Det är inte svårt att bli förälskad i lilla fröken Pip!

Det här kommer jag garanterat få äta upp och det ganska snart gissar jag, men än så länge är hon en väldigt lätt och behaglig valp och jag passar på och njuter.

Hon är följsam och lyhörd, både ute och inne med en lagon dos av äventyrslusta. Visst biter hon både gärna och hårt men hon kan också bara komma för att gosa och mysa. Hon biter på sina grejer som ligger löst på golvet och låter bli resten, sen är det upp till oss vad som ligger där. Hon sover rätt lugnt om natten även om hon vaknar någon gång tidigt på morgonkvisten, piper lite om hon har tråkigt eller vill kissa, och sedan är det lugnt igen. Hon har vant sig vid halsband och koppel och har charmat varenda granne snart här inne på gården. Hon hälsar gärna men på ett väldigt lugnt sätt. Sätter sig personen på huk så ställer hon sig med framtassarna på denne och kan står där och bara bli kramad jättelänge. Det ser riktigt lustigt ut :) Hon kissar och bajsar ute och det är inga problem att lämna henne ensam en stund, hon går bara och lägger sig.

Hon visar absolut inget resursförsvar mot mig ännu. Hon har mycket humör långt inom sig men hon har hög retningströskel och visar det inte i första taget. Två gånger har hon blivit arg, och det i samma situation - i vanliga så brukar hon inte reagera alls när Kuba kommer när vi gosar eller leker och jag satt som jag ofta brukar på golvet och hon satt upp i mitt knä. Då kom Kuba in från ett annat rum vilket Heidi såg över min axel. När Kuba gick fram till oss så blev liten valp ruskigt arg. Hon lär väl lära sig hyfsat snart att om man vaktar mattepå det sättet, ja då får man inte vara med!

För övrigt är hon är lätthanterlig, kinkar inte med maten och är den enda valp jag har haft som inte lekt vattenkrig i vattenskålen *kors i taket*

Det ska bli väldigt intressant och se vad jag säger om allt det här om några veckor när hon har växt till sig något i både kropp och själ. Som sagt, jag kommer nog få äta upp en hel del av det *skratt* Men än så länge är hon långt i från den monstervalp jag förväntade mig att få hem, framför allt när man har hört och läst så mycket om hur överjävliga mallevalpar är som små :-D

Hon piper fortfarande en del, framför allt när hon blir trött eller uttråkad så det är en riktig pratmalle. Andra örat håller på att resa sig och det är så oerhört sött, de är ju inte så stora heller de där små strutarna.

Hela familjen har tagit en liten sväng i Slottskogen och oj vad mycket folk det var. Hon är inte så intresserad av att springa fram till alla vilket är skönt. Bilar är fortfarande lite märkliga, men nu stannar hon eller sätter sig bara när de brötar förbi. Kuba och hon lekte faktiskt lite och den gnisslande dörren har börjat bli smörjd :-)

...och så något helt annat - en stilstudie i njutning!