Nyårsafton i dag och nu börjar det smälla lite här omkring. I går kväll smällde de och sköt raketer alldeles utanför och jag blev lite nervös för Kuba. Hon har varit helt oberörd tidigare nyårsaftnar men eftersom hon har blivit lite ljudkänslig det senaste halvåret känns det nu lite osäkert. Kuba var dock helt oberörd och lyfte inte ens på örat utan gonade vidare i soffan. Ute reagerar hon när det smäller högt men hon reagerar positivt. Hon blir glad, viftar på svansen och kommer till mig för en godis och direkt efter är hon helt oberörd igen. Skönt att se att all skotträning har givit resultat! Hon får gärna reagera så länge det är just positivt! Håll tummarna för oss i kväll/natt!

Nu ska vi åka ut och gå runt Sisjön, sedan blir det en lugn kväll med god mat till oss tvåbenta och ett gigantiskt, köttigt märgben till rödluvan. Det blir nog bra!

Önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Julhelgen är förbi och mellandagarna går i lugnets tecken. Jag är fortfarande lite hostig och snorig men vaknade för första gången på 2,5 veckor utan halsont :-) Man ska inte få flunsan innan kroppen har återhämtat sig helt efter cellgifter och stråling, det är en sak som är säker.

Häromdagen fick jag spader och kände att jag måste ut så vi drog i väg till Sandsjöbacka en liten sväng. Inte för att jag blev bättre för det men oj vad skönt det var att komma ut. Kuba var lycklig som fick äntligen fick ha matte med sig. Vädret var kalas!

Här kommer lite bilder från dagen:

Matte matte, vattnet är hårt!!

Husse mäter isens tjocklek, ett par-tre centimeter bara!

Den pinnen tar jag tack!

Kuba spanar på en vovve som går förbi.

Det är vackert ute!

Underbara sol!

Men lite istappar har det hunnit bli!

Kuba hälsar på en stilig berner...

...och fnattar runt med honom och kompisen som dock är mer intresserad av husses korv.

Ska inte dessa ha trillat av?

Isen i marken är lite märklig ibland, här tändsticksasks-långa kristallpelare.

Vacker frost!

Testar kameran med lång slutartid.

Jag är fortfarande jätteförkyd, hostar, snorar och nyser, så här händer inte mycket. Det är husse som får vara ute med Kuba och jag mutar henne med märgben.

Vill önska er alla en underbar jul!

Jag som är bortskämt med små lätta tvådagarsförkylningar går här hemma och tycker synd om mig själv och undrar när i hela fridens dar den här skiten ska gå över. Mornarna är förstås värst, och än så länge är det min morgon. Två dl slem ska ut och jag känner mig rent ut sagt göräcklig. Magmuskler lär man väl få i alla fall av allt hostande och det är ju inte fel! Jag drömde mardrömmar hela natten så jag är lite extra seg i dag men måste till skolan, men vete tusan om det blir så. Ysch, kan någon skicka hit lite ork och ett par nya lungor tack!

Sådana här dagar är man glad för att man har en hund som definitivt inte klättrar på väggarna när hon inte får göra något. Hon tycker det är dötrist men ju tristare det är, desto lugnare blir hon. Samvetet gnager som en råtta i inandömet men jag har lovat henne att vi ska ta igen det i veckan och försöker roa henne med fyllda kongar så länge. Lilla hjärtat!

Den som är nyfiken på att kika närmare på min för stunden oerhört spännande vardag *harkel* så finns gårdagens EFIT (Ett Foto I Timmen) här.

Dagens livselexir, the med honung *mumma*

I natt sov jag sittandes i soffan för att kunna andas bättre. Det var nog bra för idag är jag faktiskt lite bättre. Vaknade i morse av ett efterlängtat pling på mobilen. Ett liten flicka på fyra ben är född, någonstans i krokarna :-)

Krax krax låter det när jag pratar, det är väl nästan tur att man ska vara osocial hemma ensam och kura i soffan. Harry Potter och Hitta Nemo är världens bästa må-bra-filmer när man är sjuk (ja jag vet att jag är barnslig) så nu ska jag krypa ner under täcket och bara mysa lite. I morgon är jag ännu bättre, och nästa dag så är jag snart frisk :-) Då kanske jag snart orkar åka med Kuba och gå runt Sisjön, kanske lägga ett spår eller två och känna att allt är som vanligt igen. Längtar!

Förkylningen bubblade upp till en infuensa från helvetet. Jag är så tät och igensvullen överallt att jag knappt kan prata, har svårt att andas och spyr, snorar, hostar och blöder näsblod stup i kvarten bara för att det är så mycket slem överallt och jag hostar och snyter sönder mig. Lägg till en rejäl dos feber också kan ni nog tänka er att jag inte så himla pigg för tillfället. Så, Kuba har det rätt trist och bloggen får vila några dagar.

Nu ska jag försöka krya på mig.

Ha en underbar Lucia kära ni!

I går gjorde Aska sitt L-test och är nu lämplig att prövas som Väktarhund så förhoppningsvis är hon inom inte en allt för lång framtid sin husses tjänstehund :)

Usch, vaknade i morse med en tjock och väldigt ond hals, feber och ont i hela kroppen. Kunde det inte ha väntat till nästa vecka när allt i skolan är färdigt för i år? Nu orkar jag ingenting och lever på halstabletter, värktabletter och varma drycker. All feber sätter sig direkt på mina leder, och det gör ont att sitta, ligga och gå. Tvi och blä! Husse har också varit sjuk och är fortfarande lite skraltig. Stackars Kuba, nu blir det ett par lunga dagar gissar jag.

Har roat mig lite mer med kameran men har inte lyckats få till det riktigt än, tänk att det kan vara så mycket intställningar och finesser på en sådan liten manick!

Dags att uppdatera den här stackars förskrämda och bortglömda bloggen. Inte för att det har hänt så mycket, men lite vardagsliv har vi ju alla.

I fredags var vi ett glatt litet hundgäng hemma hos Karin på Glöggkväll. Mycket trevligt och glögg är alltid gott, speciellt i hundvänners sällskap.Tack Karin!

I går var jag och Kuba hemma hos mamma och fick lite julsaker så nu börjar det bli julmys här hemma.

Jag fick även en för tidig julklapp i form av en mycket behövlig och efterlängtad ny kamera som jag försöker att lära mig och det är inte allt för lätt.

Ett stycket nos:

 I dag har jag varit tvungen att pluga inför slutspurten nu i veckan, tenta plus inlämning av ett "terminsarbete", men vi for i alla fall i väg till Sisjön och gick runt sjön. Det är ingen långtur men väldigt härlig ändå. Från där vi parkerar bilen och runt så är det väl sisodär 3,5 kilometer. På sommaren är det ännu vackrare och man hittar ofta en egen liten bergsknalle att vara på. Solen "lös" med sin fråvaro och mulet plus en oprövad ny kamera bäddar inte för skarpa bilder.

Kuba gillar höjder, små som stora.

Spanar ut över sjön, och nog plaskade hon lite i kanten.

Matchar fint!

Sisjön en mulen dag.

Kuba väntar på godis. Hon har äntligen efter 3,5 år lärt sig fånga godisar i luften. Det var ju på tiden! Nu står hon inte bara och gapar som hon gjorde förut *skratt*

Åh hopp! Kanske inga stilpoäng precis, men efter en studs på nosen så tog hon den allt :o)

Annars så har vi tränat lite, bl a lydnad men i det här vädret; kallt, rått och mulet, så vill inte Kuba riktigt vara med. Jag vill mer är vad hon vill helt klart, och våra ambitioner är inte riktigt på samma plan, inte om det inte är fint väder och torrt i gräset i alla fall (inte ens då men det är ju en annan femma). Godis kan hon göra en hel del för, men det finns gränser. Lite dräggel lockar det fram i alla fall :-)