Besöket hos plastikkirurgen var snabbt avklarat. Det mättes och undersöktes och bestämdes metod. Båda brösten kommer tas bort, inklusive bröstvårtor, och expanderprotes kommer att sättas in under huden. Dessa kommer sedan fyllas på under ett par månader till önskad storlek. Sedan blir det ytterligare en operation där dessa byts ut mot permanenta silikoninlägg. När allt är läkt gör man nya bröstvårtor och sedan tatuerar man vårtor och vårtgårdar. Sen är det klart!

Hu, jag är less på skiten   

I morgon åker vi till Dalsand och firar nyår. Året som gått har mest bestått av hunderi, fotografering och plugg:

• Sötaste mallevalpen i världen kom i februari och vi har gått kurser, kommit igång med skyddsträningen och varit på kennelträffar och läger. Det mesta har flutit på fint och hon har vuxit upp till en vacker, duktig och trevlig liten pingla.
• Kuba har gått från dyster singel till lycklig storasyster. Hon fick ett blodöra i juni som hon opererades för och efter lite bekymmer så läkte det fint. Nu i december blev hon påflugen och biten men nu är hon snart helt återställd även från det.
• Jag har fortsatt mina studier på kandidatprogrammet i Geografi. Vårterminen gick alldeles utmärkt men höstterminen nu har varit kämpig. Studiemotivationen har varit som bortblåst och jag har varit vansinnigt trött. Nu ligger jag lite efter men det ska jag väl ta igen snart.
• I september åkte jag in akut med ambulans för tarmvred. Helt galet vad ont det gjorde men det rättade till sig i grevens tid och jag slapp operation.
• Jag har fortsatt med min bromsmedicin och ingen ny cancer har dykt upp. Det bestämdes att båda mina bröst skall opereras bort i förebyggande syfte med det blir inte förrän nästa år.

Fast bara ett par dagar för att träffa plastikkirurgen i morgon bitti, sedan åker vi upp till Dalsland igen för att fira nyår.

Julen har varit jättehärlig med mamma, massor av god mat, jättefina julklappar hysteriskt mycket snö (för en göteborgare som jag) och skötsamma jyckar. Kubas tass läkte ihop och jag tog bort stygnen så hon slapp att gå med tratt. Höglöpet kom någon dag efter jul och Kuba låg och kråmade sig på mattorna och flörtade med en oförstående Heidi. Heidi svarade i stället med att börja löpa hon med    Inte konstigt att hon varit så hispig sista tiden. Nu är hon tvärtom och blir hon så här varje gång hon löper så får hon gärna göra det...typ jämt. Hon är jättemysig, har slutat att ständigt flåsa och "inte kunna ligga still" och har sovit sked med mig på nätterna    Nu får jag skjuta fram röntgen någon månad men å andra sidan är hon löpfri vid MH. Heidis syster Hetza är röntgad med både A och ua. Så himla kul, grattis!

När jag kom upp var det ett par decimeter snö, och sedan kom det mer...och mer. Till slut gick det inte att gå ut i skogen längre för att det var så djupt. När jag åkte var det cirkus 70 centimeter och grenarna var tunga av vitt täcke. Otroligt vackert!

Men det är inte lätt att pinka alla gånger!

Min bil efter ett par dagar   

Vi här nere i Götet är som sagt inte så vana vid allt det där vita   

Heidi går fortfarande på dietmat och börjar bli ok i magen. Hon äter också läkemedlet Diarsanyl för att hjälpa magen att läka. Det är inte riktigt bra ännu, men det är på rätt väg. Kuba har halkat och skurit upp hasen. Hon har ett par jack samt ett helt avskalat område. Det har blött en del men behövs inte sys. Stackars stackars Kuba, när ska eländet ta slut?

Själv njuter jag av snön och jullovet. Eller ja, lov och lov, vi har distanskurs över julen samt en tenta den 15:e januari och en den 23:e. Men det är ett av mina favoritämnen inom geografin/geologin, klimatologi, så det känns inte allt för tugnt.

I morgon åker jag och hundarna upp till Dalsland för att fira jul hos mamsen. Den 28:e åker jag hem en sväng för att träffa plastikkirurgen och hämta husse, och sedan åker vi upp igen för att fira nyår tillsammans med min familj. Japp, även pappa och Loke ingår där. Kaoset som skedde sist jag träffade pappa är utrett och Loke går på diet. Jihaaa!

Så, nu önskar jag er alla en...

Ytterligare en natt, den tredje, där jag fått gå upp och ut med lilla H några gånger. Även i förmiddasgs rann det blodblandat ur henne och jag undrade i mitt stilla sinne om det var dags för en tur till veterinären. Jag var tvungen att åka till skolen sedan efter lunch och få närvaro på sista labben och när jag kom hem trodde jag att det skulle ha skett en liten olycka hemma. Inte då! Jag gick ut direkt och vad händer...ingenting! Första gången sedan i tisdags kväll som hon inte rusar iväg för att bajsa. Nu ligger hon lugnt och behöver inte gå ut varje timma. Det har vänt! Fisk och ris is da shit!

Själv är jag helt slut, har huvudvärk och fryser ända in i benmärgen. Det kan bli så när jag sovit dåligt under en tid, för jag hoppas verkligen inte jag blir sjuk nu!

Ännu en natt där jag fått springa in och ut med lilla H. Det rinner fortfarande och är blodblandat. Det är jag inte så orolig för, det brukar bli så efter ett par dagar med diarré när slemhinnorna blir sköra. Så länge hon mår bra för övrigt, vilket hon verkar göra, så känner jag mig lugn. Hon är inte uttorkad och har ingen feber. Jag får förstås vara hemma från skolan även idag och nu har jag kokat ris och fisk som hon ska få lite av när det svalnat. Hon är verkligen döhungrig. Hon kommer med både det ena och det andra för att försöka byta till sig lite av min frukostmacka  

Kuba är däremot helt ok nu vilket är skönt, det räcker med en dålig mage.

Den 21:a januari är det dags för röntgen hos Maths så nu får lilltösen gärna vänta ytterligare ett par månader innan hon börjar löpa   

Båda mina hundar är krassliga, men mest Heidi. Kuba spydde ner hela köksgolvet i natt och sedan i går kväll har Heidi varit ruskigt dålig i magen. Det bara rinner ur henne. Hon dricker bra och är hungrig som en varg stackarn men har bara fått lite A-fil. Hela dagen har hon velat vara nära, nära och legat i soffan hos mig och gosat. Trevligt visserligen, jag kan ju avfärda tankegången om att hon inte är bekväm med att ligga nära längre stunder och inse att den andra tanken var riktig, hon har inte haft ro till det, men jag tycker lite synd om henne....och om mig som måste gå ut hela tiden. Det är helt otroligt vad mycket bajs det kan produceras i en sådan liten kropp    Hon är väldigt duktig i alla fall och kniper stenhårt tills hon kommer ut.

Här går jag och väntar på löp och så händer det, men då är det Kuba som börjar löpa    Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig, hon går ju fortfarande med tratt stackarn. Nåväl, hon löper med 8-9 månader emellan så jag ska verkligen inte klaga. Hon löpte i april sist. Nu blir det att dra ner maten något så hon slipper så mycket skendräktighet som möjligt. Det var ju tänkt att hon skulle kastrerats innan detta löp, men 6-8 tusen är ganska mycket pengar att försöka skramla ihop när man lever på csn. Nu kanske hon drar med sig Heidi också, vi får väl se, hon får gärna vänta ett tag till.

Hon har lite udda sovstil den lilla röda

Jag har äntligen lyckats lära Heidi att skälla. Efter att ha testat det mesta så fick jag inse att enda sättet var att göra henne lite förbannad (skojbråk är väl bäst att tillägga). Hon har inga problem med att växla och det räckte med två pass, sedan satt det. Det är gött när man hittar den rätta knappen! Hon har även lärt sig att backa i bevakning. Huruvida det sitter när vi väl tränar för figurant igen återstår att se, men med mig går det rätt fint. Ytterligare en knapp lokaliserad!

I dag var det sök och hon var lika mycket i gasen som alltid när det gäller söket. Ett litet skall när hon närmade sig första figgen, men för övrigt var hon tyst och fin. Snabb som vinden och en outusinlig arbetslust. Nästa gång lägger vi in skallmarkering och se om det fungerar och så ska jag tänka på att inte slarva med retningarna. Hon har en rejäl drivkraft utåt men det blir alldeles för mycket snurr om jag går för fort fram och kör utan. Hon ger inte upp utan letar tills hon hittar figuranten, men raka skicka vill man ju ha.

Hon är som jag brukar säga, jäkligt kul att träna med. I skyddet och lydnaden är hon superbalanserad, i söket snabb som en vessla, i spåret intensiv och utan tugg, i uppletandet...ja jag får väl erkänna att vi inte varit så aktiva där men hon är duktig när det gäller att komma med saker i alla fall   

I dag får Heidi vara enblogghund även om figuranterna nästan blir nersprungna när hon kommer farande på första skicken