Det är lite synd om Kuba idag!

Älskade mule vad bedrövad hon var när jag lämnade in henne för operation. Desto lyckligare när jag kom tillbaks för att hämta henne. Hon trodde nog jag hade övergivit henne och det kändes i hjärtat när slokörad Kub drogs gick iväg med sorgsen blick och svansen ledset hängandes. Nu viftar den ständig trots tratt, bandage och öronlappsont.

Mattgris och Kubagris, det är vi det 

Natten har varit mycket lugn och alla har sovit gott. Något mindre lugnt är det att gå ut med tre hundar i koppel samtidigt. De som påstår att det inte är någon skillnad på att ha två eller tre hundar vet inte vad de talar om, alternativt har whippets. Tur att Kuba kan vara lös hela tiden!

Om folk trodde, när jag bara hade Kuba och Heidi, att Heidi var Kubas valp så kan ni ju gissa vad de tror nu!

-Åh, är det mamma och pappa och deras valp?

-Nej, den lilla är en helt annan ras.

-Jaharu (dra den om rödluvan också ser de ut att tänka)

-Det är en belgisk vallhund, malinois!

 De tittar skeptiskt på mig för något sådant har de aldrig hört talas om. 

-De stora är dessutom två tikar!

-Jahaaa *ser fortfarande skeptiska ut*

Jojo, ibland kan man känna sig som en lögnare trots att man har rent mjöl i påsen!

På tal om det, ja rent mjöl i påsen alltså, så finns det en bok som heter just så. Den är skriven av Bjarne B Reuter och är skitrolig. Läs den!

Jaha, då har man tre egna hundar här hemma igen då. Ja visserligen bara tillfälligt, men ändå. Min schäfertik Aska, en av mina valpar, har kommit tillbaks från sin fodervärd. Eller ja, kommit och kommit, jag var och hämtade henne med Lina som sällskap (tack för idag). Det går rätt ok än så länge. Kuba muttrar en del och Aska har bitit retstickan Heidi i röven i uppfostrande syfte. Men annars så är det lugnt, än så länge är väl bäst att tillstå.

Aska är en jättretrevlig och supersnäll tik. Förig, lyhörd och lätt att hantera. Bryr sig inte om andra hundar, är tyst och snäll i bilen och går bra i koppel såvida hon inte får något vilt i nosen. Dessutom är hon ruskigt snygg. Medelstor, mörk, kraftigt och trubbigt huvud, moderata vinklar och rak rygg. Inte för att det spelar någon roll på en bra brukshund om den är snygg eller inte, men det är ju alltid en trevlig bonus. Lite passivitetsträning skulle inte skada men just nu ligger hon lugnt och fint och slappar här hemma efter att ha varit lite rastlös och stirrig. Hon är ju inte van att ligga inne i en lägenhet precis, utan har mest huserat ute i det fria på en gård.

Aska är tjänstehund och ska få en ny förare för tyvärr kan jag inte ha tre hundar hur mycket jag än vill.

På torsdag ska Kuba, min älskade mule, operera örat. Blodörat vill inte ge med sig trots upprepade tömningar och nu har det blivit mycket större. Urk, jag hoppas det går bra och att örat blir friskt...och platt!

Pratade precis med Heidis uppfödare som frågade om H växer. Nja sa jag, det är väl inte så mycket,. Var förstås tvungen att mäta lillstrumpan så fort vi lagt på luren och vad skådade mina bajsbruna om inte ytterligare en cm :-) 53 cm och 18,7 kg tung. Kanske hon trots allt blir som jag hoppades på, liten men inte heller pygme *skratt* Nåja, spelar rocken roll, hon är en skithäftig liten tös oavsett...men ett par, tre cm till skulle ju inte skada ;-)

I dag tränade vi sök igen och den här gången har jag uppenbarligen fått min hund utbytt i sömnen. Inget flängande och hattande och allt på en gång utan rakt ut till figuranterna så fint så fint! Visserligen som skjuten ur en kanon men det är ju inte direkt någon nackdel, ho ho! Tyst, fokuserat och alla sinnen på. Toppen toppen!

Kubiken är ute och joggar med husse. Hennes blodöra vill inte riktigt ge med sig och jag har slutat att tömma det, det kommer nytt på bara någon dag. Det blir i alla fall inte större så nu får kroppen själv ta hand om eländet! Kuba själv bryr sig inte alls och skakar inte heller på det. Gött!

Den här månaden är det Heidi Ho som pryder månadens bild på Alfa hundcenter. Det är Karin som tagit bilden. Visst är den kul! Heidi i ett nötskal :-)

I dag har båda hundarna fått lydnadspass.

Heidi fick träna kontakt med störning i form av viftande leksaker, ligg-ligg kvar, sitt från ligg, fritt följ med extra fokus på position, ingångar, apport och hålla fast.

Kommentar: hon lär sig fort, har tendens till att tugga, håller kontakt fint, är förarvek och något känslig i lydnaden (blir lite ledsen och osäker om man råkar säga nej och frustar om belöningen dröjer) men arbetsglad och lättmotiverad och betydligt mer sansad och balanserad än i brukset där driften är skyhög.

Kuba fick träna fritt följ, inkallning, läggande under gång, sitt-ligg-stå samt apport.

Kommentar: fart och fläkt men mycket flams och slarv i positioner.

I går var det sökträning i världens klibbigaste och fuktigaste väder. Fy!

Vi var bara tre stycken och då är det lite bökigt om man som jag vill ha popup på varje slag. Men med gemensamma krafter så fixades det bra ändå. Mindre bra var väl Heidis prestation, hon är komplett galen när det kommer till bruksarbete. Kombinationen högtempererat och en extrem arbetslust gör att hon inte riktigt håller i hop ännu. Men med lite mognad och rutin så ska det nog bli bra det med. Förmågan att använda nosen visar hon i alla fall. Det där med avstånd har hon inte riktigt haft tid att luska ut men när hon inte hittar figuranten vänder hon och springer upp i vind, sniffar, får vittring på figuranten och vänder tillbaks.

Som sagt, vilja och näsa finns, nu ska bara resten av bitarna på plats med :-) Tur att hon med sitt temperament har fått förmågan att slappna av mellan varven *pust* annars så hade man väl blivit lika tokig själv!

För övrigt har hon för närvarande ett litet fint underbett. Bara två tänder dock, de andra är än så länge på rätt sida tandraden. Växer hon lite ojämt tro eller ska det förbli, ja det återstår att se!

Ögonkontakt är hon i alla fall bra på!

Fina fina Heidi Ho!

Kärlek i olika tappning!

* * *

Konsekvenser av för många bytesövningar!

-Hej matte, villl du ha en sten?

-Ja ok då!

-Tack Heidi, vilken fiiin!

-Yes, matte är en kork, man kan byta vad som helst!

Vid sex månader blev en liten Heidi några hekto "jobbigare", precis som jag skrev att alla mina valpar har blivit det just i den åldern, men nu verkar hon ha landat lite. Nu kan hon självmant komma och sätta sig eller lägga sig hos oss en stund och ta det piano när vi är ute. Hon har inte sagt ett knyst på på ett par veckor, bryr sig inte om andra hundar när vi är ute och verkar över lag fått lite mer sans och balans. Heidi har aldrig varit en jobbig valp, utan tvärtom ganska lättsam, och jag blir alltid lika förundrad hur snabbt hon svarar på retningar och hur mycket krut det döljer sig inne i den där lilla kroppen.

Vi har tränat lite lydnad de senaste dagarna och lagt fokus mest på fria följet. Jag vet att många vill ha lite luft mellan sig själv och hunden och så har jag tränat mina tidigare hunder, men med Heidi gör jag annorlunda. Jag har tränat in att hon hela tiden har kontakt med mitt ben. Som om det satt ett kardborreband mellan henne och mig. Detta har gjort att högersvängarna blir bra helt automatiskt (vänster har vi inte börjat med ännu, hon måste först lära sig att skutta in med rumpan bättre då jag vill ha tvära och snabba svängar). Nackdelen är att hunden lätt går som en ostbåge eller tränger så där har jag varit extremt noga med placeringen av belöning och än så länge ser det riktigt bra ut. Rak och fin i kroppen, tät position och 100% kontakt. Som grädde på moset vill jag förstås ha en glad svans och härlig attityd, det måste vara skoj och det ska synas!