Vilken dag! Hela dagen har vi i klassen åkt runt Göteborg och angränsande kommuner för att kika på jordarter, isavlagringar, sedimet etc. Kallt som tusan var det trots att solen sken från klarblå himmel. Jag kunde inte sova i natt så det var riktigt segt. Gissa om det var skönt att komma hem!

Någon jordartsdugga blev det inte i går, jag orkade helt enkelt inte. I bland tar det bara stopp och jag är inte mer än människa tyvärr. Nu har jag helgen på mig för nästa tillfälle är på måndag. På tisdag blir det skelettröntgen och sedan på torsdag tenta igen. Hujeda mig! Tur att man har hundträningen att rensa tankarna med ibland

I söndags var det sök och Kuba visade vilken ras hon verkligen är. Hon ville inte springa alls. Det krävdes popup och rejält med motivation. De är inte pålitliga de där stora röda precis. En del lydnad har det också blivit. Kuba börjar få ett jättefint fritt följ, men helt plötsligt kan hon få för sig att nu får det vara bra, och ja, då får det vara bra helt enkelt. Heidi gör också framsteg och hennes läggande börjar se riktigt fina ut. Fria följet är än så länge lite svajigt. Ibland går hon precis så som jag försöker lära om henne att göra, ibland glömmer hon av sig och börjar tränga. Men skam den som ger sig! Övriga moment är på g.

I går var det skydd för Jörgen Köster igen och Heidi var jätteduktig. Inte riktigt samma glöd som hon brukar ha, men heller inte lika mosig som hon var på Kroka sist. Hon piggnade dessutom till ju längre vi körde och i andra passet kändes hon mer i gasen. Vi tränar mycket på transport i olika varianter och hon börjar förstå riktigt bra att det är vid matte man ska hålla sig, oavsett avstånd till figuranten och oavsett fart. Hon biter rätt bra, släpper fint, bevakar utan kladd och går på mina kommandon. Tyst, lugn och fokuserad. Det kunde man inte tro skulle ske när hon var mindre