Ytterligare ett sökpass har gått av stapeln och denna gång i en jätteskojig ruta - ett grustag! Stora grushögar (förstås), baracker, containrar, gamla risiga byggnader och annat bråte. Kuba var väldigt komfunderad. "Ska jag söka här, men här finns ju ingen skog?" tycktes hon tänka. Hon löste det ganska bra ändå och hämtade rulle både på grushög, mellan containrar och i baracker. Det var först när en figge hade krupit in under en husgrund som hon inte ville gå in och ta rullen. Då fick jag skicka en gång till men till sist gick det bra. Kuba var över lag väldigt trött och seg. Kanske en kombination av höglöp och en helg med resa och intensivt uppvaktande av ontresserad hane. En älg klev rakt förbi oss men den såg hon inte. Det hade kanske fått fart på henne *skratt*

Nu har vi haft en riktig slappardag när vi bara har varit ute och skrotat men hon är fortfarande jätteloj och allmänt mysko. Cyklar är läskiga, hon har blivit känsligare för vissa ljud och hon går bakom mig med svansen hängande och ser allmänt putt ut.

Jag hoppas att det försvinner helt när löpet går över och att det inte är egenskaper som växt fram och blir kvar. Då blir det definitivt inga valpar på henne. Känsliga ridgebacks finns det alldeles för gott om och jag är lite småtveksam redan nu. Jag hoppas verkligen vi kommer med på MH:t i augusti men oavsett så är det mest troliga att hon blir kennelns maskot, prinsessa och träningskompis i stället för avelstik.

I torsdags hade vi en liten spår- och grillträff. Tre tappra själar dök upp med glada och badsugna vovvar. Vi grillade korv, tittade på badglada hundar och spårade. Kubas spå gick sådär, hon vill gärna vinda in slutet i stället för att gå efter mina fotspår. Vi får jobba vidare!

Vafalls, skulle det vara något fel på mitt nosarbete?

I går åkte vi upp till Dalsland för att hälsa på min pappa och så Loke förstås. Jag har plockat mängder av smultron och hallon som pappa har gjort sylt av och det luktar hallon i hela huset.

Medan jag plockade Hallon med Kuba så drog husse iväg på en halvdagsvandring med Loke. I fyra timmar travade de runt i Kroppefjäll. Husse var tröttast efteråt :-)

Kuba har fått ett spår som gick sådär men med lite uppmuntran och glada tillrop så spårade hon stundtals riktigt fint. Kuba är mitt uppe u höglöpet och försöker få Loke att göra mer än att leka med henne, men han är ju kastrat och tycker mest hon är jobbig den lilla slampan.

Det är underbart att få träffa Loke igen, men när man ser hur otroligt bra han mår här uppe i Dalsland som ensamhund så blir det väldigt svårt att ta hem honom igen. Han är så otroligt harmonisk nu när han får vara själv, och hela hunden lyser av välmående. Han har t o m fått tillbaks sitt pigment. Pappa är en riktig naturnörd och har sitt hus precis vid 7-milaskogen så de är ute många timmar per dag och Loke lämnar inte pappa för en sekund. De har blivit som ler- och långhalm de där två. Pappa vill inget hellre än att få behålla honom, så jag har beslutat att han ska få stanna där tills vidare i alla fall. Nu har han öroninflamation igen och får örondroppar. Han öron är verkligen hopplösa!

Vackra vackra Loke!

I dag har jag och Kuba kört ett långt lydnadspass, jag för att vara henne kan väl tilläggas :-) Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra. Vi började med att kampa lite med hennes lilla skinn för att få upp henne i varv något och sedan fick hon trampa lite på targetplattan vilket hon brukar tycka är jätteskoj. Nu har vi dock tränat en hel del med apporten så nu vill hon ta upp plattan och ge den till mig i sället för att att trampa på den.

Fritt följ: För tillfället koncentrerar vi oss på att hålla kontakten när vi börjar att gå. Hon vill gärna titta ner för att sedan titta upp igen och på den lilla microstund glömmer hon lätt bort sig och tappar koncentrationen. Har vi kontakt hela tiden så har hon ofta jättefin position (kan tränga lite ibland elelr gå för långt fram), kontakt och uthållighet.

Ställande under gång: Vi är fortfarande i bara i början av detta moment, och här måste vi träna på att hon inte ska ta ett eller ett par steg framåt när jag går tillbaks till henne.

Inkallning. Där kör vi enbart ingångar och hela momentet lite huller om buller. Det ser faktiskt jättefint ut och idag kom hon direkt utan att sitta och fundera ett par sekunder innan. Farten tappar hon när hon är lite trött, så mycket motivationsträning där.

Läggande under gång: Hon kastar sig ner men vill ibland resa sig upp när jag går vidare. Vi tränar därför det i olika moment och sätter sedan ihop de olika bitarna.

Hopp över hinder: Vi måste åka till klubben lite oftare :-)

Puss på dig tjejen!

Spår i går och sök idag!

Vi åkte ut ett gäng till Delsjön och hoppades på vackert väder. Efter att spåren var lagda tog vi med oss hundarna på en promenad och när vi var längst bort öppnade himlen sig och åskan började dundra. Givetvis hade jag lämnat min regnjacka i bilen för det var ju strålande sol när vi gick ifrån parkeringen. Sedan visade det sig att regnjackan i vilket fall som helst har tjänat sitt syfte vid det här laget, impregneringen har slitits ur och jag har all anledning att shoppa ny :)

Kuba fick som bonus pussa på litet Edgarbarn och det tyckte hon var så mysigt så, hon älskar småvarelser av alla slag. Edgar är hundvan och tycktes mest tänka; jaha, ännu en!

Sarah lade ett ängsspår med näring till Kuba, ingen apport, en vinkel och en matskål som slut. Hon är fortfarande alldeles grön på spår, detta var andra spåret sedan hon var valp, så poletten har inte riktigt trillat ner. Ca 75% av spåret gick bra och hon använde nosen ordentligt, men i slutet vindade hon in slutet och då ville hon ju förstås gena dit. Hon är ju van vid att använda nosen högt i söket så jag ska lägga spår som verkligen får ner nosen ordentligt.

Söket gick bra, men hon är lite segare än normalt så här första veckan i löpet. De tre första skicken var lika snabba som vanligt (tokrusar) men på fjärde märkte vi att hon blev lite långsammare och på 5:e skicket galloperade hon ut i halvfart. Vi körde alla skicken med popup, hon sprang ut fint utan att snurra till det, tog rullen fint och lyckades få till ett fint framslag på ett ett skick. Det har vi inte övat på mycket och jag måste bli mycket mer aktiv där för att hon ska förstå vad som gäller. En av figgarna var lite mysko tyckte Kuba idag. Vafalls, en karl i sökrutan!? Det fick bli lite extra bus och fjäsk från hans sida och vid nästa skick var han betydligt skojigare. Hormonerna spökar visst lite!

Nu är liten stumpa väldigt trött och ligger ihopkurad som ens tor kanelbulle i soffan. Mitt hjärta!

Ett par äldre bilder på Kuba i full karriär:

Gaaah, vad det är frustrerande med en RR ibland!

Mina tidigare hundar har älskat att träna både bruks och lydnad. De har varit ytterst lättmotiverade och velat mer och mer. De har har varit glada i hågen och tränat för träningens skull och mest sett godis/leksak/kamp-belöningen som bonus och jag ett sätt att få upp fart etc. Kuba tycker det är superkul med bruksträningen, men i lydnaden får jag kämpa enormt för att motivera henne. Visst kan hon tycka det är jättekul ibland, och visst gör hon momenten fort när hon vill, och visst kan hon ha jättefin kontakt när hon tar upp den frivilligt på promenader för att få godis (och ibland på träningen) och visst kan hon be om mer när hon är i gasen, och visst är hon snabb i allt som en malle ibland. Men vad hon slocknar fort, och vilken humörshund hon är. Är hon på "fel" humör går det inte alls och jag vänder ut och in på mig själv för att få henne dit jag vill. Hon har heller ingen föremålsintresse så ni kan ju gissa att jag inte heller får något gratis när det gäller uppletandet *skratt* Komma ut på tävlings känns i dagsläget långt borta men vi kämpar på :-) Hon är så himla kul att träna med när hon är på rätt humör, synd att det tar slut så fort bara!

Vad lätt det kommer att bli när vi får en bruksras i huset igen. En RR är definitivt ingen ras om man vill komma långt men man lär sig mycket när det gäller motivering och att hitta nya vägar i träningen. Något jag kommer ha stor nytta av även i framtiden.

I dag har vi bara kört några inkallningar och ställande under gång, Kuba är seg i dag av löpet, som om hon har lite mensvärk ungefär. Det ser fint ut men en sak är lite lustig. När jag kallat in sitter Kuba och tittar på mig ett par sekunder med huvudet på sned innan hon far i väg som en raket. Knashund, hur får ja bort det?

Jag hade ju tänkt att ta det lite lugnt med lydnaden lite eftersom hon har börjat löpa och känts så okoncentrerad. Men, det blev ingenting med det. Vädret var allt annat än stabilt i förmiddags, regnet öste ner, och Kuba tycker sämre om regn än vad matte gör så då får vi hitta på något roligt inne kände jag. Plockade fram klicker, targetplatta, provisorisk apport i form av en bit bilvärmeslang (man tager vad man haver när man slarvat bort den riktiga) och ett gäng korvslantar.

Kuba tycker det är helt vansinnigt kul att springa och trampa på plattan och det är ett ypperligt sätt att få igång henne på. Motivationen blir på topp och jag kan bara älska klickern. Traditionell träning, hur positiv den än må vara (att säga nej till Kuba i lydnadsträningen är som att trycka på en offknapp), fungerar inte alltid så bra på henne. Dels är hon så förarvek och dels blir hon lätt uttråkad (ridgeback vet ni, det ska vara fart och fläkt, annars så får det vara, lydnad är kul...i 5 minuter) av den att det känns som den ibland snarare hämmar henne. Klickern däremot lyfter upp henne och hon blir motiverad på ett helt annat sätt när hon får tänka mer själv. Det är underbart att se hur roligt hon helt plötsligt tycker det är, hur hon anstänger sig och tar egna initiativ till mer träning. Hon lockar mig, i stället för tvärtom. Kanske inte som en brukshund som vill träna mer och mer och mer, men ändå

Efter ha trampat platta en stund fortsatte vi med aportträning. Det fungerar ok, hon lyfter upp och håller bra även om det fortfarande är något flamsigt över det hela. Inkallning går inget vidare att träna i lägenhet men däremot ingångar. När hon tänker lite mer på vad hon gör ser de riktigt fint ut och positionen blir jättebra. Höger om ser bra ut men vänster om måste vi träna mycket mer på, hon hamnar lätt fel där för hon skuttar in med rumpan lite väl mycket. Vi avslutade med fjärr, om man nu kan kalla det så i ett vardagsrum *skratt* Sitt, ligg och stå, huller om buller. Snabbt och utan några problem, nu ska vi bara få in avståndet också.

Hela eftermiddagen och kvällen har bjudit på kalasväder, så det fick bli en härlig promenad runt Slottskogen utan träning.

Kuba har börjat löpa!
Jag har väntat på det då hon har kissat så ofta på promenaderna de sista veckorna och nu går hon här och drippdroppar. I vardagen brukar man inte märka på henne att hon löper, men idag när jag tog ut henne för att köra ett lydnadspass så var koncentrationen inte mycket att hänga i granen. Jag fick verkligen jobba för att få till ett lyckat fotgående, några svängar, ett par inkallningar och läggande under gång. När hon vill så går det så bra, men idag var det förmodligen mest stiliga hanhundar i Kubas hjärna. Hon är ju dessutom väldigt förarvek så det är inte en hund man kan säga till att skärpa sig när hon inte vill för då blir hon väldigt låg och bedrövad. Man får försöka hitta någon annan knapp att trycka på och ibland fungerar det, ibland inte. Det är när det inte fungerar och man själv har massor med träningssug som man önskar att man hade en arbetsnarkoman till hund *skratt* Det kanske får bli mest spår och sök i ett par veckor och så får vi ta det lite piano när gäller lydnaden. Nåväl, det kan ju variera väldigt under löpperioden också.

Hm, skulle redigera och råkade visst radera hela inlägget...hur vad det jag skrev nu.

I dag har jag varit och kikat på schäfer-sm i Romelanda. Det är alltid roligt och lärorikt att se de olika ekipagen och idag var det skyddsarbetet. Min fodervärd Andreas tävlade med sin äldre tik, Esswalds Nita, och de slutade som tvåa i skyddet. Jättekul, stort grattis!

På plats träffade jag Lina och Frida, två Alingsåkompisar, och det var jättekul att få träffa dem igen. Det verkligen längesedan! Vi fikade, snackade hundar och var en ytterst snacksalig publik *skratt*

Nu är jag mer sugen än någonsin på en en liten schäfervalp (eller kanske malle) att satsa ordentligt på när det gäller tävling. En ridgeback är inte direkt en ras som man tränar skydd med, en gren som jag verkligen tycker är rolig, och några arbetsnarkomaner är de då rakt inte. Men, det får troligtvis vänta till vintern eller våren. Längtan kommer att bli lång men samtidigt är det förstås roligt att leta efter just den rätta valpen för mig.

När jag kom hem möttes jag av en lycklig Kuba. Hon är en riktigt mattegris och trots att husse är hemma så är hon inte fullt nöjd förrän jag också är det. Vi åkte ut till havet en sväng så hon fick springa av sig lite på klipporna för i kväll bli hon helt ensam då vi vi ska gå på bio och kika på nya Narniafilmen.