Jaha, då är man helt plötsligt akademiker då, student på Göteborgs universitet och trallar omkring på geovetarcentrum och försöker känna sig som hemma. Inte helt lätt efter två år på Nordiska fölkhögskolan i en teckenspråkig värld där jag läste till teckentolk. Det här är som natt och dag och det kommer nog ta lite tid att ställa om sig. Nu ska man tänka på både betyg och tentor, något som tidigare har lyst med sin frånvaro. Dagarna, ja så långa som de nu är, kommer att upptas av exkursioner, labb, föreläsningar och vanliga lektioner. Att läsa till geograf innebär en salig blandning av naturvetenskap, geologi och samhällskunskap. Mina absoluta favoritämnen, ja samhällskunskap kanske inte är det roligaste förstås, men här handlar det mycket om kulturell geografi. Kommer jag att fixa det här frågar jag mig själv? Skam den som ger sig! En kandidatexamen är aldrig fel och vi har gått igenom olika yrkesområden. Det är inte ett, två fem eller femton, snarare 50. Resan till Uganda som vi ska göra i årsklass tre är också en lockande morot :-) Nu ska jag bara jaga lite böcker och jag gissar att jag när dessa tre år är över kommer ha en hel bokhylla full av geografilitteratur.

Är det någon som undrar vad i hela fridens dar jag pratar om så kan ni ju glutta här om ni är nyfikna.  

Sökträning i lördags! Jag vad säger man...lika tetig som de senaste gångerna. Nu börjar juvrena svullna på henne så det är med all säkerhet hormonellt, eller jag hoppas det i alla fall så min duktiga, blixtsnabba ridgeback kommer tillbaks igen. Som någon i gruppen sa, den Kuba som vi är vana att se är inte här i dag! Hon har absolut inga problem med rullarna, inte heller med figuranterna, hon verkar bara vara i sig egna lilla värld för tillfället. Lilla loppan kom tillbaka, komsi komsi!

I går åkte jag till Kallebäck för att ha en dejt med en liten malleflicka! Vilken underbar liten jycke, ja matte var lika trevlig hon. Jag hade med mig Kuba som fick sitta kvar i bilen. Det var MH den dagen och bilen hade jag parkerat med baken in mot plan, med bakluckan öppen, och när vi satt och pratade så så kom de och ställde sig precis på plätten framför luckan. Givetvis var det skotten som skulle skjutas precis där. Det smäller ganska bra när man befinner sig bara några meter ifrån men jag ville inte störa så jag hoppades att Kuba inte skulle bli allt för sänkt. Men, skotträningen har verkligen givit resultat på den plötsliga skottberördheten, den var som bortblåst. Så nära har hon aldrig varit pistolskott men kom ur bilen med svansen i topp och var fullständigt oberörd. Sniffade och var glad som vanligt. Vi tog en liten sväng i området och då började de även skjuta från polisens skyttebana som ligger precis brevid men hon verkade knappt höra skotten. Det var bara när det smällde till som värst som hon kom till mig för att hämta en av de 7 små stackars godisarna jag hittade i min ficka. När de var slut gnagde hon på kottar i stället och sniffade harar...precis som vanligt med andra ord :-)