Lika sjuk i dag med. Fy tusan så trist! Solen skiner och himlen är blå men det känns som om alla moln sitter inknölade i mitt arma huvud. Blä!

Heidi i sin fina nya päls :-)

Jag är dunderförkyld och orkar ingenting, det får bli en ny bild i stället.

Heidi Ho 15 veckor!

Jaha, så då är man sjuk igen. Har hostat som 17 de senaste dagarna och i går kväll kände jag mig febrig och hade ont i halsen. När jag vaknade i morse var jag helt igentäppt och svullen. Febrig som tusan och jätteont i hals och huvud. Urk, hoppas det bara är en lättare förkylning och inte samma monsterinfluensa som jag hade innan jul.

Trist för nu missar jag troligtvis söket på söndag.

Åkte i alla fall iväg till klubben i går och lade ett par spår till valpen. Varför jag inte använde snitslar är för mig en gåta. Första spåret tog hon klockrent...trodde jag. När vi väl stod vid godisburken såg jag ju var jag hade gått och det var inte där Heidi gick, hon hade vindat in burken och tagit en genväg. När vi var på väg till andra spåret så vek hon plötsligt av in i skogen, stretade och drog och jag förstod inte alls vad hon skulle in där och göra, spåret låg ju längre fram. Men hon stretade lite till och ännu lite mer och sedan var ju burken där. Där hade hon tagit spåret klockrent och matte fick stå med lång näsa!

Ja du Josefin, du är verkligen en fena på det här!

Nästa gång blir det ordentligt snitslat så jag vet vad jag håller på med. Hedi har ju koll, det är värre med mig! Näsa har hon i alla fall och efteråt fick jag släpa med henne till bilen för hon ville fortsätta spåra. Det bådar ju gott!

Jag tror däremot lillvalpen har kommit in i en liten minispökålder. I går skällde hon med rest ragg ut en papperskorg som vi gått förbi två gånger inom loppet av tio minuter!!

Läste att Heidis syster vägde ca 12 kilo så nu var jag ju förstås tvungen att väga lillfia igen. Vågen stannde på 10,2. Circus två kilo mindre och då är hon ändå rätt stabbig. Men hon var ju minst av syskonskaran vid 8 veckors ålder och det håller kanske i sig. När hon föddes var hon däremot störst av tikarna, ja om det är den valp jag tror att det är. Saxat från Krokas blogg den 12:e december: 04.20 En stor mörk brud anlände! Hon angjorde världen upp&ner o bak&fram så hon blir nog en tvärvigga.  

Heidi första gången jag såg valparna. Då visste jag inte att just denna valp skulle bli min, men hon utmärkte sig lite då hon var mörkast och luddigast.

Det är lite lustigt, vissa valpar blir aldrig så där rangliga och knotiga med långa ben och tunn kropp. Något som jag för övrigt älskar, de är så himla fina då! Vissa valpar ser helt enkelt ut lite mer som vuxna hundar i miniformat. Heidi är en typiskt sådan. Hon är dessutom väldigt...hmm, kubisk, och då menar jag inte att hon är fet bör väl tilläggas Inte blev hon så där sälslät heller som valpar brukar bli när de tappat valppälsen och precis börjat få sin vuxenpäls. Hon är lurvig redan nu! Superfin!

Kuba var mer en knota som liten:

Så söt att man får ont i magen!

I söndags var det sök.

Barmark, torrt och efter ett tag kom solen. Så underbart!

Kuba skötte sig jättefint även om hon gärna vill ta en liten böj när hon springer ut. Som en liten bubbla på skicket. Rakt ut, en liten sväng utåt och sedan tillbaks och rakt ut igen. Dags att fila lite mer på lydnaden också för det hade ju faktiskt varit kul att i alla fall tävla apellen med henne. Nåväl, vi får se hur det blir, kul har vi i alla fall och hon är jätteduktig. Nu är hon så himla glad över lag. Löphormonerna har släppt sitt grepp och hon har blivit en helt annan hund sedan valpen kom. Hon avskyr ju verkligen att vara ensamhund och har mest gått och slokat på promenaderna. Nu far hon runt som ett lyckligt löv i stormen :-)

Nu ska jag bara få tillbaks min ork också. Den nya medicinen sänkte mig ganska så rejält och jag var helt slut när jag väl var tillbaks till bilen efter söket.

Häromdagen åkte jag till klubben med vovvarna. Jag har undvikit detta eftersom skjutbanan ligger brevid. Jag har varit feg. Feg för en eventuell reaktion hos Heidi. Efter tre skottberörda hundar så blir man minst sagt nojjig. Så, vi åkte dit tidigt för inte skjuter de då tänkte jag och det gjorde de inte heller, det var knäpptyst!

Jag och Heidi satte oss ner och kikade på några som tränade lydnad, inga problem med passiviteten där inte, hon satt så tyst och snällt och tittade hon med. Precis när jag sträcker fram handen för att klappa om hennne så smäller det. Drog tillbaka handen och inte en reaktion, hon vred inte ens på örat och matte släppte en sten stor som en badboll från sitt bröst. Vi tog en liten promenix i området och då smällde det än mer men hon brydde sig inte alls *prisar gudarna*. Kuba reagarade bara ngt på de högre smällarna men då endast positivt *prisar gudarna igen för framgångsrik skotträning*. För säkerhets skull försökte jag hålla hundarna sysselsatta på var sitt håll så inte Heidi skulle börja sätta ihop Kubas reaktioner med skotten, nojig som jag är.

Dagen efter åkte jag och husse dit igen för att lägga Heidis första försök till spår. Jag har alltid börjat med näringsspår men nu tänkte jag försöka mig på spontanspår. Två korta blev det och under tiden tog vi en promenad och då smällde det ganska rejält. Totalt oberörd nu med (tjat tjat men det ÄR pest med skotträdda hundar). Första spåret tog hon direkt, ja början i alla fall för sedan visade det sig att spåret kantades av smarriga, färska harlortar som lockade liten och väldigt matglad valp på villovägar. Andra spåret var i lite högre gräs och det tog hon inte alls, hon bara ålade omkring och njöt av gräset den lilla tokan *skratt*. Godisburken fick jag hämta själv. Bättre lycka nästa gång!

I dag har Heidi hosan varit här i 6 veckor, hon är alltså 14 veckor gammal och väger 9,5 kilo. Det är väl kanske lite för tidigt att hoppas på en liten malletös men hon växer jämnt och fint och ser för sin ringa ålder väldigt propotionerlig ut.

Hon och Kuba är som ler- och långhalm men hon har jättefin kontakt med mig och lyssnar bra, hon är väldigt lyhörd. En helt underbar och kramig liten tjej!

Är jag nöjd? Japp

Nu är det fullt ös med en saftig hemtenta fram tills på tisdag, men sedan är det dags att börja med spår för liten. På söndag är det förstås sök med Kuba. Underbart att slippa slask eller snö!

...det är vår!

Heidi mår bra igen och allt är som vanligt!