I söndags var det sök.

Barmark, torrt och efter ett tag kom solen. Så underbart!

Kuba skötte sig jättefint även om hon gärna vill ta en liten böj när hon springer ut. Som en liten bubbla på skicket. Rakt ut, en liten sväng utåt och sedan tillbaks och rakt ut igen. Dags att fila lite mer på lydnaden också för det hade ju faktiskt varit kul att i alla fall tävla apellen med henne. Nåväl, vi får se hur det blir, kul har vi i alla fall och hon är jätteduktig. Nu är hon så himla glad över lag. Löphormonerna har släppt sitt grepp och hon har blivit en helt annan hund sedan valpen kom. Hon avskyr ju verkligen att vara ensamhund och har mest gått och slokat på promenaderna. Nu far hon runt som ett lyckligt löv i stormen :-)

Nu ska jag bara få tillbaks min ork också. Den nya medicinen sänkte mig ganska så rejält och jag var helt slut när jag väl var tillbaks till bilen efter söket.

Häromdagen åkte jag till klubben med vovvarna. Jag har undvikit detta eftersom skjutbanan ligger brevid. Jag har varit feg. Feg för en eventuell reaktion hos Heidi. Efter tre skottberörda hundar så blir man minst sagt nojjig. Så, vi åkte dit tidigt för inte skjuter de då tänkte jag och det gjorde de inte heller, det var knäpptyst!

Jag och Heidi satte oss ner och kikade på några som tränade lydnad, inga problem med passiviteten där inte, hon satt så tyst och snällt och tittade hon med. Precis när jag sträcker fram handen för att klappa om hennne så smäller det. Drog tillbaka handen och inte en reaktion, hon vred inte ens på örat och matte släppte en sten stor som en badboll från sitt bröst. Vi tog en liten promenix i området och då smällde det än mer men hon brydde sig inte alls *prisar gudarna*. Kuba reagarade bara ngt på de högre smällarna men då endast positivt *prisar gudarna igen för framgångsrik skotträning*. För säkerhets skull försökte jag hålla hundarna sysselsatta på var sitt håll så inte Heidi skulle börja sätta ihop Kubas reaktioner med skotten, nojig som jag är.

Dagen efter åkte jag och husse dit igen för att lägga Heidis första försök till spår. Jag har alltid börjat med näringsspår men nu tänkte jag försöka mig på spontanspår. Två korta blev det och under tiden tog vi en promenad och då smällde det ganska rejält. Totalt oberörd nu med (tjat tjat men det ÄR pest med skotträdda hundar). Första spåret tog hon direkt, ja början i alla fall för sedan visade det sig att spåret kantades av smarriga, färska harlortar som lockade liten och väldigt matglad valp på villovägar. Andra spåret var i lite högre gräs och det tog hon inte alls, hon bara ålade omkring och njöt av gräset den lilla tokan *skratt*. Godisburken fick jag hämta själv. Bättre lycka nästa gång!