Idag blir H-uliganerna 3 månader!

Inte klokt vad fort det går när man har roligt. Heidi har visat sig vara en otroligt envis men toppentrevlig och härlig liten malleflicka. Framåt och positiv. Kampglad med stort föremålsintresse och numera inbjuder hon till både lek, kamp och byte med sina prylar. Hon är gosig, lätthanterlig, kontaktsökande och följsam. Hon har dock lite för lite självbevarelsedrift för att matte ska kunna slappna av helt ute. Hon far runt som en blådåre ute i naturen och flyger över stock och sten. Jag får tänka mig för när jag kallar in henne för att hon inte ska bryta benen av sig när hon stormar in till mig. Hon älskar att klättra på, i, över och under saker och tycker det är jättelatjo att springa igenom rören som ligger här utanför. De är nästan tre meter långa och endast 28 cm i diameter! Hon älskar barn och andra hundar och hälsar gärna på vuxna även om det inte är med lika stort intresse. Världens största mattegris och följer mig som en liten svans, husse är väl mer ett bihang enligt henne!

Hon har fått utstå mycket sedan hon kom hit, jag har aldrig haft en valp som blivit så miljötränad på så kort tid som Heidi. Men så kom hon vid en tidpunkt då det aldrig varit så mycket oväsen här som nu. Två vägbyggen och en fasadrenovering. Hua! Men jag måste säga att hon har klarat det med glans och det är då inte mycket som berör henne idag!

Jag har fått ett par förfrågningar om varför Kuba inte ska gå i avel. Det är helt enkelt för att hon vid vuxen ålder blev skottberörd. Visserligen numera positivt men ändock berörd. I bland bryr hon sig inte alls om smällar och annat oljud, ibland är hon lite smånervig och ljudkänslig över lag. Detta är något jag aldrig skulle kunna bortse ifrån, hur bra hon än är för övrigt. Så enkelt är det!

I går fotade jag blommor i strålande sol ute på gården, idag snöar det. Mars är verkligen en oberäknelig månad!

I går:

I dag: