Jag ska inte påstå att jag har varit så där himla flitig med att träna lydnad den här veckan, men både Heidis trängande och Kubas urdåliga position börjar ordna sig. Det är gött att ha två så lättlärda hundar. Kubas läggande under gång är fantastiskt, Hedi lägger sig snabbt där fram, men bakdelen tar lite tid på sig. Kubas inkallning är super, Heidis delar jag fortfarande upp i ingångsdel och fartinkallningsdel. Båda två har en hyfsad apportering men där finns lite att jobba på. Framförgående...har jag förträngt än så länge Hopp *harkel* jooo, det ska jag vi väl jobba lite mer på men platsliggning är de ganska duktiga på i alla fall

I går var det skyddsträning på Kroka. Det är alltid lika trevligt att vara där! Däremot kände jag inte riktigt igen Heidi. Hon var inte alls som vanligt utan kändes väldigt trött och ofokuserad. Kladdade lite vilket hon inte har gjort förut, ville inte riktigt hänga med i transport och var allmänt...ja inte som vanligt i alla fall. Kanske är det löp på gång ändå?

Hos kirurgen gick det bra, eller inte alls, beroende hur man ser på saken. Det var egentligen bara ett samtal där han förvissade sig om att jag är med på noterna. Nu ska jag skickas vidare till samtal med plastikkirurgen då jag samtidigt med borttagandet ska få nya bröst - direktrekonstruktion. Ja och sedan är det ju väntetid så det kan nog dröja ett tag. Den 19:e ska jag däremot på skelettröntgen. Jag har haft ont i nacken sedan i maj och sprider sig bröstcancer så är det i första hand till skelett eller lever. Nu är det bara att hålla tummarna för att all strålning och cellgifter lyckades ta död på alla cancerceller och att det bara är en långdragen sträckning eller nåt. Min lever är ju fin i alla fall men om man kan säga det samma om skelettet, ja det återstår ju att se. Har det spridit sig dit är det obotligt, då är man kroniker och får förlita sig på att nya cellgifter kan bromsa eländet några år.