Heidi är gosig, det är bara det att hon inte är riktigt bekväm eller har riktigt ro i kroppen för att vara nära mer än en liten stund. Jag tror hormonerna rusar mer än vanligt nu dessutom, hon är lite hetsigare och spattigare än vanligt. Nu vill jag att hon ska börja löpa. Nu!! Men hon växer ju fortfarande så det är väl inte riktigt på g ännu.

I går kväll när vi gick och lade oss stelnade Heidi till. Hon ställde sig i dörröppningen till köket, stel och kaxig med rest ragg och öronen framåt. Hon morrade djupt och lade till med ett par djupa, dova skall *impad*   Hon kikade mot fönstret och jag blev nästan lite orolig. Va fan, har vi fönstertittare!? Tillsammans smög vi fram, beredda på det läskiga. Det läskiga visade sig vara en kruka persilja som jag tidigare på dan ställde vid förnstret för att den stackarn skulle få lite ljus och hålla lite längre innan den blev uppäten. Nu avtecknade den sig som ett suspekt huvud mot fönstret. Tokmaja! Hon är inte den som varit spökig, så det är lite kul när det väl händer *skratt*

Farligt farligt!