Kuba är tillbaka!

Min duktiga, pigga och glada lilla strumpa börjar bli sig själv igen och i går på söket gick det riktigt bra. Ut som en blixt, tog rullen finfint (förutom lite snosande vid första figgen som var ny och satt bakom en låda), och in lika fort till mig. Ut som en blixt igen på påvis och glad i hågen hela tiden. Nu är matte nöjd och glad och vi kan börja dämpa nerpopparna igen.

I går var det extra roligt för då var det också en annan RR med. Superglada och tokvilda Bibi. Vilken härlig hund, där kan man snacka om energi och det är så kul att se arbetsglada och livliga RR. Det blir nog en rolig sökhund av henne och jag hoppas hon och matte kommer med många gånger.

I lördags var jag i väg till Kungälvs BK. Jag var där för att bl a kika på Leif & Åskar och Stefan & Akita som tävlade skydd och det var förstås roligt att se, speciellt när Åskar slet omkull figuranten *flinar*. Tyvärr hann jag inte stanna till slutet så jag vet inte hur det gick för dem i slutändan. Däremot fick jag äran att passa ljuvliga mallentiken Zaga under tiden och herre du milde vilken underbar hund det är!

I dag har Kuba varit med mig i skolan. Hela klassen (ca 35 personer) har varit ute i fält hela dagen vilket den här gången innebar tre timmar i skogen runt Jonsered. Kuba har verkligen blivit en otroligt lätt hund att ha med sig överallt. Hon bara är! Går lös och finns hela tiden vid min sida utan att jag behöver tänka på det.

Grattis Git & Xantha (sök), Johanna & Fnissa (sök) och Elin & Nixa (spår) som har tagit cert i helgen. Vilket gäng va!

Hela A-kullen friröntgad!!

:-)

Den här veckan händer inte mycket alls. All energi går för tillfället åt till att komma in i vetenskapens värld och dagarna är fyllda av föreläsningar, analyseringar, renskrivningar av anteckningar och läsning. Min ork har inte ännu kommit tillbaks riktigt så det tar på krafterna av allt det nya efter så många månader hemma i godan ro. Det blir bättre snart när allt faller på plats och jag blir van men jag gissar att den här veckan blir något torr vad gäller bloggen.

På lördag har jag planerat att åka till Kungälv och kika på skyddstävling och söndag blir sök som vanligt. Skönt att få lite annat att tänka på och samla lite kraft.

Lägger in en bild som Maria tog på Kuba när vi var ute och vandrade. Här finns fler bilder från den dagen som hon har tagit. Superfina!

Jaha, då är man helt plötsligt akademiker då, student på Göteborgs universitet och trallar omkring på geovetarcentrum och försöker känna sig som hemma. Inte helt lätt efter två år på Nordiska fölkhögskolan i en teckenspråkig värld där jag läste till teckentolk. Det här är som natt och dag och det kommer nog ta lite tid att ställa om sig. Nu ska man tänka på både betyg och tentor, något som tidigare har lyst med sin frånvaro. Dagarna, ja så långa som de nu är, kommer att upptas av exkursioner, labb, föreläsningar och vanliga lektioner. Att läsa till geograf innebär en salig blandning av naturvetenskap, geologi och samhällskunskap. Mina absoluta favoritämnen, ja samhällskunskap kanske inte är det roligaste förstås, men här handlar det mycket om kulturell geografi. Kommer jag att fixa det här frågar jag mig själv? Skam den som ger sig! En kandidatexamen är aldrig fel och vi har gått igenom olika yrkesområden. Det är inte ett, två fem eller femton, snarare 50. Resan till Uganda som vi ska göra i årsklass tre är också en lockande morot :-) Nu ska jag bara jaga lite böcker och jag gissar att jag när dessa tre år är över kommer ha en hel bokhylla full av geografilitteratur.

Är det någon som undrar vad i hela fridens dar jag pratar om så kan ni ju glutta här om ni är nyfikna.  

Sökträning i lördags! Jag vad säger man...lika tetig som de senaste gångerna. Nu börjar juvrena svullna på henne så det är med all säkerhet hormonellt, eller jag hoppas det i alla fall så min duktiga, blixtsnabba ridgeback kommer tillbaks igen. Som någon i gruppen sa, den Kuba som vi är vana att se är inte här i dag! Hon har absolut inga problem med rullarna, inte heller med figuranterna, hon verkar bara vara i sig egna lilla värld för tillfället. Lilla loppan kom tillbaka, komsi komsi!

I går åkte jag till Kallebäck för att ha en dejt med en liten malleflicka! Vilken underbar liten jycke, ja matte var lika trevlig hon. Jag hade med mig Kuba som fick sitta kvar i bilen. Det var MH den dagen och bilen hade jag parkerat med baken in mot plan, med bakluckan öppen, och när vi satt och pratade så så kom de och ställde sig precis på plätten framför luckan. Givetvis var det skotten som skulle skjutas precis där. Det smäller ganska bra när man befinner sig bara några meter ifrån men jag ville inte störa så jag hoppades att Kuba inte skulle bli allt för sänkt. Men, skotträningen har verkligen givit resultat på den plötsliga skottberördheten, den var som bortblåst. Så nära har hon aldrig varit pistolskott men kom ur bilen med svansen i topp och var fullständigt oberörd. Sniffade och var glad som vanligt. Vi tog en liten sväng i området och då började de även skjuta från polisens skyttebana som ligger precis brevid men hon verkade knappt höra skotten. Det var bara när det smällde till som värst som hon kom till mig för att hämta en av de 7 små stackars godisarna jag hittade i min ficka. När de var slut gnagde hon på kottar i stället och sniffade harar...precis som vanligt med andra ord :-)

Dags att uppdatera bloggen och den här gången slipper ni snack om sök, det ni ;-)

I fredags hade Karin inflyttningsfest och bjöd på världens läckraste illgröna välkomstdrinkar som var görgoda. Det var en jättetrevlig tillställning med glada hundmänniskor, gott tilltugg och ett helt gäng med hundar varav tre valpar. Myyysigt!

På lördagen var jag däremot helt slut och det berodde inte på drinkarna ;-) så därför blev det bara förutom snabba kissrundor en promenix i Slottskogen på kvällen. Det tog vi igen med råge i går!

Jag, Karin, Maria (plus hennes lilla människovalp Edgar) och Natascha åkte iväg för att vandra, fika, spåra, umgås och ha det allmänt mysigt. Ett fantastiskt fint ställe med ängar, skog, hav och spännande fornlämningar från bronsåldern. Innan vi gick iväg lade jag ett näringsspår (godis var 5:e m ca) åt Kuba på en äng precis vid parkeringen för att ta när vi kom tillbaks. Hon har ju inte visat något större intresse för spår men skam den som ger sig!

Vi gick sedan iväg och satte oss på en otroligt vacker plats och fikade medan alla hundarna (7 st) fick umgås. Det var varmt och soligt med klarblå himmel och hundarna kom jättebra överrens för det mesta. Det gruffades bara någon enstaka gång om mat och givetvis var matvraket Kuba inblandad! Efter någon timma när vi var mätta och Karins lilla Alice spårat så vandrade vi vidare på en riktig långpromenix. Hundar badade i pölar och vi tuggade björnbär.

När vi väl kom tillbaks till bilarna hade vi varit ute i nästan 6 timmar! Hundarna var trötta och varma och jag hade inte en tanke på att Kuba över huvud taget skulle ta sitt spår. Jag satte inte ens på henne sele och lina utan tog bara med henne i koppel för att hämta in matskålen jag ställt i slutet. Men, där spåret började satte Kuba ner nosen och började spåra som om hon aldrig hade gjort något annat. En gång lyfte hon nosen från spårkärnan och flyttade ut den ca 50 cm, sedan direkt tillbaks till spårkärnan och spårade klockrent fram till slutet! Supernogrant, bra tempo och fullständigt fokuserad! Kuba än numera omdöpt till IPOridgen :-))

För att sammanfatta så var det en helt underbar dag!

Karin har skrivit en lite roligare beskrivning om vårt äventyr och där finns också bilder:-)

Den här bilden på Kuba har jag snottat därifrån, visst är den fin!

Vilken konstig söktränig i dag!

Kuba var så otroligt het när det var vår tur men uppenbarligen blev hon överhettad och stängdes av på något vänster. Vid första skicket sprang hon ut i hyperfart men då figgen låg under en gran så sprang hon tillbaks utan rulle (vi kör lösrulle). Antingen var det läskigt eller också tyckte hon väl att det var för sticksigt, man vet aldrig med henne :-) Vi fick skicka om och då vände hon på halva vägen och kom tillbaks. Meh! Skickade en tredje gång och då rusade hon i väg med världens fart ca en tredjedel, där gick hon över i långsam trav för att börja rusa igen sista biten!? Andra skicket, ja då stod hon bara och glodde på popupen och gick inte ut alls. Vi fick förstärka med en tjoande och då gick det bra. Vid tredje skicket sprang hon ut med gav upp när hon inte sprang rakt på figgen och kom tillbaks så där fick vi också skicka om *suck* Vi avslutade med en flyende för att få upp motivationen lite till nästa gång, ja man kan ju hoppas på det i alla fall.

Git och jag kom fram till att hon har glappkontakt någonstans, medan Karin var lite smartare och tyckte det kunde bero på att hon faktiskt är en ridgeback *skratt*. Hormonellt mumlades det också om, hon är lite skendräktig och det verkar ju i så fall ha satt sig i huvudet och inte i juvren som tidigare ;-)

I dag var det spårträff men jag bestämde mig efter inrådan på att vara hemma och vila för att ev få ner inflamationen. Trist som attans när man senare på dagen insåg att vädret var strålande med blå himmel och sol. Så, jag och husse tog med Kuba och åkte till klubben för att se om de sköt även denna lördag på skytteföreningen brevid. Just pistolskott är ju något jag vill träna mer på när det gäller henne. Jajjemen! Parkeringen var full av bilar och det sköts en hel del. Kuba var bara glad även denna gång och vi tog en promenix runt området. I dag var Kuba däremot inte fullt lika duktig med att stanna när det skuttade upp en liten lurvig ekorre och jag vrålade nej så grankottarna skallrade. Rådjur, fåglar, harar...ja då är det inga problem att få stopp på henne, men av någon underlig anledning är just ekorrar oerhört lockande för en Kubik. Nåväl, vi kom ända fram till skjutbanorna och kunde t o m köra lite lydnad alldeles brevid. Då hade vi vandrat runt där en timma eller så och Kuba var varm och trött men jobbade faktiskt på riktigt bra. Kanske inte med samma fart som vanligt men ändå! Inkallningen såg jättebra ut även om det ibland tar någon sekund innan hon lyfter på ändan och kommer farande. Ställandet går toppen, läggande under gång kalas, hon kastar sig ner, och fria följet ser fint ut förutom vänstersvängar. Det måste vi träna betydligt mer på men det kommer nog bli bra det med. När jag kom hem var jag så trött att jag fick lägga mig att sova middag så nog är det någon liten infektion av nåt slag som lurar i kroppen. Jag får väl ta med mig extra starkt kaffe i morgon på söket så jag håller mig pigg :-D

Tittade tillbaks lite på vad jag har skrivit i min blogg och fy attans vad tråkig den är! Sök, skotträning och något spår här och var, så mycket mer är det inte. Det kan ju inte vara det skojigaste att läsa om precis, i alla fall inte när det bara upprepas om och om igen :-D

Nåja, det spännande besöket igår var minst lika trevligt som jag trodde att det skulle vara. Oooh, framtiden är spännande!

Läkarbesöket i dag gick också bra. Inget nytt på den fronten, möjligtvis en liten inflamation, men jag ska ändå genomgå en ordentlig undersökning för att kika att inte har blivit något återfall med cancern då jag är lite svullen där tumören satt . För säkerhets skull och det är ju alltid bra. Hellre för mycket än för lite för den dyngan vill jag inte gå igenom igen, blärk!

I dag har vi varit vid havet en sväng med Kuba och det var så skönt! Kuba verkar också tycka det är lite extra mysigt när de varma havsvindarna fladdrar i öronen och hon kan ta sig ett race i sanden. Högt gräs och lös sand, ja då går tokan i gång minsann! På vägen dit hann vi även med att hoppa upp på konstiga flak och hoppa i konstiga kontainrar eftersom de bygger där i området. Matte är tossig tycker nog hon men hoppar glatt efter. Miljöträning är aldrig fel.