Jag tror Heidi har läst min blogg och tänkt; Aj fan, är det så matte ser på mig, nu får jag allt skärpa mig!

De sista dagarna verkar hon ha kommit ur den där bångstyriga och stissiga tonårsperioden och varit väldigt sansad och balanserad. När hon har hälsat på folk så har hon gjort det lugnt (hon är inte så intresserad egentligen men när hon väl hälsar så slår hon lätt över) och äntrade både skyddsplan i förrgår och kurs igår tyst och sansat. Hon har rullat ihop sig hos mig med huvudet i mitt knä och somnat sött, kunnat bli masserad på golvet utan sprattel, legat avlappnad utan flås på rygg i min famn, bollats runt av husse utan gnöl och varit allmänt mysig. Till och med stenmanin börjar gå över. Jag har ju alltid ansett henne som en lätt hund, trots tonårsslyngel och hantering, och fortsätter det så här så så kommer Heidi vara en typisk blogghund

Kursen i går då?

Brukslydnad för Mette Klavenes och det var kalas. Ett litet trevligt gäng (bl a Maria med Myrra ) med trevliga hundar i jättetrevliga lokaler - träning inomhus - haleluja! Ett bra upplägg där varje hund körs för sig och där man går igenom det man behöver träna på samtidigt som alla får tips och inspiration. Mette är väldigt duktig och pedagogisk och för Heidis del så fokuserade vi igår på fria följet och läggande under gång. Med de nya tipsen och en matte som gör rätt och inte får sin hund att tränga så infernaliskt så kommer det bli hur bra som helst.

Några kommentarer från Mette ang Heidi: högtempererad, lättlärd, lyhörd, lättstyrd, trevlig, balanserad.

När vi kom hem efter kursen möttes jag av en vandrande tunna i hallen. Kuba hade lyckats välta mattunnan och locket hade öppnats lite trots sin låsanordning. Jag vet inte hur många liter hon hade lyckats knöka ner i sin mage men jösses, full var den. Det är inte första gången så jag vet sedan tidigare att det bara är att hålla lite extra koll på henne. I dag bajsade hon tre gånger på morgonprmenaden men är fortfarande tjock som en julgris. Skithund! Det är bara när jag åker iväg med Heidi hon gör bus, är båda hemme så rör ingen någonting.

På tisdag ska jag träffa kirurgen. Det börjar närma sig farväl till mina båda bröst. Jag sörjer inte över dom, men jag ser inte heller fram emot operationen, när den nu blir. Jag är trött på att vara trasig, jag är trött på att bli stucken i och jag är trött på att ha ont *gnäll & gnöl*

Skitcancer!