I dag har Heidi hosan varit här i 6 veckor, hon är alltså 14 veckor gammal och väger 9,5 kilo. Det är väl kanske lite för tidigt att hoppas på en liten malletös men hon växer jämnt och fint och ser för sin ringa ålder väldigt propotionerlig ut.

Hon och Kuba är som ler- och långhalm men hon har jättefin kontakt med mig och lyssnar bra, hon är väldigt lyhörd. En helt underbar och kramig liten tjej!

Är jag nöjd? Japp

Nu är det fullt ös med en saftig hemtenta fram tills på tisdag, men sedan är det dags att börja med spår för liten. På söndag är det förstås sök med Kuba. Underbart att slippa slask eller snö!

...det är vår!

Heidi mår bra igen och allt är som vanligt!

Stackars Heidi är dålig. Hon har spytt ett par gånger och är kass i magen. Nu ligger hon i soffan och mår tjyvtjockt. Öronen står ut som flygplansvingar och hon är slö. Matte är förstås görorolig och kollar temperaturen, kikar på tandköttet och klämmer i skinnet stup i kvarten för att kolla färg och ev uttorkning. Ingen fara där men nu förstår jag varför hon inte har velat kampa de sista dagarna. Ena hörntanden har gått av strax under tandköttet, hon är lite svullen och framtänderna är lösa. Konstigt, jag som brukar kolla henne i munnen varje dag men hörntanden har jag missat. Liten, allt på en gång! Nu blir det kamplekspaus till dess att de nya fina bissingarna kommit.

Nu ska jag kolla liten igen, bäst att hålla koll på eventuella förgiftningssymptom.

Det händer egentligen inte så mycket, skolan tar mycket kraft och ork den veckan  och jag är vansinnigt trött av den nya medicinen. Hundarna mår toppen och njuter av vädret precis som jag.

Kan ju berätta att vi fick mycket beröm när Heidi vaccinerade förra veckan. Beröm för att hon var så positiv och glad, att hon var i perfekt hull och att vi hade så fin kontakt. Veteriären ansåg inte malle som sin ras alls (hon föder upp bruksrottisar) men Heidi kunde hon mycket väl tänka sig :-)

Just nu koncentreras vår träning på inkallning, kontakt och "hålla fast" Inkallning fungerar bättre och bättre och kontakten är det inga problem med. Däremot är hon en riktig tuggare, både när det gäller prylar och i kamp så nu har vi börjat från noll och tar det riktigt grundligt. Jag har plockat bort allt mjukt och tuggvänligt och vi tränar med en spårpinne. Denna får hon i princip bara hålla och även plocka upp från golvet framför mig. Hystar jag i väg den eller hon hämtar den från håll så kommer gärna glappandet.

 Vi kör också en del men passivitetsträning ute och avslappningsövningar inne. Något som en liten virrpanna är ganska bra på men som kan bli mycket bättre.

En liten film - Heidi mjölktrampar

Vi tog en liten sväng förbi havet på hemvägen igår. Vilket väder! Klarblå himmel och strålande sol som värmde skönt.

Världens finaste lilla malletös 

 

Idag blir H-uliganerna 3 månader!

Inte klokt vad fort det går när man har roligt. Heidi har visat sig vara en otroligt envis men toppentrevlig och härlig liten malleflicka. Framåt och positiv. Kampglad med stort föremålsintresse och numera inbjuder hon till både lek, kamp och byte med sina prylar. Hon är gosig, lätthanterlig, kontaktsökande och följsam. Hon har dock lite för lite självbevarelsedrift för att matte ska kunna slappna av helt ute. Hon far runt som en blådåre ute i naturen och flyger över stock och sten. Jag får tänka mig för när jag kallar in henne för att hon inte ska bryta benen av sig när hon stormar in till mig. Hon älskar att klättra på, i, över och under saker och tycker det är jättelatjo att springa igenom rören som ligger här utanför. De är nästan tre meter långa och endast 28 cm i diameter! Hon älskar barn och andra hundar och hälsar gärna på vuxna även om det inte är med lika stort intresse. Världens största mattegris och följer mig som en liten svans, husse är väl mer ett bihang enligt henne!

Hon har fått utstå mycket sedan hon kom hit, jag har aldrig haft en valp som blivit så miljötränad på så kort tid som Heidi. Men så kom hon vid en tidpunkt då det aldrig varit så mycket oväsen här som nu. Två vägbyggen och en fasadrenovering. Hua! Men jag måste säga att hon har klarat det med glans och det är då inte mycket som berör henne idag!

Jag har fått ett par förfrågningar om varför Kuba inte ska gå i avel. Det är helt enkelt för att hon vid vuxen ålder blev skottberörd. Visserligen numera positivt men ändock berörd. I bland bryr hon sig inte alls om smällar och annat oljud, ibland är hon lite smånervig och ljudkänslig över lag. Detta är något jag aldrig skulle kunna bortse ifrån, hur bra hon än är för övrigt. Så enkelt är det!

I går fotade jag blommor i strålande sol ute på gården, idag snöar det. Mars är verkligen en oberäknelig månad!

I går:

I dag: