I dag fick vi åka till veterinären igen med Kubas öra för att se om det skulle opereras igen eller inte. Blodörat är tillbaks men var ganska litet än så länge så veterinären ville pröva först med tömning och kortison på det. Kuba var jättesnäll och satt så stilla när vetten tömde örat på blod. Efteråt fick hon en spruta med cortison  och nu ska hon fortsätta med tabletter i två veckor. Förhoppningsvis driver cortisonet ut vattnet så pass att det inte kommer tillbaks i örat. Gör det det så blir det operation igen. Stackars Kubis!

Kärlek

Hela dagen har spenderats på bruks-SM tillsammans med Lina och våra två unga yrväder. Heidi var dålig i magen hela natten så efter bara ett par timmars sömn för både henne och mig bar det iväg. Vi fick stanna på vägen och det bara rann ur stackarn. Ingen mat och dålig mage var ju inte den bästa förutsättningen för en lång dag men hon var ändå pigg och glad när vi kom fram.

Det var ett helt gäng med Krokasmedare där och när vi stod vid resultattavlorna så vänder jag mig om och ser brorsan H'Echos matte med en stor mallehane som snosar på Heidi. Det tog några sekunder innan jag kopplade att det verkligen var brorsan. Han var så stor och Heidi är ju liten, snacka om skillnad! Sedan träffade vi även Hålger och han var ännu större. 13 kilo tyngre är Heidi!! Tyvärr missade vi både Hydra och Herman som hade varit där tidigare.

Både Heidi och Linas Elsa skötte sig alldeles utmärkt trots att de var i gasen och försökte busa hej villt med varandra. De sköter sig kanon när det gäller andra hundar, människor och stökig miljö. Men för första gången fick jag faktiskt se Heidi reagera kraftigt på något och det var något så simpelt som ett blått, luddigt mattgolv i ett av tälten!? Heidi ville inte alls gå in där, stretade emot som tusan och när jag drog med henne så försökte hon fly därifrån. Vi fick besöka tältet flera gånger innan hon släppte det helt och kände sig bekväm där. Mycket märkligt! Innehavaran berättade att det var många hundar som reagerade på golvet/mattorna men jag blev ytterst förvånad att hon reagerade så starkt då hon klättrar och går på det mesta utan problem. Kanske var hon så trött av allt att det blev lite för mycket just där och då?

Vi tittade på lydnaden och skyddet och gladdes åt medaljörerna på prisutdelningen. Ett stort grattis till Bengt och Mette som tog guld respektive silver i söket. Vilket radarpar va!

Kuba har fått tillbaka blodörat *svordomar* Det är ju själva *pip* Jag blir så ledsen och frustrerad *dunkar huvudet i väggen* Ska stackarn behöva gå igenom hela fadirullan igen? Än så länge är det bara en liten bubbla med vätska så Kuba får ta det superlugt nu över helgen. Har vi riktigt tur så går det tillbaks, annars så bär det iväg till veterinären igen så får de åtgärna det innan det blir lika stort som förra gången *pip**pip**pip**grrrr*

Jag, husse och Heidi åkte iväg till skogen idag för att leta svamp. Såg framför mig en smaskig macka med drivor av gyllengula, smörstekta kantareller på. Jag vet inte hur länge vi var ute, ett par timmar kanske, och vi hittade f y r a (4!!) svampar (som jag visste var ätliga) varav två var små ynkliga gula kantareller i miniformat och de andra två minst lika små och ynkliga taggsvampar *suckar djupt* Det blev Mc Donalds i stället.

På tal om mini...träffade en kvinna med en cairnterrier i går och vi stod och pratade lite.

-"Vilken fin malle du har" sa tanten, "hon är ganska lik en schäfer"

Jag blev jätteglad och pöste för schäferlika mallar är ju det finaste som finns.

"En liten minischäfer" forsatte hon.

*hrmfh*

I morgon bär det av till Falkenberg för att kika på SM. Jag och Lina drar iväg i ottan för lydnaden börjar redan kl 06:30. Hualigen! Kennelpappa tävlar, Heidis moster tävlar, sökgurun Git tävlar och Linas uppfödare tävlar. Så det är några att hejja på :) Dessutom kommer några av Heidis syskon dit och jag hoppas jag hittar dom i vimlet.

Ätbar?

Min lilla minischäfer

Dagen började med en tripp till Tångudden, med morgonfika och plaskande hundar. Satt på en klippa med latte och chokladsnurra och gonade mig i solen. Sämre start kan ju en dag ha!

Senare på eftermiddagen blev det mer miljöträning för Heidi. Vi tog spårvagnen in till Nordstan (stort inomhusköpcenter mitt i city med vrålmycket folk och rörelse). Det var snormycket folk, runt 16-tiden med allt var det innebär av folkrusning, både på vagnen och i Nordstan. Heidi satt lugnt och stilla på spårvagnen och kikade och snosade på alla som kom in och knödde. När vi gick i Nordstan var svansen i topp, hon tyckte allt var görspännande, och trots alla människor, barn, barnvagnar, musikanter osv så hade hon inga problem med att hålla kontakt med mig. Vi kunde t o m gå lite fot mitt i folkstormen. Det bådar ju gott inför framtida tävlingar :-) Vi satte oss mitt i rushen en stund och spanade. Heidi var lugn och stilla men ändå extra flåsig. Om det berodde på stress, uppspelthet eller värmen vete tusan men förmodligen en kombination. Nyttigt var det i alla fall. Vi åkte även i rulltrapporna för första gången, både upp och ner, och det var nemas problemas. Hon är så cool min lilla rödräv.

Entrén till Nordstan

Den här helgen har det sannerligen varit blandad kompott. I lördags var vi på kombinerad kalas- och kräftskiva hos husses familj i sommarhuset på Orust. Jag älskar skaldjur så det var en både god och trevlig tillställning. Kräftor, räkor, romsås, Västerbottenpaj och massor med annat gott. Mums!

Husses systerdotter fyllde år så då det blev förstås lite extra glitter i tårtan.

På kvällen åkte vi ner till Nya varvet för att njuta av solnedgången och jag passade på att miljöträna Heidi lite. Inte för att det behövs, hon är otroigt mljöstark. Inte så konstigt kanske med tanke på att det varit olika vägarbeten här utanför ända sedan hon kom och vi har utnyttjat alla konstigheter. Den här kvällen blev det godislet i höga hyllor med lastpallar och under konstiga presenningar, klättring i den extremt branta, höga och smalstegade gallertrappan och trampande på svajande och skramlande galler över vattnet.

Husse fotade den underbara himlen vid Vita gaveln

Gårdagens sök gick av stapeln i en knölig ruta med en jordkällare (hur den nu kan kallas för det när det är ett litet hus ovanför jord). Det går lite bättre och bättre för varje gång och denna gången så tog hon rullarna finfint utan att tappa en endaste på vägen tillbaka. Lite pip på första skicket när hon är som mest i gasen men sedan var det tyst och bra. En figge hade vi lagt i jordkällaren och hon förstod först inte alls att man kunde gå in i huset. När hon hade snurrat runt ett par varv så tog hon sig helt enkelt upp på taket innan hon hittade dörröppningen och figgen där inne i mörkret. Hon är verkligen en riktig klätterapa den lilla!

I dag åkte vi iväg för att gå en sväng i markerna runt klubben. Kuba var överlyckligt över att äntligen, äntligen få springa lös och lattja precis hur mycket hon ville. Tidigare har jag fått kolla så de inte har busat med varandra och härjat för mycket pga örat. Hon for runt som en galning och fick tokryck på tokryck. Hon till och med badade alldeles frivilligt med Heidi av ren och skär lycka.

Underbart väder att bara traska runt och njuta i.

Tokglada jyckar!

Eftermiddagen var väl mindre mysig då det var dags för min månatliga spruta i magen, zoladexen. Visserligen är inte själva sprutan speciellt obehaglig trots sin storlek men bara att gå in genom dörrarna på Jubileumskliniken ger mig smått illamående. Alla timmar med cellgift sitter djupt rotat. Urk!

Nu ska jag svepa i mig lite kall hallonsoda och njuta av lugnet innan ett par dagar av surande. "Bromsmedicinen" ger mig taskigt humör. Jag är i alla fall glad då jag äntligen har tagit mig i kragen och lärt lillfjantan att hoppa in med rumpan när man vänder sig vänster om i fotposition. Det var ju inte en dag för tidigt!

Jag borde väl egentligen ha tränat lite hund!

För att vara 8 månader så kan inte Heidi så värst mycket. Vi har mest pysslat med vardagsträning, miljöträning, passivitetsträning osv och tanken på att folk går ut och tävlar med hundar bara ett par månader äldre ger mig lite dåligt samvete. Men bara lite ;-) Jag har inte bråttom och är inte alls sugen på lydnadslydnaden utan satsar nog enbart på brukset. Söket tar sin lilla tid att träna in så jag behöver inte hasta fram något. Dessutom känns det inte helt fel att ta tillvara på de få fina sommardagar som bjuds här i vårt avlånga land. I dag spenderade vi flera timmar ute på Vallda Sandö. Där har det fullkomligt exploderat av blommor och bär i olika former och färger. Kossorna betade nedanför klipporna, solen värmde, picknickväskan var välfylld, havet glittrade och lyckliga hundar hattade runt på klipporna! De fick leka lite med en tysk rhodesian ridgeback som var här och turistade med matte och husse och Heidi badade som vanligt. En bra dag!

Bilder från idag:

Spanar ut över vyerna.

Lite slappande i solen medan husse och matte fikar.

Fladderöra.

Bra koordinationsträning.

Grön galax!

Husse på topp!

Larvig larv!

Trött och eländig och har inget vettigt att skriva alls. Husse har fått oplanerad semester den här veckan så vi åkte iväg och gick runt Amundsön.

Fick precis ett mail från Askas matte och allt går jättebra, de trivs så bra med henne. Hoppas det fortsätter så hon får stanna och inte behöver hatta fram och tillbaks.

Sitter och funderar lite på vad jag ska gå för kurs i höst. Valpkursen på GMBK var jag inte alls nöjd med men någon kurs skulle jag nog behöva som en spark i röven så att säga. Nåväl, de har ju öppen träning på onsdagar och härliga träningskompisar att träna med utanför klubben.

Lite bilder från idag:

I går tränade vi sök och ja, vad ska man säga. Fart och vilja finns det gott om, men liten vimsig mallehjärna behöver mognad, stadga och rutin. Ibland håller hon ihop, ibland inte och hon bränner ut sig ganska fort när hon inte håller tillbaka något utan ger 300% utan att fundera. Nu ska vi göra som gurun Git säger och bara nöta, nöta och nöta så blir det säkert bra till slut.

Har lagt in några nya länkar här. Min brors hemsida (Pollicano's humorsida) som bjuder på många skratt, Husses fotoblogg med jättefina bilder (missa inte!) och till Myrra!

Galet valpsöta Myrra med långa knotiga ben, stora öron och tunn liten kropp. Det är i den åldern de är som sötast och charmigast när de ser ut just precis så där. Heidi har sett nästan likadan ut hela tiden fast i mindre format. Tänk vad olika det kan vara!

Heidi i samma ålder: