Dags att uppdatera bloggen och den här gången slipper ni snack om sök, det ni ;-)

I fredags hade Karin inflyttningsfest och bjöd på världens läckraste illgröna välkomstdrinkar som var görgoda. Det var en jättetrevlig tillställning med glada hundmänniskor, gott tilltugg och ett helt gäng med hundar varav tre valpar. Myyysigt!

På lördagen var jag däremot helt slut och det berodde inte på drinkarna ;-) så därför blev det bara förutom snabba kissrundor en promenix i Slottskogen på kvällen. Det tog vi igen med råge i går!

Jag, Karin, Maria (plus hennes lilla människovalp Edgar) och Natascha åkte iväg för att vandra, fika, spåra, umgås och ha det allmänt mysigt. Ett fantastiskt fint ställe med ängar, skog, hav och spännande fornlämningar från bronsåldern. Innan vi gick iväg lade jag ett näringsspår (godis var 5:e m ca) åt Kuba på en äng precis vid parkeringen för att ta när vi kom tillbaks. Hon har ju inte visat något större intresse för spår men skam den som ger sig!

Vi gick sedan iväg och satte oss på en otroligt vacker plats och fikade medan alla hundarna (7 st) fick umgås. Det var varmt och soligt med klarblå himmel och hundarna kom jättebra överrens för det mesta. Det gruffades bara någon enstaka gång om mat och givetvis var matvraket Kuba inblandad! Efter någon timma när vi var mätta och Karins lilla Alice spårat så vandrade vi vidare på en riktig långpromenix. Hundar badade i pölar och vi tuggade björnbär.

När vi väl kom tillbaks till bilarna hade vi varit ute i nästan 6 timmar! Hundarna var trötta och varma och jag hade inte en tanke på att Kuba över huvud taget skulle ta sitt spår. Jag satte inte ens på henne sele och lina utan tog bara med henne i koppel för att hämta in matskålen jag ställt i slutet. Men, där spåret började satte Kuba ner nosen och började spåra som om hon aldrig hade gjort något annat. En gång lyfte hon nosen från spårkärnan och flyttade ut den ca 50 cm, sedan direkt tillbaks till spårkärnan och spårade klockrent fram till slutet! Supernogrant, bra tempo och fullständigt fokuserad! Kuba än numera omdöpt till IPOridgen :-))

För att sammanfatta så var det en helt underbar dag!

Karin har skrivit en lite roligare beskrivning om vårt äventyr och där finns också bilder:-)

Den här bilden på Kuba har jag snottat därifrån, visst är den fin!

Vilken konstig söktränig i dag!

Kuba var så otroligt het när det var vår tur men uppenbarligen blev hon överhettad och stängdes av på något vänster. Vid första skicket sprang hon ut i hyperfart men då figgen låg under en gran så sprang hon tillbaks utan rulle (vi kör lösrulle). Antingen var det läskigt eller också tyckte hon väl att det var för sticksigt, man vet aldrig med henne :-) Vi fick skicka om och då vände hon på halva vägen och kom tillbaks. Meh! Skickade en tredje gång och då rusade hon i väg med världens fart ca en tredjedel, där gick hon över i långsam trav för att börja rusa igen sista biten!? Andra skicket, ja då stod hon bara och glodde på popupen och gick inte ut alls. Vi fick förstärka med en tjoande och då gick det bra. Vid tredje skicket sprang hon ut med gav upp när hon inte sprang rakt på figgen och kom tillbaks så där fick vi också skicka om *suck* Vi avslutade med en flyende för att få upp motivationen lite till nästa gång, ja man kan ju hoppas på det i alla fall.

Git och jag kom fram till att hon har glappkontakt någonstans, medan Karin var lite smartare och tyckte det kunde bero på att hon faktiskt är en ridgeback *skratt*. Hormonellt mumlades det också om, hon är lite skendräktig och det verkar ju i så fall ha satt sig i huvudet och inte i juvren som tidigare ;-)

I dag var det spårträff men jag bestämde mig efter inrådan på att vara hemma och vila för att ev få ner inflamationen. Trist som attans när man senare på dagen insåg att vädret var strålande med blå himmel och sol. Så, jag och husse tog med Kuba och åkte till klubben för att se om de sköt även denna lördag på skytteföreningen brevid. Just pistolskott är ju något jag vill träna mer på när det gäller henne. Jajjemen! Parkeringen var full av bilar och det sköts en hel del. Kuba var bara glad även denna gång och vi tog en promenix runt området. I dag var Kuba däremot inte fullt lika duktig med att stanna när det skuttade upp en liten lurvig ekorre och jag vrålade nej så grankottarna skallrade. Rådjur, fåglar, harar...ja då är det inga problem att få stopp på henne, men av någon underlig anledning är just ekorrar oerhört lockande för en Kubik. Nåväl, vi kom ända fram till skjutbanorna och kunde t o m köra lite lydnad alldeles brevid. Då hade vi vandrat runt där en timma eller så och Kuba var varm och trött men jobbade faktiskt på riktigt bra. Kanske inte med samma fart som vanligt men ändå! Inkallningen såg jättebra ut även om det ibland tar någon sekund innan hon lyfter på ändan och kommer farande. Ställandet går toppen, läggande under gång kalas, hon kastar sig ner, och fria följet ser fint ut förutom vänstersvängar. Det måste vi träna betydligt mer på men det kommer nog bli bra det med. När jag kom hem var jag så trött att jag fick lägga mig att sova middag så nog är det någon liten infektion av nåt slag som lurar i kroppen. Jag får väl ta med mig extra starkt kaffe i morgon på söket så jag håller mig pigg :-D

Tittade tillbaks lite på vad jag har skrivit i min blogg och fy attans vad tråkig den är! Sök, skotträning och något spår här och var, så mycket mer är det inte. Det kan ju inte vara det skojigaste att läsa om precis, i alla fall inte när det bara upprepas om och om igen :-D

Nåja, det spännande besöket igår var minst lika trevligt som jag trodde att det skulle vara. Oooh, framtiden är spännande!

Läkarbesöket i dag gick också bra. Inget nytt på den fronten, möjligtvis en liten inflamation, men jag ska ändå genomgå en ordentlig undersökning för att kika att inte har blivit något återfall med cancern då jag är lite svullen där tumören satt . För säkerhets skull och det är ju alltid bra. Hellre för mycket än för lite för den dyngan vill jag inte gå igenom igen, blärk!

I dag har vi varit vid havet en sväng med Kuba och det var så skönt! Kuba verkar också tycka det är lite extra mysigt när de varma havsvindarna fladdrar i öronen och hon kan ta sig ett race i sanden. Högt gräs och lös sand, ja då går tokan i gång minsann! På vägen dit hann vi även med att hoppa upp på konstiga flak och hoppa i konstiga kontainrar eftersom de bygger där i området. Matte är tossig tycker nog hon men hoppar glatt efter. Miljöträning är aldrig fel.

I går åkte vi ut till klubben igen för lite skotträning. Jäklar i min låda vad de sköt. Dels lerduveskyttet som alltid är på onsdagar, dels ett gäng gubbar som uppenbarligen bara testade sina gevär lite vid sidan om, dels var militären där och sprang runt och pangade med buskar på huvudet och dels var skyttebanan öppen. Där sköts det bara lite grann vilket var synd, för uppenbarligen har Kuba något svårare för just pistolskott. Det låter ju lite skarpare och ekar inte så mycket efteråt.

Nåja, jag tror inte det hade gjort så stor skillnad i dag för hon reagerade inte mer på de få skotten därifrån. Kuba var överlycklig när vi kom dit. Rusade ut och studsade runt med viftande svans. Wiii, de skjuter som bara den, wiii vad skoj, wiii vad mycket godis matte har i fickan!

Vi gick fram och tillbaks i området, nära och lite längre bort och till sist stod vi 15-20 meter från gubbarna och kanske 25-30 meter från lerduvet. Då smäller det rätt bra! Kuba tyckte det fortfarande var skoj och så snacka om snabb förändring. Det värmer ett mattehjärta!

I dag ska jag i väg på ett väldigt spännande och vad jag tror väldigt trevlig besök :-) Resten håller jag för mig själv tills vidare så mer om det längre fram... ...förhoppningsvis ;-)

I morgon ska jag till onkologen, lördag är det spårträff och söndagen är vigd åt sök så det blir en rolig helg. Ja kanske inte onkologbesöket då men hundträningen överväger med råge. Hoppas verkligen att vädret blir lite mer stabilt bara, jag tror inte det går att få Kuba att spåra i regn. Sök, där går nog gränsen, för det tycker Kubiken är betydligt roligare än allt annat.

De sista två dagarna har vi inte gjort något alls. Jag har någon slags infektion i kroppen, är trött, har ont och mår dåligt så det har bara blivit några långa promenader i maklig takt.

I dag gick Kuba lös framför mig på en gräsmatta och upp flyger två harar bara ett par meter framför nosen på henne. Kuba sätter fart, jag ropar "stanna" och Kuba tvärnitar! Ena haren fortsätter framåt och den andra stannar ca 40 meter framför henne och sätter sig och glor. "Häråt" ropar jag och Kuba vänder sig om direkt och springer glatt till mig.

Detta är en hund som i yngre dagar jagat allt som rört sig så gissa om matte är nöjd med utvecklingen. Dutti tjej!

Det var en väldigt blöt sökträning i dag. Vi körde som sista ekipage och då började det givetvis strila ner ordentligt. Kuba avskyr regn men jag tyckte hon jobbade på bra ändå om än dock inte med samma fart och glädje som vanligt. Vi fick förstärka popuperna med ljud och avslutade med en flyende. Den här gången tog hon i alla fall rullen orentligt varje gång förutom vid ett skick där figgen låg i en rishög. Då hamnade hon på fel sida av riset, studsade runt lite och sprang tillbaks utan rulle. Ut igen och då gick hon över på rätt sida och ordnade upp det. Ett par framslag fick hon även till men där har hon en del kvar kvar att lära.

JAG måste däremot lära mig att läsa av henne bättre vid skicken. Jag har ibland en förmåga att hålla kvar henne för länge när popparna poppar upp en lite längre tid. Då släpper Kuba dem gärna om jag inte skickar så fort hon ser dem, och vi måste antingen göra om det eller så springer hon ut i halvfart med fördröjning. Det är lite svårt att se på henne om har sett dem eller inte och då blir jag tveksam och håller som sagt kvar henne för länge. Fy på mig!

Det är kul att träna sök även om det regnar, men oj vad skönt det är att komma hem, sätta på sig torra kläder, krypa upp i soffan och äta varm mat!

Det bor konstiga svampar i skogen. De ser mycket suspekta ut och luktar lik. Man kan ju undra vilken nytta de gör i naturen?

Uppenbarligen ska man åka till klubben på lördagar om man vill träna mycket skott. Det var en hel hög med bilar vid skjutbanan och det sköts glatt. Enstaka skott och riktiga salvor när alla sköt på en gång. Vi parkerade en bit bort och närmade oss efter hand. Kuba var så gott som oberörd och tyckte det var bara var lattjo när de sköt, matte blev ju glad varje gång och hon fick godis. Leta godis i gräset var även det skoj mitt i smällandet. Svansen gick i ett. Visst lystrar hon till, men i dag blev hon inte alls låg utan mest förväntansfull verkade det som och travade vidare som om inget hade hänt i mellan pangandet.

Innan vi skulle åka hem satt vi vid bilen och hade en liten mysstund. Jag tog en kik i hennes öron som jag gör var och varannan dag då Loke är ett riktigt öronbarn och har öroninflamation stup i kvarten. Då såg jag att Kuba är röd och lite svullen, framför allt i ena örat. Är det därför som hon helt plötsligt har börjat tycka skott är obehagligt, har hon ont i öronen? Ja det går ju inte att veta förstås men det skulle kunna vara en förklaring på mysteriet. Nu blir det Epi-Otic från apoteket och blir det inte bättre av det så får vi gå till veterinären.