I torsdags hade vi en liten spår- och grillträff. Tre tappra själar dök upp med glada och badsugna vovvar. Vi grillade korv, tittade på badglada hundar och spårade. Kubas spå gick sådär, hon vill gärna vinda in slutet i stället för att gå efter mina fotspår. Vi får jobba vidare!

Vafalls, skulle det vara något fel på mitt nosarbete?

I går åkte vi upp till Dalsland för att hälsa på min pappa och så Loke förstås. Jag har plockat mängder av smultron och hallon som pappa har gjort sylt av och det luktar hallon i hela huset.

Medan jag plockade Hallon med Kuba så drog husse iväg på en halvdagsvandring med Loke. I fyra timmar travade de runt i Kroppefjäll. Husse var tröttast efteråt :-)

Kuba har fått ett spår som gick sådär men med lite uppmuntran och glada tillrop så spårade hon stundtals riktigt fint. Kuba är mitt uppe u höglöpet och försöker få Loke att göra mer än att leka med henne, men han är ju kastrat och tycker mest hon är jobbig den lilla slampan.

Det är underbart att få träffa Loke igen, men när man ser hur otroligt bra han mår här uppe i Dalsland som ensamhund så blir det väldigt svårt att ta hem honom igen. Han är så otroligt harmonisk nu när han får vara själv, och hela hunden lyser av välmående. Han har t o m fått tillbaks sitt pigment. Pappa är en riktig naturnörd och har sitt hus precis vid 7-milaskogen så de är ute många timmar per dag och Loke lämnar inte pappa för en sekund. De har blivit som ler- och långhalm de där två. Pappa vill inget hellre än att få behålla honom, så jag har beslutat att han ska få stanna där tills vidare i alla fall. Nu har han öroninflamation igen och får örondroppar. Han öron är verkligen hopplösa!

Vackra vackra Loke!