Usch, vad har hänt med min hund!

Från att ha varit en hyfsat balanserad och mycket kontaktsökande liten skrutta så har hon de senaste veckorna förvandlats till sin raka motsats. Kan inte slappna av, piper och gnäller, betydligt svårare att få kontakt med och hattar runt som en skållad råtta. Måtte det vara löp som är på g med hormonknäpp i hjärnan som följd, och måtte det gå över efteråt. Stessiga piphundar är det absolut värsta jag vet! Ett under att hon kan vara så samlad i skyddet Uuuuurk!

I går var det kursstart på antijaktkursen och deltagarna bestod av en hispig belgare (Heidi), en betydligt mindre hispig belgare (grönisen Izla) och några allt annat än hispiga eurasier. Snacka om att känna sig som gruppens svarta får! Vi körde kravinkallningar och specialsök (välja rätt doft framför viltvittring). Mycket behövligt! 

I kväll är det skydds igen, kanske något mindre behövligt men något roligare. Nytta och nöje!

Kuba får äntligen, äntligen följa med ut tillsammans med oss andra i skog och mark, rusa runt som hon vill och latja med Heidi. Hela hon är en enda stor lyckobubbla. Håll nu tummarna för att örat fortsätter vara platt och fint!