Jag har insett att näringsspår inte fungerar över huvud taget på Heidi. Hur jag än lägger upp det så blir det bara ett godisletande av det hela. Så, nu har jag börjat om från början för att lära henne att man följer fotspår och allt godis kommer från mig. Har därför de senaste dagarna lagt helt vanliga apellspår åt tösen med helt vanliga apporter. Första spåret gick väl lite sisodär men vi kom i alla fallt till första apporten. Det var ju lite mysko för någon sådan har hon aldrig råkat ur för, jag har bara haft näring och en leksak i slutet, men efter att ha visat henne att man plockar upp den, kommer till mig och byter mot kattmat så var det nemas problemas. Nästa apport lyckades vi med gemensamma krafter hitta och den plockade hon direkt och kom rusandes med. Tusan vad skönt med en hund man knappt behöver lära vissa saker! Det som sedan var lite klurigt att förstå för lilla rödräven var att man ska fortsätta, att spåret går vidare med fler apporter, men se det ville sig inte riktigt. Nåväl, dagen efter lade vi ett nytt och då jäklar, då gick det kalasbra (tack Lina för att du uppmärksammade mig på felet jag gör men inte tänker på *har en viss tendens att hjälpa till*). Spårade fint, plockade apporterna fint...tills det helt plötsligt kom en flatte med husse travandes i spåret. Efter det blev del lite snurrigt och slutet hittade hon inte alls. Men men, nu är vi på g!

I dag var det äntligen dags för sök och eftersom det regnade så valde jag att ta med Heidi och låta fryslorten Kuba vara hemme med husse. Heidi har jag ju bara testat några gånger i säket för att inse att hon behöver lite mer mognad för den grenen och sedan kört Kuba i stället. Och visst har hon mognat! Eftersom jag ännu inte lyckats få hundskrället att skälla så blev det bara popuppar och hittaövningar men nu såg man att det börjar falla på plats där inne i hjärnkontoret. Snabbt och fint ut till varje figurant utan flams, överslag och annat tjafs. Lite gnäll och ett skall på första skicet men sedan knäpptyst. Äntligen kan jag köra igång med henne!

Kuba den stackarn, hon har fått följa med ut på en joggingtur med husse. Hon tycker det är dötrist och husse fick springa och dra med henne. Det var först när de började närma sig hemmet igen som hon började springa lite fortare. Novemberväder är verkligen inte hennes grej