Jag ska inte påstå att jag har varit så där himla flitig med att träna lydnad den här veckan, men både Heidis trängande och Kubas urdåliga position börjar ordna sig. Det är gött att ha två så lättlärda hundar. Kubas läggande under gång är fantastiskt, Hedi lägger sig snabbt där fram, men bakdelen tar lite tid på sig. Kubas inkallning är super, Heidis delar jag fortfarande upp i ingångsdel och fartinkallningsdel. Båda två har en hyfsad apportering men där finns lite att jobba på. Framförgående...har jag förträngt än så länge Hopp *harkel* jooo, det ska jag vi väl jobba lite mer på men platsliggning är de ganska duktiga på i alla fall

I går var det skyddsträning på Kroka. Det är alltid lika trevligt att vara där! Däremot kände jag inte riktigt igen Heidi. Hon var inte alls som vanligt utan kändes väldigt trött och ofokuserad. Kladdade lite vilket hon inte har gjort förut, ville inte riktigt hänga med i transport och var allmänt...ja inte som vanligt i alla fall. Kanske är det löp på gång ändå?

Hos kirurgen gick det bra, eller inte alls, beroende hur man ser på saken. Det var egentligen bara ett samtal där han förvissade sig om att jag är med på noterna. Nu ska jag skickas vidare till samtal med plastikkirurgen då jag samtidigt med borttagandet ska få nya bröst - direktrekonstruktion. Ja och sedan är det ju väntetid så det kan nog dröja ett tag. Den 19:e ska jag däremot på skelettröntgen. Jag har haft ont i nacken sedan i maj och sprider sig bröstcancer så är det i första hand till skelett eller lever. Nu är det bara att hålla tummarna för att all strålning och cellgifter lyckades ta död på alla cancerceller och att det bara är en långdragen sträckning eller nåt. Min lever är ju fin i alla fall men om man kan säga det samma om skelettet, ja det återstår ju att se. Har det spridit sig dit är det obotligt, då är man kroniker och får förlita sig på att nya cellgifter kan bromsa eländet några år.

Först ett jättestort grattis till Lina som äntligen fått en frisk hund, Elsa är friröntgad Jag hoppas Heidi följer i hennes fotspår, men när det gäller leder kan man aldrig vara säker. Rysligt!

I dag bar det i väg på sökträning och när Kuba såg mig packa sökväskan och sedan insåg att hon skulle få följa med, ja då var det en mycket lycklig mule där bak i bilburen. Heidi fick vara med och valla rutan, leka med de andra unghundarna och springa av sig ordentligt. Kuba satt och darrade av upphetsning i bilen när jag tog ut henne inför söket och oj vad duktig hon var, här behövdes ingen påminnelse trots att det var ett tag sedan! Vindade in figuranterna från stigen, som en raket rakt ut, fina framslag och sedan som raket tillbaks till mig med rullen. Det är nästan skam på torra land att inte komma ut och tävla med henne så nu ska jag in och peta ordentligt i fria följet som har blivit riktigt, riktigt dåligt. Hon håller kontakten superfint och har en härligt attityd, men är en halvmeter för långt ut och en halvmeter för långt fram. Men men, det ska väl gå det med, hon är ingen omöjlig hund precis min fina mule

Nu ska jag fortsätta plugga kvartärgeologi. Geologioken är tjock och tung som en tegelsten, på engelska och är min nya kärlek

Heidi idag: 55 cm, 20,8 kg. Det växer och gror!

Jag tror Heidi har läst min blogg och tänkt; Aj fan, är det så matte ser på mig, nu får jag allt skärpa mig!

De sista dagarna verkar hon ha kommit ur den där bångstyriga och stissiga tonårsperioden och varit väldigt sansad och balanserad. När hon har hälsat på folk så har hon gjort det lugnt (hon är inte så intresserad egentligen men när hon väl hälsar så slår hon lätt över) och äntrade både skyddsplan i förrgår och kurs igår tyst och sansat. Hon har rullat ihop sig hos mig med huvudet i mitt knä och somnat sött, kunnat bli masserad på golvet utan sprattel, legat avlappnad utan flås på rygg i min famn, bollats runt av husse utan gnöl och varit allmänt mysig. Till och med stenmanin börjar gå över. Jag har ju alltid ansett henne som en lätt hund, trots tonårsslyngel och hantering, och fortsätter det så här så så kommer Heidi vara en typisk blogghund

Kursen i går då?

Brukslydnad för Mette Klavenes och det var kalas. Ett litet trevligt gäng (bl a Maria med Myrra ) med trevliga hundar i jättetrevliga lokaler - träning inomhus - haleluja! Ett bra upplägg där varje hund körs för sig och där man går igenom det man behöver träna på samtidigt som alla får tips och inspiration. Mette är väldigt duktig och pedagogisk och för Heidis del så fokuserade vi igår på fria följet och läggande under gång. Med de nya tipsen och en matte som gör rätt och inte får sin hund att tränga så infernaliskt så kommer det bli hur bra som helst.

Några kommentarer från Mette ang Heidi: högtempererad, lättlärd, lyhörd, lättstyrd, trevlig, balanserad.

När vi kom hem efter kursen möttes jag av en vandrande tunna i hallen. Kuba hade lyckats välta mattunnan och locket hade öppnats lite trots sin låsanordning. Jag vet inte hur många liter hon hade lyckats knöka ner i sin mage men jösses, full var den. Det är inte första gången så jag vet sedan tidigare att det bara är att hålla lite extra koll på henne. I dag bajsade hon tre gånger på morgonprmenaden men är fortfarande tjock som en julgris. Skithund! Det är bara när jag åker iväg med Heidi hon gör bus, är båda hemme så rör ingen någonting.

På tisdag ska jag träffa kirurgen. Det börjar närma sig farväl till mina båda bröst. Jag sörjer inte över dom, men jag ser inte heller fram emot operationen, när den nu blir. Jag är trött på att vara trasig, jag är trött på att bli stucken i och jag är trött på att ha ont *gnäll & gnöl*

Skitcancer!