Vid sex månader blev en liten Heidi några hekto "jobbigare", precis som jag skrev att alla mina valpar har blivit det just i den åldern, men nu verkar hon ha landat lite. Nu kan hon självmant komma och sätta sig eller lägga sig hos oss en stund och ta det piano när vi är ute. Hon har inte sagt ett knyst på på ett par veckor, bryr sig inte om andra hundar när vi är ute och verkar över lag fått lite mer sans och balans. Heidi har aldrig varit en jobbig valp, utan tvärtom ganska lättsam, och jag blir alltid lika förundrad hur snabbt hon svarar på retningar och hur mycket krut det döljer sig inne i den där lilla kroppen.

Vi har tränat lite lydnad de senaste dagarna och lagt fokus mest på fria följet. Jag vet att många vill ha lite luft mellan sig själv och hunden och så har jag tränat mina tidigare hunder, men med Heidi gör jag annorlunda. Jag har tränat in att hon hela tiden har kontakt med mitt ben. Som om det satt ett kardborreband mellan henne och mig. Detta har gjort att högersvängarna blir bra helt automatiskt (vänster har vi inte börjat med ännu, hon måste först lära sig att skutta in med rumpan bättre då jag vill ha tvära och snabba svängar). Nackdelen är att hunden lätt går som en ostbåge eller tränger så där har jag varit extremt noga med placeringen av belöning och än så länge ser det riktigt bra ut. Rak och fin i kroppen, tät position och 100% kontakt. Som grädde på moset vill jag förstås ha en glad svans och härlig attityd, det måste vara skoj och det ska synas!