Kuba har slutat blöda och börjar äntligen bli sig själv igen. Jag tycker inte hon har blivit påverkad av löp innan men nu har hon nyligen blivit ensamhund och det kanske har påverkat det med. Nu får hon stå själv i världen och inte ha Loke att luta sig mot i ur och skur. Nåväl, hon är på väg tillbaks igen :-)

I går åkte vi ut till Tångudden och innan man kommer ut på klipporna där så gick vi igenom ett litet byggområde där de bygger små svindyra hus för de som vill blicka ut över hamninloppet från frukostbordet. Där stod en öppen plåtcontainer som det hystades ner en stor sten i när Kuba inte såg. Jäklar i min låda vad det dånade till men Kuba bara lyfte på huvudet lite och nosade sedan vidare. Stora kättingar som hängde svängde, rasslade och brötade ville hon hon så glatt springa fram till och undersöka. Cyklar är inte fullt lika läskiga längre, även om hon alltid har varit lite avvaktande mot dessa sedan hon höll på att bli överkörd i skogen en gång när två killar på MTB dånade ner på oss från ingenstans och höll på att mosa hundstackarna, och hon verkar gladade och piggare över lag trots värmen.

Annars händer inte så mycket för tillfället. I dag ska jag och husse på Liseberg, i morgon åker vi ut till havet med grillgrejer och badglad hund och på söndag blir det sökträning igen.