På natten mellan söndag och måndag vaknade jag utav att jag hade ont i magen. Somnade om och gick sedan till skolan på förmiddagen. Fick ännu ondare och gick hem. Lade mig på sängen och sedan blev det bara värre och värre. Vid halv 6-tiden så gjorde det rejält ont i hela buken med stötar som knivhugg. Efter ytterligare 5 timmar gick det inte längre, då var det så illa att min mamma fick ringa ambulansen och det blev akut in till sjukhuset. Väl där kom smärtan från helvetet. Fick en spruta med voltaren i baken men den gjorde varken till eller från. När smärtan var så outhärdlig att jag bara skrek med tårarna trillandes så pumpade de i mig morfin och de värsta smärttopparna försvann, sedan dalada smärtan mer och mer. Spydde som en gris av morfinet men vad gjorde det! De röntgade mig då misstanke om gallstensanfall fanns med det visade sig vara tarmvred. Det brukar man få operera men jag hade sådan sagolik tur att det rättade till sig själv. Jag fick stanna under natten med dropp och nästa dag mådde jag riktigt bra, lite öm bara. Åkte hem på eftermiddagen, duschade och åkte vidare till GMBK

Dags för första passet skydds...varför säger man skydds och inte bara skydd föresten? Nåväl, helt nytt var det inte då Heidi faktiskt hade fått ett litet minipass på en kennelträff några månader innan. Skulle hon minnas något? Det var väldigt längesedan jag tränade skydd själv och har glömt både termer och inlärning men jag tyckte det gick jättebra och hon förvånade mig med att lära sig blixtsnabbt. Från att ha pipit, skrikit, slängt och kastat sig fram under första omgången så kunde hon vid andra omgången vara tyst, koncentrera sig, gå transport med halter och vänta på kommando från mig eller aktivitet från Jörgen. Hon släpper fort vid passivitet och biter utan någon större tvekan (fasttagande?) men kanske lite slarvigt nu så här i början. Mer kan jag inte säga ännu, vi är ju så gott som nybörjare båda två. Jörgen tyckte i alla fall det såg lovande ut och gillade hennes livliga och pigga blick Jag och Heidi tyckte det var ruskigt kul så det här fortsätter vi med!

Annars så har Heidi kommit in i en halvjobbig period nu. Vild och galen kan väl sammanfatta den ganska bra. Svårare att slappna av, bångstyrigare, ljudligare och allmänt stissig.  Jag vet ju att de får sådana perioder och jag vet ju att de brukar gå över, men lite tröttsamt är det under tiden. Hon är trots det en hyfsat "lätt" hund, lyhörd och lättstyrd. Ja det tycker i alla fall jag, andra tycker kanske hon är pain in the ass, men uppenbarligen fungerar vi bra ihop ändå

Kubas öra är så gott som bra, kan ni tänka er! Snart får hon vara med och härja igen och slipper tråkiga koppelpromenader. Älskade mule

Heidi har badat idag som vanligt och det är inte bara på marken hon letar sten. De finns ju på havsbotten också....