Åh vad skönt det är att slippa plugga till en tenta och bara vara ledig! Visserligen tycker jag på något sätt om den där känslan av att pressa sig själv och se hur väl man kan lyckas på kort tid, men det suger både tid och energi.

I dag åkte jag och husse iväg med Kuba till Tagene för att spåra. Jag lade ett 350 meter långt ängsspår med två räta vinklar, två apporter och en korvslant var 5:e meter. Spåret fick ligga ca 45 minuter och under tiden tog vi en mjölksyrestinn promenad över skogen och bort till grustaget. Kuba kände att det var något skojsigt på g så hon var lycklig och studsade runt för en gång skull. När vi gick tillbaks rusade hon bort mot spårområdet, jag fick ropa på henne flera gånger och den annars tysta lilla tösen t o m pep av iver. På med sele och lina och iväg. Jag gick förbi spårstarten men Kuba hittade den själv och spårade iväg full fart. Hon var helt oroligt duktig och hade ett jättefint tempo och full koncentration. Näsan mitt i spårkärnan hela spåret, enda gången hon lyfta näsan var när hon tittade upp för att kika var hon var och när vi korsade en stig, men sen rakt ner och iväg igen. I vinklarna svängde hon lika tvärt som dessa var lagda men apporterna däremot var rätt onödiga, dessa klev hon bara över. Nu är ju Kubiken nybörjare i spår och apporterna har vi inte övat på sedan hon var valp så det är ju inte förvånande precis, det är helt och hållet mitt fel.

Summa sumarium; Kuba har fattat galoppen och tycker numera spår är skitskoj, spårar galant på äng men behöver hemmaträning med apporterna.

Vi i augusti i år:

Foto: www.lissie.se

I morgon blir det sök igen...äntligen!