Det var då tusan till enveten valp!

Jag har säkert lyft bort henne från vardagsrumsbordet 20 gånger i dag! Nu har hon, förutom att gå runt på soffans rygg- och armstöd, även börjat balansera på ryggstödet till datorstolen den galna byrackan. Matte får morgonkaffet i halsen och ser brutna ben framför sig. När vi var ute försökte hon klättra upp på en hög och mycket spetsig snötopp som ståtade på den för övrigt blaskgröna gräsmattan i Stlottskogen och trots att den var superbrant och hon rullade flera varv när hon halkade så försökte hon om och om igen.

Man kanske skulle börja fundera på räddning :-)

I dag har hon även försökt att bli kompis med en av husets katter. En stor svartvit hane som inte var det minsta intresserad av kompisskap, tvärtom. Den slank in under väggen till sophuset och låg där och morrade och fräste i högan sky. Heidi försökte kravla efter innan jag fick tag i svansen och drog ut henne. Jag tror inte det hade varit så lyckat med båda dessa inne i det där lilla huset! 

Orädd i alla ära, men var är självbevarelsedriften? :-))