Jag vill bo på landet!

Nu är det två vägarbeten här *suck* Ett utanför vårt vardagsrumsfönster (en liten gräsremsa i mellan bara) som vätter ut mot en liten parkering och ett på vägen utanför. Så fort man går utanför gården, som känns väldigt isolerad och tyst (allt är förstås relativt) så blir man ju smått hörselskadad. Men, ska man någonstans så måste man förbi eländet. Ibland går vi bara förbi och ibland stannar vi brevid på gräsremsan och leker lite. Heidi är jätteduktig och bryr sig inte så mycket. Det är bara när det dånar till eller skrapar till riktigt ordentligt och plötsligt som hon kan rygga till och backa några steg. Men hon släpper det fort och kommer sen direkt och börjar leka med sin "inkallningspip" eller får en godis. Svansen är inte nere många sekunder och det är så härligt att se att hon inte bygger på sig något utan kan koncentrera sig på annat eller bli nyfiken och vilja fram när den första förskräckelsen släppt. Det är trots allt ett sjujäkla oväsen och hon är så liten!

Bytesövningar har gått jättefort att lära in och nu hämtar hon både leksaker och toarullar som jag antingen hystar iväg eller lägger framför mig, både ute och inne. Hon lämnar av det så fint i min hand. Av bara farten så har hon lärt sig att sitta framför mig, ta grejen i munnen och hålla den tills jag tar den igen. Jag har verkligen avskytt allt var apporteringsövningar heter men här verkar det inte bli några problem *skratt* Kuba tycker det är jättekul och kommer efter en stund smygande och sätter sig brevid hon med. Då sitter de så fint brevid varandra och får hålla varannan gång. Det ser så himla kul ut så jag står bara och skrattar under tiden :-)

Älskade byrackor

Nackdelen är väl att hon kommer med allt fyrtielva gånger när man t ex sitter vid datorn och försöker dricka sitt kaffe i lugn och ro :-))

Kissar inne gör hon fortfarande ibland. Är jag inte snabb nog att se hennes yttepyttesmå signaler så sätter hon sig på hallmattan. Men det blir mer och mer sällan. Det är helt klart nackdelen med många valpar, de läcker för mycket!

Sökträning!

I söndags fick husse vara hemma med lillfia och jag och Kuba åkte iväg till Jonsered för att träna sök. Himmel vad het hon var! Jag gjorde misstaget att ha henne lös efter en stund på uppvärmningen innan och hon for runt som ett skållat troll i skogen och gjorde av med allt för mycket energi där.

På andra skicket fick jag skicka om för då hittade hon inte figgen. Jag funderade på om hon inte gått ut på djupet men där hade jag fel. Kubiken hade varit ändå ute på 75-80 meter innan hon vände tillbaks. Hon snurrade runt lite på ytterligare ett skick för även då var hon långt ut men jag behövde inte ckika om utan hon löste det snart. Det kan bero på att vi körde med en ljudretning på det skicket för att få upp orken lite, jag har sett tidigare att hon gärna börjar sicksacka då. På näst sista skicket tog vi en pop då hon var trött och så avslutade vi med en flyende. Nästa gång ska hon få vara kopplad innan så hon inte häver ur sig så mycket energi innan. Fy på mig!

Heidi Ho ligger och softar på soffans ryggstöd: