På natten mellan söndag och måndag vaknade jag utav att jag hade ont i magen. Somnade om och gick sedan till skolan på förmiddagen. Fick ännu ondare och gick hem. Lade mig på sängen och sedan blev det bara värre och värre. Vid halv 6-tiden så gjorde det rejält ont i hela buken med stötar som knivhugg. Efter ytterligare 5 timmar gick det inte längre, då var det så illa att min mamma fick ringa ambulansen och det blev akut in till sjukhuset. Väl där kom smärtan från helvetet. Fick en spruta med voltaren i baken men den gjorde varken till eller från. När smärtan var så outhärdlig att jag bara skrek med tårarna trillandes så pumpade de i mig morfin och de värsta smärttopparna försvann, sedan dalada smärtan mer och mer. Spydde som en gris av morfinet men vad gjorde det! De röntgade mig då misstanke om gallstensanfall fanns med det visade sig vara tarmvred. Det brukar man få operera men jag hade sådan sagolik tur att det rättade till sig själv. Jag fick stanna under natten med dropp och nästa dag mådde jag riktigt bra, lite öm bara. Åkte hem på eftermiddagen, duschade och åkte vidare till GMBK

Dags för första passet skydds...varför säger man skydds och inte bara skydd föresten? Nåväl, helt nytt var det inte då Heidi faktiskt hade fått ett litet minipass på en kennelträff några månader innan. Skulle hon minnas något? Det var väldigt längesedan jag tränade skydd själv och har glömt både termer och inlärning men jag tyckte det gick jättebra och hon förvånade mig med att lära sig blixtsnabbt. Från att ha pipit, skrikit, slängt och kastat sig fram under första omgången så kunde hon vid andra omgången vara tyst, koncentrera sig, gå transport med halter och vänta på kommando från mig eller aktivitet från Jörgen. Hon släpper fort vid passivitet och biter utan någon större tvekan (fasttagande?) men kanske lite slarvigt nu så här i början. Mer kan jag inte säga ännu, vi är ju så gott som nybörjare båda två. Jörgen tyckte i alla fall det såg lovande ut och gillade hennes livliga och pigga blick Jag och Heidi tyckte det var ruskigt kul så det här fortsätter vi med!

Annars så har Heidi kommit in i en halvjobbig period nu. Vild och galen kan väl sammanfatta den ganska bra. Svårare att slappna av, bångstyrigare, ljudligare och allmänt stissig.  Jag vet ju att de får sådana perioder och jag vet ju att de brukar gå över, men lite tröttsamt är det under tiden. Hon är trots det en hyfsat "lätt" hund, lyhörd och lättstyrd. Ja det tycker i alla fall jag, andra tycker kanske hon är pain in the ass, men uppenbarligen fungerar vi bra ihop ändå

Kubas öra är så gott som bra, kan ni tänka er! Snart får hon vara med och härja igen och slipper tråkiga koppelpromenader. Älskade mule

Heidi har badat idag som vanligt och det är inte bara på marken hon letar sten. De finns ju på havsbotten också....

 

Carro med Kvasta

26 september 2009 14:50

Fina bilder... som alltid :)

Hoppas du mår bättre och att ömheten börjar ge med sig.

Jag är inne och kikar på dina fina hundbilder.:)

Kul att träffas på lägret och få ett ansikte irl på Heidis matte. :)

 

Hannah

26 september 2009 14:51

Ajajaj

Hua tarmvred är inte att leka med. Skönt att du blev bra så snabbt!

 

Asta

26 september 2009 14:51

Aj då:(

Men hur mycket ska en o samma person behöva utstå??? Skönt att det blev bättre iaf:)

Skydd är kul och fart o fläkt ska det vara i våra galningar;-)

 

escodobe

26 september 2009 14:52

Åh fy

vad otrevligt! Vilken tur att att det ordnade sig till sluit!

 

Maria

26 september 2009 14:52

Usch o fy jag vet hur det känns med gallstens anfall hadde ett för några år sen, skönt att det gick bra ivarjefall.
Vad skönt att Kubas öra är på väg att bli bra .Hoppas vi syns på lördag
Sköt om er.

Kram

 

Lina

26 september 2009 14:53

Men himmel!

Nu får det väl ändå räcka med sjukhusbesök för din del! Basta!

Roligt att skyddsträningen med Rödräven gick bra, fast jag trodde inget annat heller!

 

Karin

26 september 2009 14:53

Läskigt!

Usch, de där buksymptomen lät ju precis som något jag hade för ett tag sedan. Fast jag åkte inte in, ville helst ligga helt blickstilla.... men nästa gång jag svimmar av buksmärta när jag försöker gå mer än fyra meter så ska jag åka in inser jag nu!! Hu!!

Vilken tur att du klarade dig utan vidare men från anfallet! Kul med heidis skydds fallenhet med!

 

inte konstigt.. johan

26 september 2009 14:53

inte konstigt att det inte hjälpte mot magsmärtor med en spruta i baken! Man undrar ju vad de där läkarna lär sig egentligen.

Vårt röda monster har faktiskt (ta i trä!) lugnat sig lite nu efter att hon löpt, man hoppas att det inte bara är tillfällig trötthet efter fjällresan och så. Skrattande

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är synd att bilderna blir så suddiga när man lägger in dom i den här bloggen, dessutom har det blivit reklam på sidan. Stor reklam dessutom    Skitblogg, den som är så enkel och praktisk annars. Men reklam, framför allt blinkande reklam, avskyr j...

Usch vad träligt det är att vara sjuk, men nu börjar jag i alla fall bli bättre. En miniförkylning som tack och lov inte kröp allt för långt ned i halsen. Hemma roar vi oss med positionsträning, stegförflyttningar och apportering, ja sånt som funge...

Jag är sjuk, förkyld med feber, och har legat däckad i soffan sen i söndags. Förutom en obligatorisk datorlektion på skolan som jag var tvungen att genomlida i feberyran så har jag inte gjort någonting. Husse har fått jobba extra så vovvarna har bara...

Sök i dag med lilla rödräven och jag kan inte annat än att vara nöjd. Förra gången lade vi in skallmarkering och idag skällde hon riktigt fint. "Det blir nog en riktigt bra skallhund av henne" var kommentaren efteråt. Förutom att jag fick skicka om e...

Urk vad trött jag är. Halva den här terminen läser jag GIS, geografiskt informationssystem, och hela kursen är på engelska. Den detaljen hade jag visst missat    Jag är inte superbra på engelska så efter en vecka med föreläsningar och datorprogramlab...