Det kanske var tur att jag tackade nej till söket idag. Inte för att det blev så kallt, tvärtom så blev det betydligt varmare än jag trott och jag hade kanske kunnat köra utan fläkt, men i natt blev Heidi dålig. Jag gissar att hennes fd plåtmage har blivit lite känsligare nu efter den där vidriga magåkomman, för allt provsmakande på gratisgrejer från mässan resulterade i en nerspydd pläd och biabädd och ett nedbajsat golv   

Vakna mitt i natten av bajsstank, ut i mörker och minusgrader i nattsärken med en hund som redan bajsat av sig (var det verkligen Heidi?), in och torka upp gigantiskt lös pöl och skura golv, torka biabädd, vädra, frysa, tända doftkrus och sedan försöka somna igen. Inte det lättaste precis och vi är nog lite småmöra båda två gissar jag, ja i alla fall jag!

På tal om mässan så hade jag gärna varit där idag med. Man får det lätt i blodet, det där med alla hundmänniskor, hundgrejer, hundar, trevligt sällskap och allt runt omkring   

  Jag längtar till våren. När man kan sitta på en sten och göra ingenting.

Utan att frysa!

Här händer inte så mycket. Sista två dagarna har spenderats på My Dog. I går var det riktigt trivsamt men idag var det hysteriskt mycket folk, det gick knappt att ta sig fram. Lite småprylar inköptes, mest kamp- och bitgrejer

På hundfronten intet nytt. Lite smålydnad blir det på promenaderna, men inte mycket mer. I morgon är det egentligen sök men det får vi hoppa över. Värmen i bilen fungerar inte och idag pajade även fläkten. Nu går det inte köra alls, man ser ju inte ut för all imma som fryser fast på rutorna när man andas. Heidi gick ner nästan 2,5 kilo under sin magåkomma och har inget underhudsfett alls. Att ha henne liggande i en bil som inte går att värma upp över huvud taget i dessa minusgrader hade kanske ändå inte varit så lyckat. Visst, hundtäcke har hon ju, men jag märker att hon är lite mer frusen än vanligt. Hon har slutat att blöda nu i alla fall. Hon är fortfarande lika myspysig men är kanske lite, lite spökig. En liten period hade hon i mitten av löpet då hon blev lite surig, men det försvann snabbt. Det var väl hormonerna som slog lite slint.

Då är vi hemma igen från Dalsland. Vi har haft några riktigt härliga dagar i snön och firade ett fint nyår. Första parkett från mammas hus, himlen strålade av fyverkerier, men hundarna reagerade inte det minsta. Himla skönt!

Ett nytt år med nya möjligheter. Många har skrivit sina mål inför detta år men jag vet inte om jag vågar. Men det är klart, får jag bara vara frisk så är det förstås tävling med Heidi i skyddet som vi strävar mot. Dock tar jag inget för givet. Men det kanske räcker, fortsätta att vara frisk och börja tävla med Heidi. Resten hoppas jag rullar på utan allt för många motgångar! Två operationer blir det, men det ska väl gå bra.

Jo just det, ja ska försöka vara lite snällare mot min kropp och knopp också   vara lite flitigare med pluggandet, gå till tandläkaren för första gången på 10 år *bööl* och lära hunfan att bambisar är ajabaja!

Lite bilder från Dalsland, alla klickbara!

Ajabaja!

Besöket hos plastikkirurgen var snabbt avklarat. Det mättes och undersöktes och bestämdes metod. Båda brösten kommer tas bort, inklusive bröstvårtor, och expanderprotes kommer att sättas in under huden. Dessa kommer sedan fyllas på under ett par månader till önskad storlek. Sedan blir det ytterligare en operation där dessa byts ut mot permanenta silikoninlägg. När allt är läkt gör man nya bröstvårtor och sedan tatuerar man vårtor och vårtgårdar. Sen är det klart!

Hu, jag är less på skiten   

I morgon åker vi till Dalsand och firar nyår. Året som gått har mest bestått av hunderi, fotografering och plugg:

• Sötaste mallevalpen i världen kom i februari och vi har gått kurser, kommit igång med skyddsträningen och varit på kennelträffar och läger. Det mesta har flutit på fint och hon har vuxit upp till en vacker, duktig och trevlig liten pingla.
• Kuba har gått från dyster singel till lycklig storasyster. Hon fick ett blodöra i juni som hon opererades för och efter lite bekymmer så läkte det fint. Nu i december blev hon påflugen och biten men nu är hon snart helt återställd även från det.
• Jag har fortsatt mina studier på kandidatprogrammet i Geografi. Vårterminen gick alldeles utmärkt men höstterminen nu har varit kämpig. Studiemotivationen har varit som bortblåst och jag har varit vansinnigt trött. Nu ligger jag lite efter men det ska jag väl ta igen snart.
• I september åkte jag in akut med ambulans för tarmvred. Helt galet vad ont det gjorde men det rättade till sig i grevens tid och jag slapp operation.
• Jag har fortsatt med min bromsmedicin och ingen ny cancer har dykt upp. Det bestämdes att båda mina bröst skall opereras bort i förebyggande syfte med det blir inte förrän nästa år.

Fast bara ett par dagar för att träffa plastikkirurgen i morgon bitti, sedan åker vi upp till Dalsland igen för att fira nyår.

Julen har varit jättehärlig med mamma, massor av god mat, jättefina julklappar hysteriskt mycket snö (för en göteborgare som jag) och skötsamma jyckar. Kubas tass läkte ihop och jag tog bort stygnen så hon slapp att gå med tratt. Höglöpet kom någon dag efter jul och Kuba låg och kråmade sig på mattorna och flörtade med en oförstående Heidi. Heidi svarade i stället med att börja löpa hon med    Inte konstigt att hon varit så hispig sista tiden. Nu är hon tvärtom och blir hon så här varje gång hon löper så får hon gärna göra det...typ jämt. Hon är jättemysig, har slutat att ständigt flåsa och "inte kunna ligga still" och har sovit sked med mig på nätterna    Nu får jag skjuta fram röntgen någon månad men å andra sidan är hon löpfri vid MH. Heidis syster Hetza är röntgad med både A och ua. Så himla kul, grattis!

När jag kom upp var det ett par decimeter snö, och sedan kom det mer...och mer. Till slut gick det inte att gå ut i skogen längre för att det var så djupt. När jag åkte var det cirkus 70 centimeter och grenarna var tunga av vitt täcke. Otroligt vackert!

Men det är inte lätt att pinka alla gånger!

Min bil efter ett par dagar   

Vi här nere i Götet är som sagt inte så vana vid allt det där vita   

Heidi går fortfarande på dietmat och börjar bli ok i magen. Hon äter också läkemedlet Diarsanyl för att hjälpa magen att läka. Det är inte riktigt bra ännu, men det är på rätt väg. Kuba har halkat och skurit upp hasen. Hon har ett par jack samt ett helt avskalat område. Det har blött en del men behövs inte sys. Stackars stackars Kuba, när ska eländet ta slut?

Själv njuter jag av snön och jullovet. Eller ja, lov och lov, vi har distanskurs över julen samt en tenta den 15:e januari och en den 23:e. Men det är ett av mina favoritämnen inom geografin/geologin, klimatologi, så det känns inte allt för tugnt.

I morgon åker jag och hundarna upp till Dalsland för att fira jul hos mamsen. Den 28:e åker jag hem en sväng för att träffa plastikkirurgen och hämta husse, och sedan åker vi upp igen för att fira nyår tillsammans med min familj. Japp, även pappa och Loke ingår där. Kaoset som skedde sist jag träffade pappa är utrett och Loke går på diet. Jihaaa!

Så, nu önskar jag er alla en...

Ytterligare en natt, den tredje, där jag fått gå upp och ut med lilla H några gånger. Även i förmiddasgs rann det blodblandat ur henne och jag undrade i mitt stilla sinne om det var dags för en tur till veterinären. Jag var tvungen att åka till skolen sedan efter lunch och få närvaro på sista labben och när jag kom hem trodde jag att det skulle ha skett en liten olycka hemma. Inte då! Jag gick ut direkt och vad händer...ingenting! Första gången sedan i tisdags kväll som hon inte rusar iväg för att bajsa. Nu ligger hon lugnt och behöver inte gå ut varje timma. Det har vänt! Fisk och ris is da shit!

Själv är jag helt slut, har huvudvärk och fryser ända in i benmärgen. Det kan bli så när jag sovit dåligt under en tid, för jag hoppas verkligen inte jag blir sjuk nu!

Ännu en natt där jag fått springa in och ut med lilla H. Det rinner fortfarande och är blodblandat. Det är jag inte så orolig för, det brukar bli så efter ett par dagar med diarré när slemhinnorna blir sköra. Så länge hon mår bra för övrigt, vilket hon verkar göra, så känner jag mig lugn. Hon är inte uttorkad och har ingen feber. Jag får förstås vara hemma från skolan även idag och nu har jag kokat ris och fisk som hon ska få lite av när det svalnat. Hon är verkligen döhungrig. Hon kommer med både det ena och det andra för att försöka byta till sig lite av min frukostmacka  

Kuba är däremot helt ok nu vilket är skönt, det räcker med en dålig mage.

Den 21:a januari är det dags för röntgen hos Maths så nu får lilltösen gärna vänta ytterligare ett par månader innan hon börjar löpa