Nu har Aska åkt med sin nya familj till Stockholm. Det känns i hjärtat! Hon är så himla mysig och nu när hon hade bott in sig så var hon så lugn och harmonisk och lätt att ha att göra med. Men det blir nog bra på alla sätt och vis. Efter mycket funderingar fram och tillbaks så ska Aska fortsätta jaga bus tillsammans med sin nya matte som i grunden är både djurvårdare och massör. Bo i radhus med egen tomt, busa med borderterriern Axel, leka men två barn, bada i havet vid sommarhuset och så vidare. Aska ska vara borta på prov en månad och jag håller tummarna både för Aska och hennes nya familj att det fungerar fint.

I går blev Heidi 8 månader. Hon växer väldigt långsamt och ligger nu på 53 cm och väger 19 kilo. Inga spökigheter än så länge och inget löp i sikte men det lär det väl bli ändring på snart gissar jag.

"Vilken vacker hund" trodde jag aldrig att jag skulle få höra när jag skaffade mig en malle. Mycket kan man säga om rasen men några skönheter är de inte. För inte längesedan tyckte jag mest de såg ut som stelbenta, ormlika hyenor med krokodilgap. Men tro på fan, jag får faktiskt höra det ganska ofta om Heidi. Även jag själv börjar bli omvänd för nog tusan tycker jag min lilla rödräv är fin allt. Tänk vad man kan ändra sig!

Kubas öra ser finfint ut, nu är det bara en vecka kvar, sen ryker stygnen :-)

Den här helgen har det varit både rolig och nyttig träning för lilla rödräven. I går träffades jag och Karin för att träna antijakt och kravinkallning. Heidi kastade sig  efter kaninen i snöret både en och två gånger innan hon insåg att en arg matte inte är en rolig matte och det är bättre att ge fan i den där kaninen för då får man mindre obehag och dessutom smaskig kattmat på burk. Kravinkallning är även det en mycket nyttig övning för en jaktgalen vovve som numera inte går att bryta lika smidigt som när hon var yngre. Även där blev det kattmat och dessutom kamp i trasa. Tjohoo sa liten Heidi Ho! Efter att ha sett Karins jyckar i action så vet vi hur det ska se ut i slutändan men vi har en bit kvar där, skam den som ger sig dock!

Efter det nyttiga körde vi lite uppletande och efter en hel del tankeverksamhet så hämtades det in både skinnhandske och pipleksak. Pipleksak var inte det ultimata för ett glin som gärna tuggar men handsken lämnades av fint i fast grepp. Tjohoo sa matte!

Tack för hjälpen Karin, det måste vi göra fler gånger!

I dag var det dags för sök och idag introducerades lösrulle. Efter några påminnelser från figuranterna så tog hon rullarna och kom in med förutom två som hon tappade på vägen. Nåja, hon lär sig fort som tusan i alla fall och framåt går det för var gång. Popupparna har vi fått reducera till minimala för hon ser allt med hökögon och hon springer ut fint. Lite bad i sjön och lek med ett par av de andra jyckarna så somnade en nöjd liten tös så sött i bilen hem.

I kväll har jag, husse och Kuba varit ute i Långedrag och kikat på Havets grand pix. VM för racerbåtar. Jäklar vilket drag fast jag tyckte nog helikoptrarna som följde efter båtarna var roligast att titta på *skratt* Jag är lite svag för de där snurrorna. Lite spännande blev det förstås när en av båtarna slog runt i en kurva. Kuba hade min luva på sig för att inte skaka sönder örat (det regnade ju hela fyra droppar vatten) och blev fotograferad av minst tre stycken (vad jag såg i alla fall).

Nu är Husse ute och springer med Aska i Ängårdsbergen så alla har fått sitt. Gissar att det blir en lugn kväll här hemma!

Röd...blåluvan!

Aska har anpassat sig fint och är jättelugn och trevlig här hemma. Hon är verkligen en härlig schäferflicka! Jobbigt är det ändå med tre hundar då man måste sära på dem i ett litet hem utan dörrar. Heidi och Aska är superkompisar och leker oavbrutet om de är tillsammans, trots otaliga tillsägelser, och Kuba vågar jag inte riskera något med med tanke på hennes öra. Jag tycker inte jag gör annat än passar hundar och går ut på promenader. Aska och Heidi tar jag i alla fall ut till havet någon timma varje dag så de får härja av sig ordentligt men stackars Kuba får stanna hemma. Hennes öra ser dock betydligt bättre ut nu och svullnaden har börjat ge med sig ordentligt.

Kasslerörat:

På baksidan har stygnen åkt in under huden efter infektionen och svullnaden som blev därav:

Nåväl, ont har hon inte längre och hur örat kommer att se ut efteråt ger jag blanka fan i rent ut sagt. Hon är världens vackraste oavsett

I dag har jag och husse varit ute och fotograferat en buske i Slottskogen. Den fullkomligt vimlar av fjärliar och andra små flygfän. Luktar gott gör den också, det kanske är det som lockar till sig alla små knytt.

Rosa godisbuske!

Det blev ytterligare en tur till veterinären idag. Kubas öra är svullet, ömt, varmt och det rinner var från alla stygn (det är sytt med stygn över hela området, ser ut som kasslernät ungefär). Det blir en dunderkur med med saftig antibiotika så nu ska det väl äntligen bli bra hoppas jag. Stackars Kuba, för varje gång hon kommer till veterinären så får hon bara ondare och ondare. Hon darrade som ett asplöv när vi kom dit och backade sakta undan för veterinären. Då har hon ont för så har hon aldrig regaret förut, inte i något sammanhang.

Nu är det dags för kvällsmedicinen!

Kuba har haft jätteont i natt trots medicin, legat och darrat och sett alldeles förtvivlad ut. I morse blödde örat igen men det gick över ganska snabbt men svullet och ömt är det. I morgon blir det kanske en tur till veterinären igen, vi får väl se vad de säger om det hela. Nu i kväll verkar smärtan ha lättat något i alla fall.

Jag har sovit förtvivlat dåligt i natt, går inte göra annat när man vill titta till öronbarnet med jämna mellanrum. Jag behövde verkligen komma ut och andas lite havsluft och ståndöronen behövde ju få sitt dagliga de med. Vi tog som vanligt en tur till Tångudden.

I går när jag satt och fikade på ett kafé med några vänner fick jag meddelande från Husse. Kuba blöder! Jag gick från Linnégatan och genom Slottskogen på 13 minuter. Spårvagn hade tagit evigheter. Kuba hade lyckats skaka ur örat ut bandaget och skvätt blod till höger och vänster och var helt förstörd stackarn. Trots att veterinärena slutat för dagen så väntade de på oss så vi kunde komma in. Husdjurshälsan är bäst! Nytt bandage och koll av det blödande örat som trots allt såg ok ut.

Det nya bandaget skulle sitta till nu i kväll och när jag tog bort det stank det av öroninflamation. Öronlappen ser ok ut men efter det varma bandaget så mår innerörat uselt och Kuba likaså. Hon är trött, vill inte gå ut, har ont och ser ut som sju svåra år *böööl*

Aska är lugn och fin här hemma men eftersom jag inte vill riskera minsta lilla gruff så får hon vara i ena halvan av vår lägenhet och Kuba i den andra. Heidi får vara där hon vill. Varför, varför skulle blodörat komma just nu? Nu är det dessutom helg och jag ger mig f*n på att det blir mer komplikationer bara därför. Gnäll och gnöl, jag är mentalt übertrött och vill bara gömma mig under täcket och komma fram när allt är som vanligt igen!

Det är lite synd om Kuba idag!

Älskade mule vad bedrövad hon var när jag lämnade in henne för operation. Desto lyckligare när jag kom tillbaks för att hämta henne. Hon trodde nog jag hade övergivit henne och det kändes i hjärtat när slokörad Kub drogs gick iväg med sorgsen blick och svansen ledset hängandes. Nu viftar den ständig trots tratt, bandage och öronlappsont.

Mattgris och Kubagris, det är vi det 

Natten har varit mycket lugn och alla har sovit gott. Något mindre lugnt är det att gå ut med tre hundar i koppel samtidigt. De som påstår att det inte är någon skillnad på att ha två eller tre hundar vet inte vad de talar om, alternativt har whippets. Tur att Kuba kan vara lös hela tiden!

Om folk trodde, när jag bara hade Kuba och Heidi, att Heidi var Kubas valp så kan ni ju gissa vad de tror nu!

-Åh, är det mamma och pappa och deras valp?

-Nej, den lilla är en helt annan ras.

-Jaharu (dra den om rödluvan också ser de ut att tänka)

-Det är en belgisk vallhund, malinois!

 De tittar skeptiskt på mig för något sådant har de aldrig hört talas om. 

-De stora är dessutom två tikar!

-Jahaaa *ser fortfarande skeptiska ut*

Jojo, ibland kan man känna sig som en lögnare trots att man har rent mjöl i påsen!

På tal om det, ja rent mjöl i påsen alltså, så finns det en bok som heter just så. Den är skriven av Bjarne B Reuter och är skitrolig. Läs den!