Det är lite synd om Kuba idag!

Älskade mule vad bedrövad hon var när jag lämnade in henne för operation. Desto lyckligare när jag kom tillbaks för att hämta henne. Hon trodde nog jag hade övergivit henne och det kändes i hjärtat när slokörad Kub drogs gick iväg med sorgsen blick och svansen ledset hängandes. Nu viftar den ständig trots tratt, bandage och öronlappsont.

Mattgris och Kubagris, det är vi det