Heidi 1 år idag

Hipp hipp hurra!

Från att ha varit en vilding som slog över här och var, pep som gnisslig gammal dörr och visade en hel del humör har hon utvecklats till en rätt tyst och stabil hund som finner sig i det mesta utan protest. Hon har blivit extremt miljöstark och reagerar inte på några underlag. Hon har tills i förrgår    inte visat några större spökerier och är fortfarande lika snäll och trevlig mot andra hundar. Hon är lyhörd, lättstyrd och som den malle hon är, mycket lättlärd. Gosig, matteälskande, lätthanterlig, arbetsglad och välanpassad. En riktigt trevlig hund med de flesta bitarna bitarna på plats med andra ord. Att hon dessutom är fantastiskt fin är en trevlig bonus    56 cm och 22 kg.

Två och en halv vecka gammal, mörkast och luddigast i kullen.

7 veckor gammal

Efter 5 minuter hemma 

9 veckor

12 veckor

4 månader 

5 månader, på hundkurs

6 månader och hoppar från bryggor

7 månader och byter allt!

8 månader

10 månader, fritt följ

11 månader, miljöträning

1 år och vacker som en dag!

Jösses vad den lilla är lydnadshet. Det är bara att glida fram på vågen och köra. Hej vad det går! Farten börjar bli riktigt fin, men som vanligt så blir det lätt lite slarv i början när farten kommer igång. Men det är sådant där jag tycker är roligt att peta i. Finliret! Våra lydnadspass har väl inte varit så himla organiserade, det har mest varit skojlydnad. Det blir lätt så när man förväntar sig en vanlig promenad och lillstrumpan tigger om att få jobba i stället   

I kväll har hon och jag gått elljusspåret i Sisjön. Mörkt, tyst, folktomt och en hund som hade stenkoll på mig och höll sig i närheten hela tiden. Jag ska nog klaga lite mer på henne här i bloggen, hon brukar alltid motbevisa mig då   

Stackars Kuba, det sliter i mattehjärtat att hela tiden behöva lämna henne hemma. Men hon börjar läka ihop och tröstar sig med märben i långa banor. Men ledsen blir hon när vi åker och tokglad blir hon när vi kommer hem.

Båda hundarna småharklar lite. Vilse i sökgruppen har kennelhosta och hostade en del på söket sist. Jag vet inte om de har blivit smlittade men det återstår väl att se. Hoppas inte, det räcker med Kubas elände tycker jag allt.

I går var jag och husse på Liseberg. Det är verkligen helt underbart fint där inne med allt juligt. Fem miljoner smålampor har de satt upp och det är sååå fint! Som en egen liten julsagovärld där de till och med ordnat så det var snö lite här och var. Granarna var alldeles vita. Vi mumsade renskav, knäckäpplen, åh jag älskar knäckäpplen, brända mandlar och vi provsmakade lax, honung, ostar, korvar och marsipan. Vi drack glögg, björksaft och varm choklad med grädde och köpte med lite allt möjligt hem. Bland annat torkat renkött. Det är nästan det godaste jag vet!

Heidi är gosig, det är bara det att hon inte är riktigt bekväm eller har riktigt ro i kroppen för att vara nära mer än en liten stund. Jag tror hormonerna rusar mer än vanligt nu dessutom, hon är lite hetsigare och spattigare än vanligt. Nu vill jag att hon ska börja löpa. Nu!! Men hon växer ju fortfarande så det är väl inte riktigt på g ännu.

I går kväll när vi gick och lade oss stelnade Heidi till. Hon ställde sig i dörröppningen till köket, stel och kaxig med rest ragg och öronen framåt. Hon morrade djupt och lade till med ett par djupa, dova skall *impad*   Hon kikade mot fönstret och jag blev nästan lite orolig. Va fan, har vi fönstertittare!? Tillsammans smög vi fram, beredda på det läskiga. Det läskiga visade sig vara en kruka persilja som jag tidigare på dan ställde vid förnstret för att den stackarn skulle få lite ljus och hålla lite längre innan den blev uppäten. Nu avtecknade den sig som ett suspekt huvud mot fönstret. Tokmaja! Hon är inte den som varit spökig, så det är lite kul när det väl händer *skratt*

Farligt farligt!

Heidi har klivit över den magiska 56-centimetersgränsen   

Nu ska bara hennes yttepyttelilla huvud växa lite också. Hon ser i dag...hmm, något märklig ut som sökgänget uttryckte det *skratt*

I dag har det i alla fall blivit lite lydnad med minilungan (hennes bror är uppenbarligen lika flåsig han och kallas därför för lillungan   ) och maken till lydnadssugen hund får man ju leta efter. Det märks att det var någon vecka sedan för när jag kände att nu räcker det, ja då var hon som klistrad i fotposition och ville inte alls lägga av. Fort gick det och rätt bra gick det. Vi koncentrerade oss på positionsträning, vänster- och högersvängar, läggande under gång och inkallning med ingång. Inte så mycket att klaga på och inte så mycket att säga om det. Hon är en riktigt pärla att träna lydnad med!

Kuba är lite deppig men annars ok. Hon haltar förstås och tycker det är pest att gå ut. Första dagarna var ett sjå att överhuvudtaget få henne att kissa. I dag ska jag ta bort dränaget och resten av såren ser ut att läka fint. Hon har alltid haft ett jättebra läkekött. Ingen led och inga senor är skadade.

I dag var det sök med Heidi och det gjorde ont i mattehjärtat när Kuba stog och tittade ut genom fönstret när vi åkte. Hon visste ju precis var vi skulle när sökryggsäcken var packad och vi pös i väg. Tack och lov för märgben! Heidi skötte sig i alla fall fint även om hon är allmänt skogstokig så fort vi kommer ut i skogen. Man kan i alla fall inte klaga på vare sig fart, energi eller arbetslust. Hujedamig vilken kondition hon har, där ligger man i lä!

Heidi är på månadens bild på Alfa hundcenter. Bilden tog Karin första gången Heidi träffade sökgänget och är min favoritbild på lilla rödräven. Så himla söt    Den ska så smånigom bli en stor canvastavla här hemma.

Kuba har blivit biten av en hund så nu ska vi i väg till veterinären. Fina Kuba som slutade att svara upp direkt när jag sa till henne. I stället försökte hon komma undan och när inte det gick försökte hon värja sig med tassarna. Det var en stor hund, större än Kuba, och det var inte lätt för matte att få tag på den. Nu är ena trampdynan itudelad och hon har hål efter hörntänder i ben och tassar

Hundens matte är jag bekant med sedan innan och hon är jättetrevlig och supergullig. Hon har ringt till sin pappa som ska köra oss till Husdjurshälsan så det ska nog bli bra det här!

..................................................

Ska väl kanske tillägga att jag förstås försökte gå imellan och rädda stackars Kuba, men det tog en stund eftersom dom hela tiden förflyttade sig bortåt. Bara så ni inte tror att jag bara stod och såg på när Kuba försökte värja sig.

Nu är i alla fall Kubis hemma igen. Hon har blivit sövd och har sytt ihop trampdynan och har dränage i benet. Älskade Mule är jättetrött, har ont och vill inte gå över huvud taget. Det är stålstygn och de ska sitta i tre veckor *pust och stön* Heidi tycker det är jättekonstigt, hon lägger sig försiktigt brevid Kuba och piper ynkligt   

Ytterligare en dag i solen...men nu vad det betydligt kallare och världen glittrade av frost. Det hindrade inte den lilla röd från att hoppa i plurret inte.

(Klickbara bilder)

Äntligen sol, äntligen fotodags!

Titta och njut av världens finaste röda   

(Obs:alla bilder är numera klickbara)