Heidi har stenmani, det har jag skrivit om innan, men nu står jag rådvill! Vi var nere vid nya varvet i dag en timma och i en timma försökte jag få Heidi att bryta sin mani. Hon blir ofta helt fokuserad när vi är ute och gör inget, och då menar jag verkligen inget annat än att leta och plocka sten (om vi inte är i skogen för då är det även viltletning). Varje meter, varje sekund. Hon är svår att bryta, ja näst intill omöjlig. Jag har provat mycket så som vatten, kort koppel så hon inte når marken, avledning....det enda som fungerar för att få kontakt är att ta tag i henne, men så fort jag släpper så är det samma visa igen. När vi skulle åka hem var jag så trött, arg och ledsen så när hon inte ville hoppa in i bilen ville jag bara åka därifrån utan hund. För varför vill hon inte längre hoppa in i bilen, jo för att hon har blivit rädd för vindrutetorkaren där bak!

Tips tas tacksamt emot!

Jag hoppas och tror att hon lugnar ner sig över lag när hon har löpt eller blir äldre, och då släpper en del av sina överslagsgrejer, manier och tetigheter. När hon landar något och blir mognare och stabilare.

Nu har vi i alla fall fort bukt med hennes så kallade dominansrelaterade aggressivitet. Vi har fått kämpa en del med den biten, framför allt gentemot husse, men nu kan även han hantera henne utan att hon blir arg. Jippi, 1-0 till oss!

Jag som trodde jag hade stor hundvana efter ett gäng bångstyriga schäfrar. Men en liten Heidi bjuder på nya beteenden som är helt nya för mig. 

54,5 cm, 20,5 kg. Sakta men säkert!