I går när jag satt och fikade på ett kafé med några vänner fick jag meddelande från Husse. Kuba blöder! Jag gick från Linnégatan och genom Slottskogen på 13 minuter. Spårvagn hade tagit evigheter. Kuba hade lyckats skaka ur örat ut bandaget och skvätt blod till höger och vänster och var helt förstörd stackarn. Trots att veterinärena slutat för dagen så väntade de på oss så vi kunde komma in. Husdjurshälsan är bäst! Nytt bandage och koll av det blödande örat som trots allt såg ok ut.

Det nya bandaget skulle sitta till nu i kväll och när jag tog bort det stank det av öroninflamation. Öronlappen ser ok ut men efter det varma bandaget så mår innerörat uselt och Kuba likaså. Hon är trött, vill inte gå ut, har ont och ser ut som sju svåra år *böööl*

Aska är lugn och fin här hemma men eftersom jag inte vill riskera minsta lilla gruff så får hon vara i ena halvan av vår lägenhet och Kuba i den andra. Heidi får vara där hon vill. Varför, varför skulle blodörat komma just nu? Nu är det dessutom helg och jag ger mig f*n på att det blir mer komplikationer bara därför. Gnäll och gnöl, jag är mentalt übertrött och vill bara gömma mig under täcket och komma fram när allt är som vanligt igen!