I går åkte vi ut till klubben igen för lite skotträning. Jäklar i min låda vad de sköt. Dels lerduveskyttet som alltid är på onsdagar, dels ett gäng gubbar som uppenbarligen bara testade sina gevär lite vid sidan om, dels var militären där och sprang runt och pangade med buskar på huvudet och dels var skyttebanan öppen. Där sköts det bara lite grann vilket var synd, för uppenbarligen har Kuba något svårare för just pistolskott. Det låter ju lite skarpare och ekar inte så mycket efteråt.

Nåja, jag tror inte det hade gjort så stor skillnad i dag för hon reagerade inte mer på de få skotten därifrån. Kuba var överlycklig när vi kom dit. Rusade ut och studsade runt med viftande svans. Wiii, de skjuter som bara den, wiii vad skoj, wiii vad mycket godis matte har i fickan!

Vi gick fram och tillbaks i området, nära och lite längre bort och till sist stod vi 15-20 meter från gubbarna och kanske 25-30 meter från lerduvet. Då smäller det rätt bra! Kuba tyckte det fortfarande var skoj och så snacka om snabb förändring. Det värmer ett mattehjärta!

I dag ska jag i väg på ett väldigt spännande och vad jag tror väldigt trevlig besök :-) Resten håller jag för mig själv tills vidare så mer om det längre fram... ...förhoppningsvis ;-)

I morgon ska jag till onkologen, lördag är det spårträff och söndagen är vigd åt sök så det blir en rolig helg. Ja kanske inte onkologbesöket då men hundträningen överväger med råge. Hoppas verkligen att vädret blir lite mer stabilt bara, jag tror inte det går att få Kuba att spåra i regn. Sök, där går nog gränsen, för det tycker Kubiken är betydligt roligare än allt annat.