Vi lever och det rullar på. Fortfarande inget besked på skelettrötgen men Kubas öra böjar i alla fall bli bättre tack vara svärmors droppar Alltid något! Med Heidi så jobbar vi på de gamla vanliga sakerna:

• Inte dra i kopplet.

Alla mina tidigare hundar har jag fått gå som änglar i kopplet, Men Heidis hjärnceller är inte alltid kompatibla. Fy för tusan vad hon är envis ibland, framåt framåt framåt!

• Inte morra åt matte och husse.

Mig morrar hon inte åt längre, men däremot kan hon någon enstaka gång morra till när husse sätter sig hos henne i soffan, precis som hon gör mot Kuba när hon är trött och vill ligga ifred, men det orkar snart inte bry mig om längre. Han kan hantera henne hursom helst utan att hon säger något och det är det viktigaste.

• Passivitetsträning och hantering

Trots att vi jobbat på detta varje dag sedan dag ett, så har vi fortfarande en liten, liten bit kvar innan hon kan slappna av till 100% när det gäller hantering. Massage går därför lite sisodär. Visst kan hon ligga lugnt och stilla och börja kippa med ögonlocken när hon läggs i knät, men det verkar bara vara ett spel för galleriet, på en halv sekund är hon uppe igen.

• Människor

Hon är inte ett dugg intresserad av människor, men de få gånger hon hälsar på folk så vet hon inte alltid hur hon ska hantera det så ibland blir det lite klätter och gnäll.

• Spår

Suck, dubbelsuck, jag har inte hittat den rätta metoden där...ännu!

• Lydnad

Där har jag inget att klaga på, hon är duktig, lättlärd och tro det eller ej, riktigt stabil, balanserad och dessutom tyst.

• Uppletande

Det kommer bli jättebra när hon bara lär sig att jobba på och inte ge upp efter första prylen.

• Skydd

Definitivt hennes gren och hon har så mycket naturligt i sig. Med tanke på hur tempererad hon är i vardagen så kan man kanppt tro att det är samma hund när hon äntrar skyddsplan. I bland känns hon nästan loj där men med tydliga signaler och rätt driv så är hon superduktig och lättstyrd.

Fortfarande inget löp och fortfarande en liten plutt!

Hemma gör vi hemmagjord glögg i en spann med lock. Den står på en bänk i köket och pyser ut små puffar av juldoft. Det luktar så himla mumsigt och jag längtar till jul och all den goda maten. Även om man inte dricker glögg så är det bannemig värt att blanda en spann bara för den goda doftens skull