...har inletts.

Tänkte börja lite försiktigt och därför åkte vi ut till det ställe där vi har tränat mest, Mölndals skytteförening (ja vid GMBK). På tisdagar  har de skytträning där mellan 17-20 så det passar ju bra tänkte jag. Stannade på vägen och husse lade ett spår åt Kuba som fick ligga under tiden. Sen åkte vi bort till klubben. Stendött! Inte ett skott. Faen! Vi fick ta en promenad utan några skott och Kuba var duktig för hon vände på en femöring när jag ropade trots att det sprang upp inte mindre än fyra rådjur framför näsan på henne.

Precis är vi kom utanför grindarna till skyttebanorna började det smälla (givetvis) och vilken reaktion! Kuba blev tokglad!! Fick glädjefnatt, rusade runt som en skållad råtta och gjorde lekinviter åt oss *kliar mig i huvudet*

Men vad 17 hund!! Vi gick in med Kuba innanför grindarna och närmare banan där de sköt men hon var bara glad. Mycket märkligt tänkte jag. Vi satte oss nära banan men Kuba var bara intresserad av godis. Då gick jag ända fram till skyttarna, de stod då bara ett par tre meter bort, och där small det ju riktigt bra, men Kuba bara studsade runt, lekte med mig och var allmänt lycklig. "Den där hunden är inte skotträdd minsann" sa en gubbe som kom fram och pratade lite med oss. Nä, ja..eller jo...ehm!?

Tetiga hund!

Spåret gick väl mindre bra. Det blåste som attans och Kuba snurrade runt lite längs hela spåret. Ca 350 meter långt med tre vinklar och korvslant var 7 meter. Nåväl, hon hittade rätt till slut i alla fall men fick jobba bra för korvarna.

Nu är liten tös väldigt trött.