I går var det äntligen dags för sök igen. Vi var fem glada ekipage som träffades vid Bertilssons stuga. Kuba var sista hund ut och hej vad det gick! Hon var verkligen jätteduktig igår!

Vi körde helt utan retning och det var raketfart ut, tog rulle fint utan bekymmer och raketfart tillbaks in till mig. Vid första skicket så var hon dock på väg ut med rullen åt andra hållet så där fick jag stoppa henne innan hon tog andra figgen av bara farten. Snabbt ut på påvisen (hon t o m tjuvstartade lite ibland) och glad i hågen som vanligt där ute. Hyfsat raka skick, hon viker av vid vissa hinder men rätar upp sig igen *duktig tjej*, och framslagen börjar komma. Sista skicket blev en flyende hittaövning och det var förstås jättekul tyckte den röda faran.

I dag tränade jag igenom en del av lydnadsmomenten till ettan och det gick hyfsat. I fria följet behöver vi träna mer på högersvängar, annars så ser det fint ut. Hon är så ivrig och tycker det är så kul så idag studsade hon högt upp på endast ett ben (dessutom på tårna) med halsen lång som en giraff *skratt*. Ställandet ser jättefint ut. Hon påbörjar nästan ett läggande, vilket gör att hon kastar upp frambenen något, studsar till och tvärnitar. Det har hon inte gjort innan men det såg riktigt snitsigt ut :-) Inkallningen känns säker och går i en ruskig fart. Läggandet, ja där har vi en del att jobba på. Hon verkligen kastar sig ner, det går hiskeligt fort och ser jättefint ut, men hon vill gärna sätta sig upp när jag går tillbaks till henne. Kuba är en ganska känslig hund, förarvek som tusan ibland, och tycker det är lite mysko när jag kommer och ställer mig brevid henne. Men efter lite repetition så började det arta sig lite.

Vi avslutade med lite positionsträning och det gick bra tills en bil som körde förbi skramlade till. Då skällde hon till och tappade koncentrationen. Kuba är ju ljudkänslig (ibland, ibland inte - hon är lite tetig där) och det tog en liten stund innan hon tog kontakt igen. Men då hade väl både hon och jag tappat motivationen något och när Kuba tappar motivationen så är det väldigt svårt att få upp den igen. Hon är inte speciellt uthållig i lydnaden och det krävs rätt humör från både henne och mig för att det ska gå riktigt bra. Det går inte heller att ställa några som helst krav på henne, även om man vet att hon kan vissa saker sedan valpben. Hon oerhört signalkänslig och läser av minsta lilla rörelse, röstläge och humör. Frustrerande många gånger men samtidigt mycket lärorikt.

Jag gissar att jag kommer tycka att det känns ganska så lätt att träna hund när det flyttar in en malinois. Det är ju ganska stor skillnad på en ridgeback och en bruksmalle. Precis som det ska vara förstås :-)