Här händer inte så mycket för tillfället. Plugg, promenader, hundbus, godisletande och lite lydnad. Husse är på Irland och spelar poker så vi flickor får klara oss själva. Det blir soffmys i kväll!

De fyrbenta har redan installerat sig :-)

Kubas skendräktighet börjar ge med sig och den röda har blivit sitt gamla vanliga jag igen, livlig och lycklig! Nu kan vi äntligen köra igång med lydnaden ordentligt igen.

I går var det dags för Askas MH och hon skötte sig galant. Det är en livlig och högtempererad tik som vill ha många järn i elden och där allt går i rasande tempo, vilket lyste igenom på hela testet. 

Kontakt hälsning – 4

Kontakt samarbete – 3

Kontakt hantering – 3

Lek1 leklust – 5

Lek1 gripande – 4

Lek1 dragkamp  – 3

Förföljande - 4/1

Gripande – 4/1

Aktivitet – 4

Avs.lek intresse – 3

Avs.lek hot/agg – 1

Avst.lek nyfikenhet – 2

Avst.lek leklust - 4

Avst.lek samarbete – 2

Överraskn. rädsla – 3

Överraskn. hot/agg – 1

Överraskn. nyfikenhet – 5

Överraskn. kvarstående rädsla – 1

Överraskn. kvarstående intresse – 1

Ljudkänsl. rädsla – 1

Ljudkänsl. nyfikenhet – 5

Ljudkänsl. kvarstående rädsla – 1

Ljudkänsl. kvarstående intresse – 1

Spöken hot/agg – 3

Spöken kontroll – 4

Spöken rädsla – 1

Spöken nyfikenhet – 5

Spöken kontakt – 4

Lek2 leklust – 5

Lek2 gripande – 4

Skott - 1

Det är alltid spännande att se hur hundarna reagerar på MH, L-test osv.

Kuba reagerade inte alls på skotten som sköts innan för hunden tidigare och det var skönt att se!

...har inletts.

Tänkte börja lite försiktigt och därför åkte vi ut till det ställe där vi har tränat mest, Mölndals skytteförening (ja vid GMBK). På tisdagar  har de skytträning där mellan 17-20 så det passar ju bra tänkte jag. Stannade på vägen och husse lade ett spår åt Kuba som fick ligga under tiden. Sen åkte vi bort till klubben. Stendött! Inte ett skott. Faen! Vi fick ta en promenad utan några skott och Kuba var duktig för hon vände på en femöring när jag ropade trots att det sprang upp inte mindre än fyra rådjur framför näsan på henne.

Precis är vi kom utanför grindarna till skyttebanorna började det smälla (givetvis) och vilken reaktion! Kuba blev tokglad!! Fick glädjefnatt, rusade runt som en skållad råtta och gjorde lekinviter åt oss *kliar mig i huvudet*

Men vad 17 hund!! Vi gick in med Kuba innanför grindarna och närmare banan där de sköt men hon var bara glad. Mycket märkligt tänkte jag. Vi satte oss nära banan men Kuba var bara intresserad av godis. Då gick jag ända fram till skyttarna, de stod då bara ett par tre meter bort, och där small det ju riktigt bra, men Kuba bara studsade runt, lekte med mig och var allmänt lycklig. "Den där hunden är inte skotträdd minsann" sa en gubbe som kom fram och pratade lite med oss. Nä, ja..eller jo...ehm!?

Tetiga hund!

Spåret gick väl mindre bra. Det blåste som attans och Kuba snurrade runt lite längs hela spåret. Ca 350 meter långt med tre vinklar och korvslant var 7 meter. Nåväl, hon hittade rätt till slut i alla fall men fick jobba bra för korvarna.

Nu är liten tös väldigt trött.

Jaha, då är det bara att börja om från början då med skotträningen.

Kuba som varit helt oberörd det sista och t o m tyckt att skotten blivit skojiga saker och kunnat stå bara några meter från skyttarena blev idag riktigt berörd. Ja hon t o m pep och försökte springa iväg till bilen. Suck, dubbelsuck, tårar och tandagnissel!

Vi tränade sök idag i rutan vid Lerums BK, samma ställe där det hela började, där hon helt plötsligt visade sig berörd för några månader sedan. Söket gick alldeles jättebra, hon var supertaggad och glad och rusade som en pil i skogen. Efter söker gjorde vi en inkallning där Britt och Jenny fick stå som störning vid sträckan och det gick kalas och med en väldans fart även det. Matte var glad och tänkte stanna och latja lite med Kuba medan de andra lade platsliggning med skott, för lite exta skotträning är ju inte fel. Det skulle jag inte gjort!

Vi stod ganska nära  (40 meter kanske) då hon som sagt varit helt oberörd det sista. Hon fick leta godis i gräset och vid första skottet tittade hon bara snabbt upp och fortsatte leta. Andra skottet likadant. Men sen, tredje skotten så var det helt plötsligt inte lika roligt längre och vid fjärde pep hon och försökte springa bort till bilen. Stannade kvar ett bra tag efter detta för att hon skulle släppa det och bli som vanligt, men det tog lång tid och efter sisodär en kvart så hade hon fortfarande inte släppt det helt även om hon kändes ok. Va fasen!

Är det något med den platsen, gjorde jag något fel denna gång, minns hon förra gången eller vad i hela fridens dar hände?

Nu känns allt helt plötsligt väldigt hopplöst :-(

Nåja, några valpar ska det i alla fall inte bli på henne ändå, Kuba ska kastreras och det är så himla synd med tanke på hur hon är socialt och träningsmässigt. Tänk om ändå nerverna hade varit lika starka!

Men oavsett så vill jag inte ha en skotträdd, hund, jag vill bara inte!

Alla tips på träning är varmt välkomna!

Försöker glömma dagen, jobba vidare och för stunden muntra upp mig med att tänka på en liten valp som förhoppningsvis har blivit tillverkad nu. Jag hoppas och tror det blir en riktigt nervstark och stabil liten sak som inte kommer att följa i Kubas fotspår på det planet i alla fall :o)

3 år sedan

7,5 år sedan

Åh vad skönt det är att slippa plugga till en tenta och bara vara ledig! Visserligen tycker jag på något sätt om den där känslan av att pressa sig själv och se hur väl man kan lyckas på kort tid, men det suger både tid och energi.

I dag åkte jag och husse iväg med Kuba till Tagene för att spåra. Jag lade ett 350 meter långt ängsspår med två räta vinklar, två apporter och en korvslant var 5:e meter. Spåret fick ligga ca 45 minuter och under tiden tog vi en mjölksyrestinn promenad över skogen och bort till grustaget. Kuba kände att det var något skojsigt på g så hon var lycklig och studsade runt för en gång skull. När vi gick tillbaks rusade hon bort mot spårområdet, jag fick ropa på henne flera gånger och den annars tysta lilla tösen t o m pep av iver. På med sele och lina och iväg. Jag gick förbi spårstarten men Kuba hittade den själv och spårade iväg full fart. Hon var helt oroligt duktig och hade ett jättefint tempo och full koncentration. Näsan mitt i spårkärnan hela spåret, enda gången hon lyfta näsan var när hon tittade upp för att kika var hon var och när vi korsade en stig, men sen rakt ner och iväg igen. I vinklarna svängde hon lika tvärt som dessa var lagda men apporterna däremot var rätt onödiga, dessa klev hon bara över. Nu är ju Kubiken nybörjare i spår och apporterna har vi inte övat på sedan hon var valp så det är ju inte förvånande precis, det är helt och hållet mitt fel.

Summa sumarium; Kuba har fattat galoppen och tycker numera spår är skitskoj, spårar galant på äng men behöver hemmaträning med apporterna.

Vi i augusti i år:

Foto: www.lissie.se

I morgon blir det sök igen...äntligen!

Ännu en tenta avklarad så nu kan livet återgå till det normala för ett tag framöver. Sista veckorna har varit smått hysteriska och många i klassen har varit lite panikslagna då det har varit enormt mycket att läsa in på väldigt kort tid. Nåja, skam den som ger sig, det har gått bra i alla fall för min del men igår fick jag spader. Jag måste ut och göra något kul, jag måste ut och träna hund! Sagt och gjort, böckerna slängdes undan och hunden hystades in i bilen och sedan iväg till klubben för att lägga spår (finns lite fält runt där). Det blev ett näringsspår på sisodär 300 meter, tre vinklar och utan apporter. Varför, jo för när jag hade gått en bit på spåret så kom jag på att dessa låg kvar i bilen. Uppenbarligen tillsammans med min hjärna som förmodligen glidit ner under sätet på vägen dit.

Vi tog en skön och rask promenad runt området på en halvtimma medan spåret gonade till sig. Kuba var glad ihågen för det smällde lite grann från skjutbanan som vanligt. Skott har blivit en kul grej nu uppenbarligen. Ett skott small av rejält högt och Kuba var på g att rusa dit med viftande svans men efter några sekunder tvärnitade hon, vände och rusade tillbaks till mig. Visst 17, jag brukar ju få godis såg hon ut att tänka. Tokhund!

Kuba spårade riktigt bra och höll sig bra i spårkärnan. Tog första och sista vinkeln fint men den andra snurrade hon runt lite vid men hittade tillbaks hyfsat snabbt. Intresset var på topp och hon verkade över huvud taget inte höra skotten under tiden.

För övrigt har hon blivit rätt lat som ensamhund, hon behöver definitivt en kompis för att hon ska få fart på promenader. Nu går och är hon bara precis där jag är som en liten plåsterlapp. Allmänt nöjd med livet men nu börjar jag fundera på att simma med henne för att få tillbaks lite muskelmassa som hon har tappat pga detta. Det spelar ingen roll hur många timmar vi är ute i terräng när hon ändå bara går och såsar bakom eller brevid mig, för det är väl inte meningen att jag ska behöva springa...eller?

Dags att köpa terränglöparskor med andra ord *mutter*

Från liten till stor:

Årsdagen har gått förbi utan att jag över huvud taget tänkt på det. Den 1:a oktober förra året, första dagen på rosa bandet-månaden, så fick jag veta att jag hade cancer. Det känns som tio år sedan och mycket har hänt sedan dess. Livet går i rasande tempo, framför allt nu när jag vill ta igen så mycket. Tur att man även kan konsten att slappna av :)

Jag är förkyld, riktigt genomsnorig. Inte så mycket till förkylning egentligen då jag varken har feber eller ont i halsen, men tjyvtjockt mår jag ändå så det har inte blivit mycket med någonting, inte ens sök. En hyfsad tur med Kuba varje dag, lite lydnad, godisletande och mycket plugg. Stackarn, hon tycker jag är dötrist även om hon inte brukar ha något emot att slagga i soffan, framför allt inte när det regnar ute, men efter fredag (tenta igen) så blir det hyfsat lugnt igen. Underbart, då ska det bli både spår, lydnad, sök och massor med tid i skogen igen.