Jäklar vad mycket ljud det är här inne i stan! Man tänker ju inte på det i vanliga fall, van som man är, men nu när man har en liten valp som hör och ser allt för första gången så blir man så medveten om det. Det är ju inte heller tyst när det är mörkt då liten valp inte kan se vad som brötar!

Det låter i trappan. På gården (vi bor i gamla lanshövdingehus och har en skyddad, lummig innegård där vi är ute mycket) hörs folk som går, sopor som slängs, cyklar som parkeras, ungar som studsar boll, fönster och dörrar som slås igen, kråkor som skränar osv. Utanför gården är det ju ännu mer. Cyklar skramlar förbi, flaskor som slås sönder i återvinningen, bussar som pustar, spårvagnar brötar och plingar och högtalare som skränar på hållplatserna, bilar som kör kors och tvärs, vägbygget här utanför, ungar, barnvagnar, smällare (jojomensan, fortfarande någon gång ibland), hundar som skäller och gud vet vad. Heidi tar det mesta med hyfsad ro, sätter sig ner och kollar läget när något låter lite extra och sedan travar hon på igen. Två gånger har hon blivit rädd och sprungit iväg en liten bit innan jag lyckats locka tillbaks henne. Ena gången var det när ungarna på gården började tjoa och studsa fotboll inne i en av gångarna in till vår innergård. Det ekade som tusan och smällde riktigt högt! Andra gången var när jag flyttade en stor metallpapperskog i en annan av gångarna för att komma åt en bajspåse jag tappade bakom. Den står på betonggolvet och skrapar så det skär i öronen när den dras iväg. Hon släppte det i alla fall rätt fort och kom tillbaks utan att se låg ut och så var det inget mer med det. Duktig tjej :)

Så, summan av kardemumman, det är mycket nytt och lite är läskigt (saker som smäller eller skrapar högt), men hon släpper det fort och vänjer sig mer och mer vid alla ljud. Vi tar allt i lugn takt för att det inte ska bli för mycket på en gång och utforskar omgivningen mer och mer efter hand.

Heidi och Kuba går jättebra ihop. De leker ute, Kuba är så lycklig med sin nya kompis, och sover ihop inne. Jag blev väckt och gick ut och kissade med valpen vid tre i natt (då man sover som skönast givetvis) men sedan vaknade jag inte förrän nio i morse. Då låg båda och sussade djupt i soffan :) 

Det är många som frågar om Kuba är mamma till Heidi. Jag gissar att det beror på att de har liknande färg, för annars är de ju inte direkt lika. Nu väntar jag bara på sol så jag kan ta lite fina bilder på Heidi, de blir inte riktigt bra när det är så grått ute.

Nej särkilt bra blir det inte:

Kort som en kubik:

Bus!

Älskade röda!