blir mest promenader, lite lydnad och en hel del passivitetsträning för lilla rödräven. Det behövs lite extra nu ka man väl lugnt säga. Annars så är allt prima! Jag ska plugga sten hela helgen. 80 olika mineral och bergarter ska vi kunna identifiera, namnge och kunna den kemiska formeln på. På detta en saftig tenta Det blir en tuff vecka!