Man ska vara försiktig med vad man önskar, för visst tusan kom det snö till slut!

I går var det som husse sa "snöstorm" :-) Vilket innebär att det kom circus en decimeter under eftermiddagen och kvällen. Rått och jäkligt var det men blåste gjorde det inte så mycket. Urk! Kalla, klara och framförallt torra vinderdagar med strålande sol och gnistrande snö kan ju vara underbart. Men det är Göteborg vi talar om! I dag töar det så härlig slask är att se fram emot *böl*

Det var roligt så länge det varade och jag har aldrig sett en hund njuta av snö så mycket som Heidi. Hon rullar, plogar och ålar sig och myser så mycket att hon gömmer av att kissa t o m. Efter ett tag får hon fnatt och springer runt runt runt! Kuba tycker också det är lite latjo men vill gärna in i värmen efter en stund när det är så rått ute.

I går träffade vi Lina, Johan och schäferflickan Bestha Elsa. Jäklar i min låda vad de sprang! Vi vill att dessa tre töser ska fungera ihop och Elsa är lika snäll och undergiven som Heidi verkar vara så det blir nog inga problem. Kuba är lite mer dominant men det gick jättebra där med. Hoppas det håller i sig även när Elsa blir lite större, hon är 6 månader nu.

Man blir trött av att härja!

Ska vi leka?

Heidi är en filosof!

När vi är ute och det inte händer något alls, det händer något spännande på håll eller brötar till lite extra ute så sätter sig Heidi ner och tittar. Lugnt och fint kan hon sedan sitta där helt lös och filosofera, kika på omgivningen, några ungar som på håll åker pulka i Slottskogen eller på Kuba som snosar på något. Hon ser hemskt filosofisk ut och kan sitta stilla ett bra tag. Hade hon inte visat sina vildare Åskar-sidor så hade jag nog undrat vad i hela fridens dar jag hade fått för en konstig mallevalp. Nu ser jag i stället en fin Zaga-sida :-)

Redan i valplådan såg man denna egenskap. Hon kunde sitta lite utanför de andra valparna som härjade runt och bara lugnt titta på. Det ska bli mycket mycket spännande och se hur hon blir som stor.

Många börjar träna sin valp redan när den kommer. Jag brukar fastna i smekmånaden och därför vänta en månad eller två innan börjar leka in små lydnadsmoment. Tills dess blir det vardagssaker, miljöträning, inkallning och kontaktövningar. Detta fungerar däremot toppen och hon är hemskt lätt att få kontakt med. Ja förutom när hon vet att vi är på väg in, då blir hon både blind och döv! Selektiv hörsel som det så fint heter ;-)

Vi har anmält till valpkurs! Det var många år sedan jag gick en sådan och det var många år sedan jag kände att jag behövde det, men jag minns ju hur kul det var! Ett ypperligt tillfälle att lära känna lite mer folk på klubben där jag inte är allt för ofta, lydnaden sker ofta hemma och söket i skogen, bra social träning för Heidi och förstås att lära sig nya saker.

I dag har lillsnörplan varit ensam (med Kuba) i nästan 2,5 timmar. Jag var nämligen tvungen att åka i väg och skriva tenta på skolan. Inte ett pip när jag gick, inte ett pip när jag kom och inte en endaste liten kissefläck. Duktiga lilla ludd!

 Usch, det var en saftig tenta! 4 böcker varav två på engelska, 21 föreläsningar, 7 kompendium och två grupparbeten på det. Huvva! Men det har faktiskt gått riktigt bra att plugga med lilla Heidi här hemma. Ytterligare ett G bör vara i hamn.

I går var vi till Blå stjärnan med Heidi. Nej, det har inte hänt något alls, vi var bara där och handlade i butiken :-) I butiken träffade vi Krokasmedens Galens matte Jeanette. Himla trevligt! Dessa två hjälpte till som lockande reklam innan jag bokade valp från kenneln *skratt* 

Heidi var som vanligt där inne, nyfiken och glad. Vi passade på att väga henne och vågen stannade på 6,3 kilo. Jag hoppas att hon blir en ganska liten malle, men när jag får den minsta valpen i kullen så har de en förmåga att bli störst ändå till sist så vi får väl se hur det blir med den saken!

Det är så himla mysigt med en liten valp i huset, trots att hon läcker som ett såll och biter på allt, men det är ju så det ska vara. Kuba har också blivit en mycket gladare hund överlag då hon inte trivs lika bra som ensamhund. Jag längtar som en tok till sommaren när man kan gå längre promenader i solvarm skog med två ystra hundar som rusar runt. Sol och bad och allt som hör till med valp som orkar lite mer. 

I söndags var vi och åkte en liten sväng med bilen och passade på att säga tjing till sökgänget. Ett par mil inåt landet bara och det var snö!! Heidi blev överförtjust, ålade sig och lekte plog. Hon fick också umgås lite med Karins grönis Kata och Gits grönis Lyra, två valpsnälla tikar.

Karin tog jättefina bilder med sin snitsiga kamera. Här är ett par smakprov:

Resten av bilderna finns att beskåda här.

Är man kompisar så är man!

(åsså behöver ni ju inte titta så himla noga på Kubas klor som växer som ogräs och ska klippas)

Ha en fin alla hjärtans dag!

Heidi har åkt bak i bilen för första gången - tyst och cool.

Heidi har varit med till Huveröds - nyfiken och cool.

Lilla fröken pip har ersatts av fröken mys. Vi får väl se hur länge hon stannar och vem som kommer sedan. Fröken terrorist kanske?!

Kuba och Heidi har börjat leka även inne. De ligger på golvet och brottas. Kuba har en ängels tålamod, välter över på rygg och låter liten valp klättra runt på henne, hänga i kinderna och bita i öronen :-)

Sockerpinglan:

Uppenbarligen är mallevalpar sötare än både schäfer- och ridgbackvalpar (Kuba trodde många var en pitbull som liten, det kanske avskräckte) för det var hemskt vad knollriga folk blir av hennes lilla uppenbarelse. Det tar därför sin lilla tid att gå en sväng för många vill hälsa. De frågar ju så snällt och socialträning är ju bra och gör knappast någon skada med tanke på att hon inte är den som kastar och ska hälsa sig på alla människor. De sätter sig på huk och först kommer framtassarna upp och efter en stund kravlar sig även bakbenen upp och så sitter en liten puppelin i deras famn och myser. Efter ett tag börjar man själv bli lite otålig, det blir däremot inte de som hälsar.

"Åh, vad mysig hon är"

"Mmm" svarar jag för vad säger man, hon är ju skitmysig!

"Mmm" svarar jag återigen och börjar trampa lite otåligt. För vad sjuttsingen säger man åt folk som sitter och ser alldeles lyriska ut? Släpp min valp för bövelen så vi kan fortsätta gå!?

Tusan, jag visste att hennes små öron och röda luddiga päls skulle ställa till det.

"Vad är det för ras?"

Ååh nej!

"Guuu så söt"

*Harkel* "Ja vi måste nog fortsätta nu, husse väntar" ljuger jag och ser ursäktande ut!!

Motvilligt släpper de henne och så travar vi i väg....några meter tills nästa frågar med fuktiga ögon - "åh så söt, får jag hälsa, snälla?"

Fast jag ska väl vara ärlig och erkänna att jag förstår dem, jag blir lika knollrig själv när jag ser valpar!

I går gick det dock förbi en tjej med en stor och ståtlig blandrashane. Båda stannade till men hon frågade inte om de fick hälsa, hon frågade - "är det en mallevalp?"

Jag tror jag såg ut som en fågelholk minst tre sekunder innan jag svarade ja och log som en byfåne!

Jag har aldrig haft några problem att lämna mina valpar ensamma, men Heidi är otroligt smidig. Oavsett om jag går själv en sväng till affären eller tar med mig Kuba så går hon bara och lägger sig. Inte ett ljud och när jag/vi kommer tillbaks så brukar hon sova.  Trygg, tryggare, tryggast...eller fantalastiskt som Nalle Puh skulle ha sagt!