I dag har åkte vi till klubben igen för lite skotträning. Måndagar och onsdagar, ja då vet jag att de skjuter lerduvor men för övrigt så blir det en vild chansning. I dag var det riktigt träligt! Inte pga Kuba, utan för att när vi var där så sköt de ca 6-7 skott, med några minuters mellanrum dessutom, och sedan inget mer. Jag hade parkerat en bit bort för att mjukstarta lite, men vi han ju inte fram alls så det blev verkligen en mjukträning. Nåväl, skotten hördes tydligt ändå för vi var ca 200 meter med det var ju inte som när man står precis brevid. Kuba verkade inte bry sig alls i dag. Hon lystrade till, tog sin lilla godis och sniffade vidare. Det nyvakna obehaget verkar med andra ord inte sitta speciellt djupt och hon har alltid haft en förmåga att släppa obehag fort.

Jag tror jag håller på att bli sjuk. Sista veckan har jag haft en vidrig huvudvärk som inte går över, och nu börjar jag få ont av värmen och solen. Jag, som i vanliga fall älskar värmen och tycker att ju varmare desto bättre. Nu rinner svetten, huvudet dånar och solen skär i ögonen. För första gången på flera år så längtar jag efter hösten...jag är definitivt sjuk!  

Så, vad har hänt på sistone då!

Ja vi har varit och kikat på USM på GMBK. Tyvärr kom vi dit på lite fel tider och fick mest se freestyle och agility, men lite lydnad hann vi med i alla fall. Grattis till Elin & Nixa som vann spåret!

Tränat sök har vi också gjort och det gick riktigt bra. 6 skick och den här gången var det betydligt svalare och Kuba betydligt piggare. När hon är sitt vanliga pigga jag är det en sjuhelsickes fart på henne rent ut sagt :-) Vid sista skicket var hon dock lite trött och släppte rullen ganska snabbt. Det blev omskick och till slut gick det vägen. Annars såg det fint ut.

Vi har tränat skott på klubben några gånger. Första gången var det lite obehagligt de första tio minutrarna, sedan släppte hon det och i slutet av timmen som vi var där brydde hon sig inte alls.

Andra gången som var igår, ja då var det helt tyst första halvtimmen så vi gick omkring lite i området. Precis när vi är alldeles vid skyttebanorna (skytteföreningen ligger precis brevid klubben) så brände de av några skott och det tyckte hon var obehagligt. Inte så att hon rusar i väg i panik, darrar eller går med svansen indragen mellan benen, men hon blir påverkad, halvspringer iväg några meter och blir sänkt och den här gången höll det i sig så länge de sköt. Efteråt släpper hon det dock fort och har inga "bestånde rädslor".

Ny taktik idag! Förr var hon rädd för dammsugaren, och jag löste det så att hon fick leta godis runt den, av- och påslagen, och sedan fick hon godis så fort jag satte på den. Numera kommer hon rusande med viftande svans varje gång jag startar den. Provade samma sak i dag när de sköt lerduvor vid klubben och oj vad skoj det blev med skotten helt plötsligt. Bara matte tjoar lite och ger en godis varje gång det smäller så så är svansen på i topp och Kuba tycker det är hur latjo som helst.

Alltså det här med skotten är så himla tråkigt. Det är inte mycket hon blir berörd av annars. Dammsugaren är väl det enda hon har varit rädd för. Cyklar som kommer fort emot oss eller svichar förbi snabbt är lite läskiga, men det kan ju ha sin naturliga förklaring som jag har skrivit om innan. För övrigt är hon väldigt miljöstark och bryr sig inte om buller, skrammel eller annat konstigt. Jag var lite orolig under löpet då hon visade lite konstiga beteenden, men de försvann ju fort. Många gånger har jag hört att hon är en fantastiskt bra ridgeback, den bästa de sett, och självklart ska jag ta valpar på henne. Hon är så social, framåt, arbetsglad, förig osv osv. Hon är klart mycket bättre än genomsnittet på många sätt...och så har hon blivit skottberörd! Hon har inte varit det innan och jag förstår inte varför. Trist är det i vilket fall som helst!

Nåväl, att det inte blir valpar på henne är inte hela världen, hon kanske dessutom har ledfel. Men en hund som tycker nyår är värsta dagen på året vill jag inte gärna ha igen!