Jag är så sjukt trött. Så där så jag bara vill sova och sova och bara orkar med några timmar per dag innan jag hamnar i dvala. Det är för lite hundträning (eftersom vi inte har någon bil), för mycket plugg (två tentor inom loppet av två veckor), trist och grått väder och allmänt segt. Vintertid dessutom, ska det vara nödvändigt? Jag struntar väl i om det är ljust på morgonen, jag vill ha ljusare på eftermiddagen så man kan vara ute lite mer.

Hundarna ligger som döda sillar här hemma. Heidi har blivit så lugn (förutom när hon får ryck och klättrar på bordet *morr*) och Kuba har ju aldrig gjort något väsen av sig inne. Detta trots att det bara blir lydnadsträning, promenader och lite bus med hundkompisarna i Slottskogen. Definitivt löp på gång, för det kan väl inte vara så att liten Heidi har börjat bli vuxen? Nä, jag tänkte väl det

Det är vackert i Slottan med alla färger, trots grå himmel.

Finaste tjejerna!

Lurisbild, Kuba ser ju jätteliten och tanig ut på bilden :-D

Jag blir förresten jätteglad när ni kommer med träningstips. Vissa grejer tänker man inte på, andra gejer har man glömt bort och vissa tips är helt nya. Det är så lätt att glida in i gamla vanor, eller nya, när lösningen man inte tänker på kan vara så enkel.

I kväll hörde jag hur det rasslade konstigt ifrån köket. Det var Heidi som stod på köksbordet och rotade runt bland mina skolpapper

                                        .........................................

I går åkte jag och Lina i väg till Kind för att kika på skyddstävling i ruskväder. Det är tur att man har varma kläder för trots att vi i publiken kunde stå under tak så var det förbaskat rått och eländigt ute. Grattis till Sanna med Nike och Anna med Beck som båda blev uppflyttade till elit.

Fortfarande ingen bil så det blev lydnad ute på gården idag med Heidi. Fria följet börjar arta sig riktigt bra och det är mer och mer sällan som hon går tillbaks till trängandet. Positionen börjar jag bli nöjd med och hon har trevlig attityd. Läggandet under gång ser riktigt fint ut, bara att nöta på och påminna henne ibland att även rumpen ska ner lika snabbt som framdelen :-) Apporten tycker hon är jättekul men kör vi utan ingång, och ska jag vara ärlig så vet jag inte hur jag vill ha den ännu. Hon är ju van att komma in och sätta sig framför mig och jag vete tusan om jag vill tjafsa och ändra där. Bra fart i alla fall och utan tugg *peppar peppar*. Inkallning...åååh, hatmoment! Det trodde jag aldrig jag skulle säga för det har jag aldrig någonsin haft problem med. Mina tidigare hundar har kommit i rasande fart och kastat sig in vid sidan. Heidi kommer i rasande fart hon med, men att kasta sig in finns inte i hennes värld. Nu är ingångarna segare än sirap, oavsett om vi kör dom som delmoment eller inte, och jag vet inte riktigt hur jag ska få till dom. Jag har inte hittat den rätta knappen ännu så det blir att fnula vidare.

Mer än så körde vi inte idag, jag märker att hon blir trött mycket fortare nu och jag vet inte vad det beror på. Gör jag fel, är det inte tillräckligt roligt, är det löp på gång, kör jag för långa pass, är hon för omogen, har jag fel belöning (varvar gott godis och boll). Hon är helt klart en ny bekantskap om man jämför med mina tidigare vovvar och jag har ännu inte full koll på hur hon fungerar. Däremot måste jag säga att hon blir bara trevligare och trevligare för var dag och jag blir bara nöjdare och nöjdare Hon har visat positiva sidor som jag då rakt inte kunde tro hon besatte när hon som mindre var en hysterisk pipsill som slog över kors och tvärs. Himla najs!

Bilderna har Lina tagit.

Jordartsduggan gick bättre än förväntat. Inte alla rätt men väl 87 poäng av 90. Jag tror jag gillar jordarter trots allt

Bilen verkar gå att rädda trots allt. Vi blir betydligt fattigare men slipper skramla ihop till en ny bil i alla fall. Man är ju inte direkt förmögen när man studerar. Tyvärr blir den inte klar förrän i slutet av nästa vecka, men jag ser i alla fall ljuset i tunneln. Då ska jag åka och träna varje dag minsann, tjohooo! Är inte vädret bedrövligt i morgon så kommer Lina ner från Alingsås och hämtar upp mig för lite lydnadsträniong. Och på söndag kommer hon igen och hämtar upp mig för då ska vi åka och kika på skyddstävling i Kind. Alla borde ha en Lina

När bilen kommer är det jag som far till Alingsås i stället, japp! Jag saknar faktiskt Alingsås, jag bodde ju där i 10 år och skulle gärna bo där igen.

Hundarna mår bra, inga krämpor, bekymmer eller problem. Lydnaden går framåt.

Husse mår bra och jag mår bra. Inget besked från skelettröntgen ännu.

Så här ser det ut när man har rejsat runt på en hoj i terräng:

Så här ser det ut när man försöker föreviga cancerkrullar innan de växer bort:

Så här ser det ut när man heter Kuba och gonar sig i soffan:

Så här ser det ut när man är lite crazy:

Bilden är tagen av Lina, liksom träningsbilderna nedan.

Vår bil är sjuk och är hos bildokton. Det är så illa att den kanske inte går att rädda, eller inte är värt det rättare sagt. Vi kommer ingenstans och jag känner mig låst, handikappad, instängd  och superputt. Hur tusan ska jag kunna träna sök och skydd utan bil? Lydnad går väl an, det kan man ju träna var som helst, men jag vill ut i skogen och lägga spår, träna sök och umgås med hundvänner. Jag vill till klubben och till Kroka för att träna skydd. Jag vill kunna åka till mamma. Jag vill träffa Lina och Elsa, träna och fika. Jag vill ut i ur stan bara för att andas. Jäkla bil!

Jag har tagit slut, min energidepå har sinat och jag är trött, trött, trött. Jag orkar inte plugga och tentan på torsdag räknar jag med att få hoppa över. Tur att man får göra omtenta! Jag vill bara träna hund, det är en lisa för själen, umgås med hundfolk, husse och mamma, och sitta i soffan och göra ingenting...får man det? För att gnälla lite till så har jag blivit handikappad. Jag har ont i tån, skitont rent ut sagt Jag har fått en inflammation och tån är varfylld och svullen och jag haltar fram som en gammal gumma. Tills i eftermiddag har det gått hyfsat att gå i skor, men nu är det strumpläst som gäller och kvällens antijaktträning är inställd. På grund av en jäkla tå!!

I dag har jag i alla fall varit på sjukhuset i två omgångar. I morse fick jag något radioaktivt insprutat i venen. Åååh, jag avskyr när de sticker mig i armvecket *ännu mera gnäll*. Sen fick jag åka hem en stund och sedan tillbaks igen för skelettscan. Nu är det en veckas väntetid på beskedet. En märklig känsla att gå och vänta på sin dom, leva eller dö. Cancer är en skitsjukdom och de som har varit med längre i gemet säger att man lever mellan undersökningarna. Från besked till besked. Ska man klara sig den här gången, har den kommit tillbaks, har den spridit sig osv. Får man ett halvår till? Tur att man är en sån där som inte oroar sig förrän problemet är ett faktum. Jag är ju alltid sån så känns inte så farligt faktiskt. Det får bli som det blir och så länge jag inte blir motbevisad så är allt ok och jag är frisk

Finaste Kuba, igår på en tur i Sandsjöbacka:

I kväll, eller rättare sagt sen eftermiddag, dog min plastpappa och mammas livskamrat sedan 21 år tillbaks. I hallen, tillsammans med min mamma, hastigt men inte helt oväntat. Jag sörjer inte för min egen del, vi hade inte så mycket kontakt, men är förstås ledsen för min mammas skull.

Dagen började dock betydligt trevligare än så. Jag mötte upp Lina med Elsa och så åkte vi till klubben för att spåra och träna lydnad. Det gick väl sådär. Heidi är ju inte riktigt på topp, blir tröttare fortare och inte lika i gasen som vanligt. Lägg där till en matte som gör massor med fel så har ni scenariot. Det kändes med andra ord inte så himla bra! Nåväl, Lina hade hökögonen på så det blev mycket "saker jag inte ska göra och saker jag måste tänka på" i min träningsbok. Tack snälla Lina, det var mycket behövligt och guld värt 

Positionen är på G

Åskarsvansen är på

Inkallning

Bök på hög nivå!

Elsas härliga attityd i fria följet!

Ge hit belöningen!

Vilken dag! Hela dagen har vi i klassen åkt runt Göteborg och angränsande kommuner för att kika på jordarter, isavlagringar, sedimet etc. Kallt som tusan var det trots att solen sken från klarblå himmel. Jag kunde inte sova i natt så det var riktigt segt. Gissa om det var skönt att komma hem!

Någon jordartsdugga blev det inte i går, jag orkade helt enkelt inte. I bland tar det bara stopp och jag är inte mer än människa tyvärr. Nu har jag helgen på mig för nästa tillfälle är på måndag. På tisdag blir det skelettröntgen och sedan på torsdag tenta igen. Hujeda mig! Tur att man har hundträningen att rensa tankarna med ibland

I söndags var det sök och Kuba visade vilken ras hon verkligen är. Hon ville inte springa alls. Det krävdes popup och rejält med motivation. De är inte pålitliga de där stora röda precis. En del lydnad har det också blivit. Kuba börjar få ett jättefint fritt följ, men helt plötsligt kan hon få för sig att nu får det vara bra, och ja, då får det vara bra helt enkelt. Heidi gör också framsteg och hennes läggande börjar se riktigt fina ut. Fria följet är än så länge lite svajigt. Ibland går hon precis så som jag försöker lära om henne att göra, ibland glömmer hon av sig och börjar tränga. Men skam den som ger sig! Övriga moment är på g.

I går var det skydd för Jörgen Köster igen och Heidi var jätteduktig. Inte riktigt samma glöd som hon brukar ha, men heller inte lika mosig som hon var på Kroka sist. Hon piggnade dessutom till ju längre vi körde och i andra passet kändes hon mer i gasen. Vi tränar mycket på transport i olika varianter och hon börjar förstå riktigt bra att det är vid matte man ska hålla sig, oavsett avstånd till figuranten och oavsett fart. Hon biter rätt bra, släpper fint, bevakar utan kladd och går på mina kommandon. Tyst, lugn och fokuserad. Det kunde man inte tro skulle ske när hon var mindre

Alla rätt på stenduggan. I löööv sten!

På tisdag ska vi kunna känna igen och namnge 20 olika jordarter. Vet ni hur förbaskat svårt det är? I hate jordarter!

Lydnaden i går med Mette gick bra, det tar sig för varje gång och nu har vi i alla fall börjat med framförgåendet. Inte mitt favoritmoment precis men det ska ju läras in det med. Trängandet i fria följet är snart ett minne blott och även den sega rumpan. Heidi är skitkul att träna lydnad med, frustar och vill jobba, jobba och man kan dra upp henne rejält utan att det vare sig kommer pip eller överslag. Hoppas det håller i sig! Däremot får jag nog ta tillbaks det där om att hon är duktig på platsliggning

Kuba och Heidi har verkligen blivit superpolare. De leker och härjar som tokar ute och de leker på precis samma villkor. De jagar varandra och byter hela tiden om. I 10-20 meter så jagar Heidi Kuba, sedan byter de plats i språnget och nästa 10-20 meter så jagar Kuba istället Heidi. Så stannar de ibland för en liten brottningsmatch och sedan kör de igång igen. Gullungar!

Tack förresten för alla fina kommentarer. Jag har världens bästa bloggläsare, och många utav er är ju förstås mer än så *smack*